Ang flickor och pojkar?

Nej, du är långt ifrån ensam. Tyvärr.

Jag är ju då ett sånt här testosteronskadat XX-exemplar och det är inte så himla lätt faktiskt. Men faktum är att jag är lika mycket kvinna när jag har korsett och högklackat som när jag står i skoteroverall med en röjsåg i handen. Jag tycker som Bonanza att det är min SKYLDIGHET som förälder att inte medvetet begränsa mina barn i deras val av färger, stilar och aktiviteter.

Har tre pojkar och alla leker med bilar, dockor, lagar mat, städar, tvättar, diskar, lägger pussel och bygger med lego. Min 16-årige son sköter helt och hållet ansvaret för sin egen tvätt och städningen av sitt rum sedan två år. Alla tycker att han är så duktig, själv tycker jag att det bara är en självklar grej - själv flyttade jag hemifrån när jag var 14 och det var ingen som sade att jag var duktig.

"Och jag kan bli irriterad på folk som "gömmer undan" flick eller pojk loocken på sina barn.
Men respektera deras val de gör jag."

Tycker du verkligen att du respekterar andras val, OCH de enskilda individerna, när du tänker "stackars Joel"? Förstår inte hur du får ihop den ekvationen faktiskt, för tyvärr är det inte så att du kan dölja dessa åsikter för dina egna barn. Du kommer färga dem, även om du inte säger det rakt ut, och därmed kommer dina barn att hamna i riskzonen för att mobba alla "stackars Joel" där ute.

Där hade du din koppling till uppfostran.

När det gäller att inte köpa kläder efter kön så gör jag såhär: Jag köper de kläder jag tycker om och har råd med. Därför går det mesta med sporttryck och rosetter/volanger bort. Jag köper kläder efter pris, den färg jag/barnen gillar och efter hur praktiska de är.

"Om dina barn får lära sig att alla barn oavett kön ska ha villka kläder dom vill och använda sig av alla färger .. då lär du isf dina barn att det är fel och onaturligt att ha pojk och flick kläder på sig."

Nej, om jag lär mina barn att alla får ha på sig vad de vill så kommer de inte reagera på att någon klär sig könsstereotypt.

"jag har ju inte lärt mina barn att det är fel att en pojke har rosa eller att en flicka har bilar på sina kläder."

Jag tycker du gör det iom att du tänker "stackars Joel". Du kan nämligen inte dölja denna ståndpunkt för dina barn, även om du inte säger det rakt ut (får vi hoppas).

"Jag vet inte men jag antar att du inte har samma verbala nivå till dina barn som till vuxna människor."
Jo stort sett, lite anpassat efter deras mognadsnivå. Det jag pratar med vuxna om pratar jag också med barnen om, så att de förstår.

"Jag diskuterar inte sådanna saker med mina barn."
Det behöver du inte, dina åsikter visar sig i de allra flesta fall genom kroppsspråk och övriga handlingar.

"Och jag tror heller inte att det överhuvudtaget finns nån risk för att mina barn skulle ta skada av vad jag tänker.
Eller att dom på nått sätt skulle bli påverkade."
Tyvärr är det oftast inte så enkelt, det är därför jag reagerar.

"Heller inte att mina barn skulle ligga i nån slags riskzon att bli mobbare pga mina färgval."
Inte pga dina färgval utan pga din inställning till fenomenet.

malin ulrika: Fel tråd?

malin ulrika: Ah, då är jag med

MarcusEmelin...: Frågan är ju varför du använder ett ord som du känner att du inte kan säga till dina barn, när du nu ändå gör dig omaket att ändra det inför dem?

Clavi Skrev: "Då är det ju du och resten av omgivningen som givit honom de signalerna. Ett barn tycker inte att rosa är en tjejfärg om inte en vuxen talar om det."

TS skrev: "Men Clavi ... Hur kan du säga så?"

Hur menar du att det går till då, när man kommer till insikten att en viss kromosomuppsättning inte passar i en viss färg?

"tror ni inte det blir svårare med identitetsletandet i tonåren om man inte fått en liten push i rätt riktning under barndomen?"

Nej, ju trängre värdsbild man har desto svårare tror jag att man får det. Speciellt om nu inte skulle känna igen sig i vad som förväntas av en bara för att man råkar vara flicka eller pojke.

Får jag drista mig till en gissning TS? Jag gissar att du inte heller anser att man påverkas av reklam eller tex skönhetsideal?

"Ett barn som växer upp med rasistiska föräldrar och som talar om för barnen att "svartskallar" inte borde vara här och att förintelsen inte fanns osv får en märklig uppfattning om människor.
Men för de behöver man ju inte vara en "dålig" förälder."

Jo, det tycker jag faktiskt att man är...

Så man påverkas av sin omgivning och vad man ser och hör när det gäller reklam, men inte av att ens föräldrar tycker synd om barn som de tycker har fel könskod på kläderna? Jag tycker det resonemanget är rätt märkligt, måste jag erkänna.

"Varför skulle dom vara dåliga föräldrar?"

För att de lär sina barn att inte alla har samma värde, vilket är det som ställer till det så förjäkligt i världen.

"Men deras [rasisters] åsikter behöver inte betyda att dom inte kan få fina barn som kan komma å tycka att alla människor oavsett hudfärg är lika mycket värda."

Nä, men då är det knappast föräldrarnas förtjänst väl?

Och nej jag menar inte jorden kommer att gå under för att du klär dina barn könsstereotypt, vi pratade ju om påverkan utifrån. Väl?

Men fattar du inte att det är störande för mig att du sitter och tycker synd om mina pojkar för att de råkar ha rosa på sig? Du säger att vi får klä våra barn som du vill, men om det var sant så skulle du inte ens reagera på det, än mindre tycka synd om dem.

Har för övrigt _aldrig_ hört någon med min inställning som sagt till en pojke med pippilotter/rosa strumpor "nejmen har du blivit FLICKA idag?" när man lämnar på dagis. Däremot så är det åtskilliga med din inställning som ägnar sig åt sådana obetänksamma tarvligheter, även om nu just du skulle lyckas hålla detta för dig själv. Därför anser jag mig ha rätten att ifrågasätta själva ståndpunkten - för att den explicit _skadar_ människor. Det gör inte min.

Cokkie: Jag förstår att du skojade, men det är ju en ganska skojig poäng hur som helst.