• arandjelina

    ledsen ,besviken och arg

    det finns säkert fler bonus föräldrar som mår så dåligt över sinna sambos ex.?Vi har haft problem med min mans dotters mor tre år så länge vi har varit sambo.Jag känner själv att jag har börjat hata henne så starkt att det påverkar oss,vårat förhållande.Vårt gemensamma barn ska komma i december'fortsätter det så här så kommer jag att få uppfostra barnet själv.Det är inget jag ser fram emot iom. att jag redan har en tretton åring som jag tagit hand om själv sedan han föddes.Jag tycker att min sambo aldrig kan säga ifrån när det gäller mamman'och där kommer jag i klämm.Det har aldrig varit problem mellan min man och min son,där funkar det bra.
    Jag vet inte om alla sakerna som har hänt har fått bägaren att rinna över eller om jag är extra känslig för att jag ska ha barn när som helst och tycker jag får för lite uppmärksamhet.
    Jag hoppas jag kan få lite kloka råd av andra och hjälp innan jag bryter ihop helt.....

  • Svar på tråden ledsen ,besviken och arg
  • arandjelina

    Jag tycker inte vi står enade om bio mamman.Han vill inte säga till henne pga.att han är rädd att dottern bryter ihop,vill helst undvika detta.Vi är enade när det gäller biomamman ,fast inte när han ska konfrontera henne det vågar han inte.
    Han säger att det blir bättre när dottern flyttar hit till hösten,hon är 17 år nu så jag tycker man skulle kunna förklara för dottern med hur det ligger till utan att såra henne eller hennes mamma.
    När mamman fick reda på¨att jag är med barn då skulle dottern

    elt plösligt flytta hit och börja skolan här.
    Det har jämt varit på hennes villkor,hon har skickats till oss utan kläder,trasiga skor med hål i,tre par underkläder för att vara hos oss hela sommaren osv.Självklart har man fått köpa rubbet utan att ställa frågor.
    Min man säger att det blir bra när hon flyttar hit,då kommer hon inte kunna ställa konstiga krav för då bor dottern här.
    Varför jag tror att jag blir själv med barnen är för att vi aldrig har bråkat så mycket som vi gör nu.
    Han tycker att jag bara klagar,att inget som han gör duger.
    Kan hända,nmen jag tycker det jag tycker och står för det.
    Man kan inte ens prata om bebisen i magen när dottern är med,hon har aldrig sagt att det ska bli kul så som min son gör,och det gör verkligen ont...Vi har lite olika uppfostringsmetoder,jag personligen tycker inte man kan dalta med ungdomar hela tiden och prata med dom som med bebisar,livet är inte bara dans på rosor.Hon mår jämt dåligt,är ledsen det är inte heller roligt.
    Om man säger att man borde söka hjälp för henne det vill ingen.
    Man kan inte bara sova till kl.ett på dagen och vara trött hela tiden....Hur sätter man stopp för allt det här på ett smidigt sätt utan att separera eller såra någon reält,det undrar jag,och till råga på allt inte bli tokig?

  • arandjelina

    Vi har försökt att prata men det går aldrig att komma fram till en lösning.Nu vill jag inte prata med henne.I början när vi flyttade ihop så skickade hon jämt sms till min sambo och avslutade med kram,eller riktigt sliskiga sms.Skickade dottern utan kläder,ringde utan att överdriva minst 20 gånger om dagen för att fråga vad hon får för mat ,vad vi har köpt,vad jag har sagt eller vad min man har sagt.Tjatade på dottern eller min sambo om vårat förh. är seriöst,hur ser hon ut alltså jag osv.Jag kände att vi bara blev starkare,när vi förlovade oss blev hon knäckt,när vi skulle gifta oss så var det samma sak.Min svärmor dog precis en månad innan vi skulle gifta oss,så jag ville att vi skulle vänta.När jag blev gravid då var det heller inte bra för då skulle inte deras dotter vara enda barnet,enligt mamman skulle hon få konkurans och inte vara pappas flicka mer.
    Dottern ville inte ha syskon,okej sa jag :vad är det för skilnad mellan mamma och pappa ,mamman kan ha fler barn men inte pappa.När det btog slut mellan henne och hennes dåvarande sambo som hon har två barn med trodde hon att min sambo skulle ta tillbaka henne.Allt detta stog jag ut med och detv kan jag göra .Men det som jag inte tänker stå ut med är att jag ska ta hand om allting,laga mat ,städa tvätta vara till lags köpa kläder .
    Men jag ska absolut inte komma med några krav det har jag inte rätt till.Jag fick ta hand om dottern gäster från Holland en hel vecka,fast vi hade precis flyttat,var tvugna att fixa hela lägenheten för att det skulle komma fyra personer till till oss.Min man jobbade jag fick ta hela ansvaret själv fram till fyra på eftermiddagen.Fick försöka prata engelska fast jag är skit dålig på det.Var gravid i femte månaden och var jätte trött.
    När dottern åker hem till mamman eller blir körd av Holländarna dit så säger hon inte ens tack till hig,utan man tog för givet att jag ska bara göra det.När dom kommer hem till hennes mamma får de inte ens en fika och resvägen dit är fem,sex timmar.
    Sen dess hatar jag henne och är arg på min man att han inte kunde säga till mamman ,skälet är att han inte kan göra dottern ledsen.Vist har han tackat mig och han uppskattar det och menar på att jag är bäst.
    men det har inte räckt för mig,ville att han skulle säga till mamman att hon också måste ta ansvar,och stötta mej i det hela.Det här är bara en liten del av det hon har gjort mot mig som bidrarv till att jag HATAR henne.det var väl droppen ....

Svar på tråden ledsen ,besviken och arg