är ni fler därute???

Jojo, känner att jag kan berätta massor här, men jag ska försöka vara kort.

Först ska jag bara berätta att jag är en lugn och städad man med god ekonomi som aldrig varit i klammeri med rättvisan eller som är "olämplig" som pappa på något sätt.

Fick en underbar son med en kvinna för några år sedan. Förhållandet tog slut innan han föddes men vi bodde ändå ihop, mest för att jag ville följa hans utveckling.

Efter ett halvår tar hon pojken och alla saker och flyttar hem till sina föräldrar. Bara drar iväg. Givetvis var jag inte välkommen dit.

Det hela fortsatte med att vi var uppe hos soc/fam.rätten på sammarbetssamtal som inte gav något. För första gången i mitt liv insåg jag hur det måste kännas att betraktas som kriminell av soc.tanterna, bara för att jag var pappa. Allt hon sade var rätt och sant men allt jag sade måste bevisas.

Damen som genomförde boendeutredningen kom fram till att vi var lika goda föräldrar (något som soc.tanterna inte uppskattade) och att pojken gott kunde bo hos oss 50/50.

Till slut hamnade vi i tingsrätten där jag fick delad vårdnad samt att pojken bor hos oss på halvtid. Det var vad jag ville ifrån början, men mamman blåvägrade. Till vilken nytta för henne kan man ju fundera på.

Några tips: Stå på dig, var påläst samt skaffa en bra advokat. När jag ringde runt så sa nästan alla att det var kört med 50/50-umgänge, bara för att jag var pappa. Kan därför tipsa om Adokat Gunilla Olsson (08-6679198) som är väldigt skiklig och vet precis hur detta ska skötas.

Barn behöver både pappa och mamma. Därför MÅSTE du stå på dig och inte ge upp. Sätt alltid barnets bästa i första rummet så ska du se att du lyckas!!!

Kan tillägga att mamman inte ger sig utan vill ha pojken mer än sina 50%, annars får hon inget underhåll. Så hon fick en av soc.tanterna att göra en anmälan om vanvård. Då var det bara till att traska upp på