hur ska vi göra?

Jag tycker att det är okej att ta med sonen till graven. Barn är så naturliga och krånglar inte till allt. Till skillnad från oss vuxna. Förklarar man på ett enkelt sätt brukar dom acceptera det. Om det är något som du inte vet eller kan förklara så säg det.

Okej.
Vi har pratat om det flera gånger men inte kommit iväg.
Men det är väl som du säger. Vi vuxna ska väl krångla för mycket.

tänkte bara tala om att det är helt okej att ta med sonen till graven...det gör jag...jag förlorade min förstfödde son för 5 år sedan och har en son nu på 3.5 år som får följa med till graven och hälsa på sin storebror...han tycker att det är roligt att få följa med dit...det kan även vara bra om han får vara med så förstår han kanske lite mer senare varför ni har varit där...det tror jag ialle fall att min son kommer att göra...Madde

Tack för hjälpen

Hur ska jag göra med min svägerska?
Vi träffas inte så ofta och vet inte riktgt vart jag har henne.
Tror inte att hon kommer ta illa upp att vi pratar om det men
vill inte att sonen bara ska gå fram till henne och säga nåt som kanske
sårar. Jag vet inte hur jag ska förklara mig. Men barn säger som de tycker och det
ärv äl ifs bra men.

Beklagar din son Madde

Jag tror att du kan berätta för din svägerska-- det gör henne glad att du inte ar glömt -- att du dessutom involverar ditt barn i det, gör honom mindre "glömd".
Har ni pratat om syskonbarnet tillsammans förut?

Hej.

Jag håller med de andra. Det är bara att åka till graven. Barn är mer naturliga. Jag tror även att om man undviker att gå till kyrkgården vid sådana här situationer så kan man sända signaler att det är något skrämmande eller farligt.
Sedan tycker jag att ni ska berätta för din svägerska att ni pratar ofta om M och att ni ska till kyrkgården. Det är nämligen en sak jag har uppskattat väldigt mycket. När kompisar börjar prata om Christoffer eller berättar att de har varit på kyrkgården hos honom så känns det så skönt att veta att han inte är glömd av omgivningen. För ibland så känns det som alla har glömt bort honom. Då är det skönt att få bekräftelse att de inte har gjort det. Jag tycker själv att tystnaden om Christoffer sårar mer än om någon nämner honom.

Kram
Tina

Hej!

Ta med grabben till graven bara. Det är inte så konstigt. Våra jättenära kompisar gick med oss och sina barn (1 och 3) till vår dotters grav och det gick jättebra. 3-åringen hade en sten med ett hjärta på som han lade hos henne. Jag blev också lättad när jag fick veta att de hade pratat en del om det innan. Han vet om att vi hade en bebis i magen som inte lever längre. Det blir lättare att förklara om man är lessen när vi träffas. Sammanfattningsvis: Gör vad ni känner för, det är lättare att prata om det öppet och som något naturligt än att viska och försöka gömma det för din son.

Jag håller med. Ta med honom det ger honom förhoppningsvis en förståelse för liv och död. Som kommer vara ett stöd för honom i livet. Alla jag pratat med som har syskon till sina förlorade barn lever med de som gått bort i vardagen dvs. barnen pratar om sitt syskon ofta. Det blir ju ett sätt att minnas och verkliggöra sitt barn som finns där men inte på jorden.

Tror dessutom att din svägerska kommer bli glad att ni minns och att hennes barn inte är bortglömt. Jag är iallafall gldd då min omvärld pratar om Buster - då har han ju inte kommit förgäves. Han var och är en individ som faktiskt levt om blott för en kort sekund.

Hej. Tycker att din pojke kan få följa med till graven. Ni kunde ju köpa något fint, han kanske vill ge något fint till sin kusin och lägga på graven. Det blir nog en fin upplevelse för honom.
Min flicka är lite äldre men hon brukar vilja följa med till minneslunden och träffa sin ängel, hennes lillasyster, som hon säger. Det är helt naturligt.
Berätta för din svägerska och säg att ni ska dit. Hon tycker nog det är skönt att veta att hon inte blir "bortglömd". Det är ju deras fina flicka och ert barns kusin, fast hon är i himlen..
Kram

Tackar för alla råd och vi ska följa dem ni gett oss..

Tack..

Kram Sara