Jag kopierar in mitt eget inlägg från en annan tråd, eftersom det handlar om blod...
"Får jag berätta om min senaste förlossning? Moderkakan låg för livmoderhalsen vilket orsakade svåra blödningar, och när jag var i v 32 beslöt läkarna att göra ett akutsnitt. Vid snittet blev de tvungna att skära igenom moderkakan, vilket orskade blödningar, cirka 2 liter blod miste jag. Visst, ingen livshotande förlust i sig. (Jag markerade de två sista orden av en orsak som snart tydliggörs!)
Dagen efter snittet låg mitt blodvärde på 40! En läkare kom in och pratade med mig och rekommenderade starkt att jag skulle acceptera blodtransfusion. Jag sa nej. Inte pga av att jag var ett vittne (vilket jag inte längre är) utan pga av andra orsaker. Jag frågade om jag i stället kunde få något annat, eftersom jag visste efter min tid som vittne att det finns så många "likvärdiga alternativ". Läkaren, som förstod min inställning till en viss del, berättade då att det finns inga likvärdiga alternativ i det läget. Ett så lågt blodvärde ställer till med svåra skador på organen, hjärtat, levern, njurarna. Man kan äta järn osv, men det tar för lång tid att reparera skdan. Ringers och andra lösningar är inte alls ett likvärdigt alternativ. Jag kunde dra på mig svåra, kanske livshotande skador genom att vägra blod. Men det var mitt val.
Vad gjorde jag i det läget? Chansade och tänkte att det nog går bra? Nej. Jag accepterade blod....Blev pigg på nolltid, och kunde ta hand om mitt barn."