Tjena Grampus
Hej!
Första gången hade min fru det väldigt jobbigt. Svullen mage som bara den. På Carlanderska här i Göteborg där vi går sa de att det var på gränsen till överstimulering. Tror dock att hon var överstimulerad eftersom hon dessutom var sjukskriven i 6 dagar.
Denna gången, den andra, gjorde hon på ett annat sätt och har visserligen varit svullen, men har inte ont alls i princip så det känns väldigt bra. Hon tränar inte ännu, men jag tror inte det dröjer så länge innan hon gör det. Förra gången dröjde det säkert 10 dagar innan hon tränade.
Direkt efter ÄP (=äggplock har jag lärt mig på "tjejernas sidor") mådde hon illa, men det berodde mest på de smärtstillande medicinerna hon fick i samband med det.
Hon är lättare att prata med nu också så det känns bra.
Första gången var jag optimiskt, denna gången känner jag mig mer som en realist och inser att det inte behöver bli något denna gången heller, även om man självklart hoppas. Förutsättningarna känns mycket bättre. När hon förra gången fick lägga all kraft på att må bra själv så kan hon nu lägga det på att se till att embryot mår bra . . .
Behöver ju inte vara så för alla naturligtvis, men det känns bättre att tänka så.
Första gången fick vi 16 äggblåsor, 10 ägg, 1 dåligt befruktat och ett mycket bra befruktat som vi fick tillbaka. Tyvärr gick det inte så bra dock.
Nu andra gången fick vi 20 äggblåsr, 13 ägg, 9 mogna, 8 blev befruktade varav 5 mycket bra. Vi fick tillbaka 1 och stoppade 4 i frysen. De använde ICSI denna gång för att få bättre befruktingsodds, vilket det ju också blev.
Skönt att ha någon annan i samma sitts att ventliera lite med.
På återskrivande!