Vad gör man åt "bitbarn" på dagis?

etanol, exakt! barn vill göra rätt, barn vill vara behövda, barn vill vara med och höra ihop med andra. De vill vara delaktiga, och det ska alla barn få vara.
Men i bland är det svårt som vuxen att se längre än till sitt eget perspektiv, och då gäller det att bita sig i tungan (ha ha...) och vara försiktig med vad man häver ur sig.

Nu har ni skrivit många inlägg sen igår kväll och jag har läst ikapp.

Någon, eller några av er tycker att vi som har barn som blir bitna ska vara med barnen i förskolan. Men allvarligt, tror ni att jag ens hade lämnat henne på förskolan igen om jag hade haft den möjligheten?
Om jag inte hade behövt gå till skolan om dagarna, då hade jag aldrig i livet lämnat henne där efter de 5 första bitmärkerna...

Men vi behöver också kunna betala hyran och få mat på bordet varje dag, därför måste jag vara i skolan.

SandvikenMamma:
Jag tycker att du ska lära ditt barn att säga ifrån.

Måste bara få säga igen, att herregud vad ledsen jag blir. Jag sitter och gråter när jag läser inläggen. Som jag skrev innan så tycker jag att det är oerhört jobbigt att mitt barn river andra barn på dagis. MEN jag trodde faktiskt att ALLA visste att det inte berodde på att han är elak, ouppfostrad eller har ett avvikande beteende. Detta har jag tröstat mig med när jag mått som sämst. Men det är ju helt uppenbart att så är inte fallet. Väldigt få människor tycks förstå att detta är något som barn tar till när dom inte kan uttrycka sig och sin känslor. Att från det dra paralleler till att mitt barn är en mobbare, känns helt horibelt. HAN ÄR 20 MÅNADER!!!!

till sandvikenmamma: jag gav bara ett råd till de föräldrar som sliter med att ha barn som blir bitna i förskolan att vara med ett par dagar. Full förståelse för att det är omöjligt för en del...När förskolan lägger tillrätta verksamheten och arbetar för att undvika sådana här situationer är det inte så mycket mer som går att göra. OCH DÅ MENAR JAG DE FÖRSKOLOR SOM JOBBAR AKTIVT FÖR DETTA...barn är barn och det går över, men det är liten tröst för tillfället så klart... '

Förstår om man inte har möjlighet att vara där.. kanske någon släkting kan... bara ett råd alltså....

Man måste förstå att detta varken är barnen eller de vuxnas fel att sådant här händer. Barn experimenterar för att lära sig och ibland sker det på "fel" sätt och andra drabbas.

Lycka till

Hade en tråd om samma ämne uppe...många åsikter!

www.familjeliv.se/Forum-3-26/m13755897.html

JoP: Jag är säker på att din son är lika underbar som alla andra barn! Och kan inte tänka mig att han löper större risk att bli mobbare än någon annan. Jag håller med om att man blir rädd av vissa inlägg, men att de kanske är skrivna i oförstånd och desperation över sitt barns eventuella lidande?! Jag är glad att jag inte är en så blödig moder som inte kan se utanför den egna familjen. (Sen kan jag i och för sig komma ihåg hur groteskt jag tyckte det var med 20 månaders som inte förstod bättre, när min egen förstfödde bara var 15 månader...). Jag förutsätter att personalen på ditt barns förskola är professionell och att åtminstone de VET! Att de ser lika positivt på ditt barn som på alla andras. Och att de inte talar om vilket barn som rivs, eftersom det uppenbarligen finns föräldrar som inte förstår.

Visst, det kan inte vara kul att se sitt barn med bit- och rivmärken jämt, men man kan inte skuldbelägga de "skyldiga" barnen, eller deras föräldrar, för det.

När min äldste son blev biten var jag mest oroad av att det bara var han som var utsatt. Personalen talade om att det var det inte. Flera barn blev bitna, och då var jag "nöjd" (=inte längre orolig).

Mitt mellanbarn kom ofta hem med ordentliga bitmärken från småbarnsavdelningen. Hon var stor nog att tala om vilket barn som bitit: det var hennes bästa kompis (om man nu kan tala om sådana i den åldern). OCh hon konstaterade att "Man får inte bitas". Ingen stor grej för henne alltså. Och tjejerna fortsatte vara bästa kompisar, och bitandet växte bort så småningom.

Min yngste son bits och slåss hemma. Jag har talat om det för dagis, men har än så länge inte hört att det har hänt där. Han har däremot kommit hem med bitmärken några gånger. Vid ett tillfälle hade både han och bitaren suttit i samma frökens knä, hon märkte inget, min son sa inget (=hade inte ont av det?), och bitaren släppte så småningom sitt grep. Först då reagerade fröken och såg att det var ett ordentligt märke.

Så mycket bitandes på barnens daghem, men det är världens bästa förskola!

Huga...kom att tänka på en förskollärare på en förskola här i närheten som hade en egen hemsk metod mot bitande barn: hon bet tillbaka!! Gissa om hon blev anmäld!!

Vilhelmina....

vilket bra inlägg... vi behöver föräldrar som dig på förskolor.. en som förstår vad det handlar om...

Vi har en son som biter ibland, har hänt 2 ggr på dagis. Det händer i samband med i en trängd situation och när han själv blivit slagen eller så. Inte bara sådär rakt av. Vi accepterar inte detta varken hemma eller på dagis, men att få bort beteendet är  lättare sagt än gjort. Man får säga bestämt nej o ta bort han från situationen mer än så går inte. Man kan liksom inte banka in vett i barn... Tyvärr så finns det alltför många oförstående föräldrar som verkar tro att man som föräldrer lär sitt barn detta eller accepterar det???? För mig helt ofattbart! Inte fasen vill man att ens barn ska bita andra eller andvända våld alls!

Att sparka, nypas, puttas osv är lika fel enligt mig. Skillnaden är väl att det oftast inte blir märken efter det så då verkar det mer ok. Inte för mig i varje fall!

Vi har även en kille på dagis som biter alla barn och bitet min son många ggr så man blivit ledsen, för min son har ju blivit rädd för denna pojk sen. Och det är inte bara bitningen utan att pojken är bufflig o gör andra saker med. Inte anklagar jag honom men det känns ju skönt att veta att föräldrarna gör vad de kan för att ta bort beteendet som vi.

Nu händer det inte längre med vår son o händer det så är det på oss för hans tal har släppt så här verkar det vara det som var problemet, att uttrycka sig. Sen kan det ju hända av andra massa orsaker med.

KLart personal ska medla när sånt händer, det gör dom alltid på min sons dagis!

Men mitt råd är att aldrig skylla på ett litet barn, för det är ett BARN! Det är säkerligen inte föräldrarnas fel heller!!!! Så ta det med personalen o låt dom ta hand om problemet, de få väl var mer me med det barnet som bits. Det vore ju bra om de kunde prata åt barnet som bits föräldrars vägnar. Annars får ma nnog kolla med annan barnomsorg.

Läste några inlägg men slutade för man blir ju mörkrädd! Visst fasen blir man ledsen när ens barn blir biten. Men att ett barn ska uteslutas ur en grupp för det låter elakt.  Det är som sagt inte ett elakt barn! Skärp er! Ni får väl sätta er ner alla parter o diskutera.

Lycka till!!!

Vilhelmina:
Mitt barn kan säga ifrån. "****, inte bita Fanny. Fanny får ont och blir ledsen!" säger hon tillbaka. Dessvärre slutar inte betten för det, men det vet du väl

Jag har skrivit det förut men skriver det igen: Det bästa, för alla parter, vore att personalen kunde hålla koll på barnen som bits för att undvika bett framöver. Nu verkar personalen inte klara av det så bra i det här fallet.

Då tycker jag att det är fel att jag ska behöva ta hem mitt barn från förskolan, för att hon blir biten och blir rädd för sina "kompisar" där.

MEN, drömmen vore ju att det sattes in resurser så att barnen kan känna sig trygga med varandra på förskolan.

Jag skulle inte heller vilja gå till jobbet om någon bet mig varje dag.

Sen verkar många tro att jag tycker illa om de barn som biter MEN DET GÖR JAG INTE ALLS!
Vi pratar lika gott om alla barn på förskolan hemma hos oss. På förskolan är jag lika trevlig mot alla barn.
Jag vet att barnen som biter inte är monster.

Resurser som inte finns tyvärr och då kan man ju antingen fundera över om man ska ha sitt barn på dagis eller dagmamma eller lösa det på nåt annat sätt. För ingen ska behöva sluta på dagis varken den som blir biten eller den som biter. Det är en situation som säkert skiljer sig fårn fall till fall. Bästa är att sitta ner o diskutera i lugn ton.

Ska alla barn sluta dagis för att de nyps, rivs, knuffas.  Det ka ngöra minst lika ont och göra barnen minst lika ledsna o rädda för varran.

Det kan ju hända på en sek, så om personal missar det så är det ju inte konstigt. Man kan inte kräva tillsyn på ett barn varje sek det går liksom inte. Om man kräver det så måste man nog se sig om annan tillsyn.
¨