Vad gör man åt "bitbarn" på dagis?

Jag har lite samma fast min son blir riven istället.
Långa djupa rivsår. Men vi accepterar det inte
och efter att det hänt två dagar i rad pratade jag med
chefen för förskolan och hon blev lika arg som jag,
hon sa att det var bra att sådant här kom fram.
Hon pratade med personalen och hela förra veckan
var det lugnt. Nu hände det i måndags igen
ochdå sa jag ifrån ordentligt, ser jag att han
är riven igen under den här veckan pratar jag
med chefen igen och kräver en ändring.
Det borde du också göra, för som den chefen sa,
både föräldrar och barn har rätt att känna sig trygga med dagis.

Hur det går till är upp till dem
att komma på, i samråd med bitarens föräldrar
men du måste säga till på skarpen imorron
att du inte går med på det här längre.
Ditt barn är litet och skall naturligtvis inte
utsättas för bitmärken var och varannan dag.
Som nån sa, vi vuxna hade aldrig accepterat en
sådan behandling på vårt jobb, varför skall då våra
små barn göra det?
Nu var jag inte hälften så självsäker som jag låter i början
men efter att ha frågat runt lite och pratat men chefen
så känns det som att man har lite mer att komma med.
Man vet lite mer vilka rättigheter man har.

""palmblad

Sicali: Att bett o riv förekommer NÅGON ENSTAKA GÅNG kan hända. Personalen har inte ögon i nacken, men händer det ofta ska "plågoanden" punktmarkeras. Hoppas chefen ger personalen resurser också o inte bara krav, men annars var det bra att du sa till. Sa du till personalen först? Det ska man göra.

Håller inte med om att det bara är upp till förskolan att ordna detta. Tycker även du ska vara med när man diskuterar saken, både för din, ditt barns o de andras skull. ""

Jo jag är inte så korkad så jag blir hysterisk över
ett pyttelitet enstaka rivmärke, SJÄLVKLART
förekommer det enstaka gånger men det är INTE okej när
det förekommer flera dagar i sträck och rivsåren är
så djupa varje gång att de delvis blöder och det tar
en vecka innan de försvinner.
SJÄLVKLART sa jag även till personalen först och fick
då höra att sådana saker är sånt man får räkna med
när man har sitt barn på dagis, jag skulle tydligen vara
glad att han inte blev biten istället.
Det var EFTER den kommentaren jag pratade med chefen.

Eftersom det är hög sekretess så får jag inte veta
vilket barn det gäller och de diskuterar detta inom personalgruppen och med det barnets föräldrar.
Jag bryr mig inte om hur de löser det så länge
min son lämnas ifred. Det ÄR upp till förskolan att ordna det
eftersom min son i detta fall inte gör något för
att provocera fram det förutom att skrika och vara rädd.
Det är alltså inget jag kan eller bör göra för att
förändra mer än att tala om att jag inte går med på dagliga rivmärken.

Det är naturligtvis det bästa, men om
personalen inte klarar av att se till
så det barnet inte ger sig på de andra
så får helt enkelt en extrapersonal sättas in
som enbart får se till det barnet.
Det är ju en ren självklarhet att
inte de andra barnen skall behöva lida
och utstå smärta varje dag endast p.g.a att
ett av barnen i gruppen bits.

Sätter in en extrapersonal?
Det vet jag inte, först så skyller de
nog på att det kostar för mycket men
om de inte själva kan komma med en annan lösning
och barnet fortsätter plåga de andra i gruppen
så har de tillslut inget annat val.

palmblad

Sicali: Hur vet du att din son inte provocerar när du inte är där? Inte för att det berättigar att han blir riven förstås.

Helt enkelt eftersom personalen sett hela händelseförloppet
och själva säger att han inte provocerat fram det.
De säger att han är lite för lugn och beskedlig och
det enda han möjligtvis gör för att provocera fram det är att
skrika av rädsla när barnet närmar sig.

JoP Jag kan försäkra dig om att vi föräldrar
till de barn som dagligen kommer hem med smärtsamma
bitmärken eller rivsår också är oerhört ledsna.
Tyvärr hjälper det inte bara säga att barnen som
bits eller rivs bara gör det för att de är små
och inte vet bättre, hur många gånger alla pedagoger än såger det
så kvarstår ändå problemet.

Joppjopp

Det är väl då bättre att föräldern till barnet
som ställer till problem är med och ser till
att det barnet inte attackerar andra.

JoP

Och jag hoppas för din och ditt barns skull
att ditt barn aldrig kommer att behöva
drabbas av ett barn med avvikande utveckling
och tvingas utstå daglig smärta och skräck
enbart p.g.a det barnet.

JoP

Det är lite svårt att ha förståelse för att
inget görs när man flera dagar i sträck hämtar
sitt barn från dagis med djupa blödande klösmärken
i ansiktet och får höra att det skriker av rädsla
när barnet som rivs närmar sig.
Bara för att ditt barn går igenom en fas där
det rivs eller bits innebär inte det att ALLA
andra barn skall behöva acceptera och lida för det.

Tarax

Du är klok du.
Dagens guldstjärna går till dig.

jeja66

Visst är det hemskt men att bara förklara
det som en fas som alla andra föräldrar skall stå ut med
är att förenkla problemet en smula.
Vad tycker du vi med barn som blir rivna skall göra?
Bara acceptera det och hoppas att det går över så småningom?
Nej, det är att begära för mycket,
jag som mamma kan inte acceptera att min son får utstå
rädsla vaenda dag, att bli så djupt riven
som han har blivit. Är det då rätt att vi med barn
som blir rivna ska behöva hålla våra barn hemma istället för att
NÅGOT görs åt det enda barn i gruppen som rivs?

Joppjopp

JAG blir rädd när jag läser vad du skriver.

Det är just att det ÄR små barn vi
pratar om som skrämmer mig med ditt resonemang.
Enligt dig skall en liten kille på 17 månader
varje dag utsättas för djupa rivsår och ren skräck,
enbart därför att han är för medgörlig och inte säger ifrån.

Jag har pratat med chefen för barnomsorgen och hon sa
t.o.m att varje barn har RÄTT till en trygg miljö
på dagis, det är det jag BETALAR för.
Det är ju bättre att barnet som rivs då får en
specielfröken som bara har hand om det barnet
och lär det hur man umgås normalt med andra barn.

gutegirl

Och bitbarnet har en trygg miljö,
det är ju ingen som får lov att så mycket
som andas om att den lilla ängeln kanske
har ett avvikande beteende.

Undrar på att vi har mobbing i våra skolor
när vi redan på dagis visar att det är
okej att plåga andra.
De som är minst och inte säger ifrån
får helt enkelt acceptera sin roll.
Djungelns lag.

Joppjopp

Vad skönt att inte du har hand om sådant här,
tack och lov att inte chefen för barnomsorgen i vår komun
resonerar lika enkelspårigt som du.
Tror säkert att det skulle bli uppskattat och bra
om alla vi föräldrar till barnen som blir rivna och bitna
är med i förskolan varje dag.
För varför göra något åt själva problemet när
man istället kan visa att dess beteende är accepterat.
Vi flyttar undan alla barn som plågas så att
den enda som plågar kan ortsätta ostört.

jeja66

Jo jag vet. Den här diskussionen
är absurd och tack och lov fungerar
inte verkligeten på det känslokalla
sätt som framhävs här.