Hur mycket ska man lägga sig i
Tänk vad känsligt allting blir bara för att man är bonusförälder och inte bioförälder!
Jag kan ju bara säga att när jag bodde hemma hos mina föräldrar så visst bodde jag i mitt hem, men det var definitivt mina föräldrars hus, inte mitt hus. Mina föräldrar krävde att jag skulle hålla ordning på mitt rum, plocka undan mina grejer, lägga smutstvätt i tvättkorgen, dra upp min rullgardin på dagarna och bädda min säng m.m. Mitt rum var mitt ansvar och där skulle det vara ordning och reda, oordning fick jag ha sedan när jag flyttade hemifrån om jag så ville det. Samma regler gällde även mina två yngre bröder. Jag har aldrig ansett att mina föräldrar var speciellt stränga eller krävde speciellt mycket av mig eller mina bröder och min uppfattning är att de flesta av mina kompisar hade samma krav på sig hemma hos sig.
Jag anser inte att en tonåring skall få styra och ställa precis som han vill, inte ens på sitt rum. Man bör få lära sig att livet är förknippat med vissa förpliktelser. Jag är rätt övertygad om att när mina kommande barn blir tonåringar (och även innan dess) så kommer jag att ställa samma krav på dem som mina föräldrar ställde på mig och som jag nu känner är naturligt att ställa på mina bonusbarn.
Som tur är har jag en sambo som delar min uppfattning om vad som är rimligt att begära av en tonåring så vi har satt upp gemensamma regler hemma och dessa regler hjälps vi sedan åt att se till att bonusbarnen följer. För att förenkla tjatandet har vi löst det hela med avdrag på månadspengen om reglerna inte efterföljs, fungerar väldigt bra hos oss faktiskt.