Kan inte kontrollera sitt drickande

Tack för era svar! Jo, nog är det så att min oro skenar iväg, det vet jag och det är bra att få lite perspektiv. Tyvärr är det så som du kanske misstänkte. En person i min bekantskapskrets är försvunnen sedan fler år tillbaka efter en blöt kväll på krogen och h*n var kraftigt berusad sist h*n sågs den kvällen. Av respekt för anhöriga vill jag inte berätta så många detaljer, mer än att att polisen väl anser att berusningsgraden har en stor del av orsaken till försvinnandet.

Och jag önskar att jag kunde vara lika ovetandes om riskerna med att bli kraftigt berusad som du verkar vara BBB! Risken för att du råkar ut för en olycka ökar markant ju mer berusad du är. Man tappar ju omdömet. Har man dessutom minnesluckor, då är du ju inte ens medveten om hur du beter dig. När det gäller olyckor
kan du säkert tänka dig själv, det handlar om att trilla i vattnet och drunkna, inte se sig för ordentligt när man går över gatan, hamna i slagsmål, bli rånad (du är ett jäkligt lätt byte) eller göra andra idiotiska saker som man bara får för sig när man är rejält packad.

Jag är väl lagd så att jag inte tänker "det händer inte mig" som många andra gör, snarare tvärt om. Varför skulle det inte hända mig eller oss? Trist...

Till Anonym (jag med), vad tråkigt att du har det jobbigt. Det känns verkligen som ett destruktivt beteende det här med att supa riktigt mycket på en gång, även om man bara gör det ett fåtal gånger. Att man får minnesluckor är ju även ett klart tecken på att man dricker för mycket, eller att man HAR druckit för mycket tidigare i sitt liv och supit sig till dåligt ölsinne.

Kan även tala om att efter fem starköl skulle jag inte kunna resa mig dagen efter ;)

Både jag och min kille hade den där livsstilen med mycket fest och alkohol innan vi träffade varandra. Och vi har pratat om att han tycker det är skönt att bli råpackad, när spärrarna släpper och man liksom inte tänker så mycket på vad man gör. Sån är inte jag. Men han blir aldrig aggressiv eller jobbig på det sättet, men visst ligger det något i att det är en flykt från allt vardagligt. Och det är väl också det som skrämmer mig, för vi går inte igenom någon "yttre" kris på det sättet. Allt är frid och fröjd liksom. Men han pratar sällan om känslor, om du ursäktar klyschan. Så det här gör mig både arg och så klart ledsen, och orolig över att något är allvarligt fel. Men det är nog mycket oron som skenar iväg just nu. Tack för svaren i alla fall...

Mi amore: Vad förståndigt han verkar vara din kille! Hur ofta blev han jättefull innan? När vi träffades jag och min kille så drack han mycket nästan varje helg. Nu är det typ var tredje månad eller nåt sånt som det händer och det är ju lite skönt i alla fall. Fy fan för att ligga hemma och oroa sig hela nätterna. Jag hatar det!

Tack för alla svar. Jag skulle gärna vilja höra från fler, kanske någon mer som har erfarenhet av detta? Jag tycker det är så svårt att prata med min sambo och försöka få honom att förstå att jag menar allvar. Det blir liksom bara en massa anklagelser och så börjar han försvara sig. Han vet ju att det inte är bra att dricka sig stupfull men samtidigt litar jag inte ett dugg på att han VERKLIGEN vill ändra på sitt beteende. Några tips på hur jag får honom att fatta, på riktigt?

puffar lite... någon?

kan inte låta bli att puffa igen...