Jag är så rädd för att dö!

Det där liknar tvångstankar! S.k katastroftänkande.

Och det är inget man ska behöva gå omkring med, dagligen,  så att säga! Oroa sig för sina nära är ju normalt, och att man är rädd om sig är ju också normalt, men det är inte "normalt" (finner ej bättre ord nu!) att ständigt oroa sig för något som troligast inte kommer att hända! (olycka, svåra sjukdomar ).

Så vare sig "du vill eller inte" så lider du av ett ångestsyndrom, och dominerar det din vardag så råder jag dig att söka hjälp!

Jag vet och förstår hur du tänker och känner, been there done that. Men tankens kraft är stor, och det går att ändra sitt tankesätt! Fastän det känns helt hopplöst när man är uppe i det,och det man tänker är; "hur kan man inte tänka så här?!"

Utnyttja att du är som en "öppen bok", det kommer vara din styrka!

Kram!

TS: Jo, det blir ju lätt så då man "babblar" om saken, då väcks tankarna lite extra! men det lägger sig snart ska du se!

Jag har varit deprimerad (kliniskt) och fick ångesttankar och ångest av detta. Jag tyckte liksom "vaddå?! Jag, som har båda fötterna på jorden , är förnuftig och lugn. Men det funkar ju inte så..

Vad jag vill ha sagt är att du är ju fortfarande en vanlig tjej! Du är inte ett ångestsyndrom!

Nää, du är inte vanlig, du är speciell!

"Tänk om"..?! Jaa du, tänk om det blir en jättehärlig resa?

Jag förlöjligar inte ditt problem nu (vet hur jobbigt det är!), utan jag försöker vända lite på ditt tankesätt.

hi hi tack! Glad att jag kan hjälpa till.

Och du, resan kommer att gå bra! Tar man det själv lugnt på vägarna så är man sällan inblandad i nåt otäckt..

Jamen, jag sa ju att det skulle gå bra!

Jag vet ju, som sagt, hur du tänker, men jag har präntat in i min skalle, dvs. upprepat för mig själv (otaliga ggr!) att sannolikheten för en olycka är mini-minimal! (om man inte älskar bungy jumping eller alligatorbrottning eller nåt).

Nä, jag tycker att om ångetstankar tar över för mycket då är det nåt som är "fel". Och då ska man söka den hjälp som finns att få! (det innefattar också att prata med nära och kära, och vi här! )

Detta fixar du! Gott nytt år!

Jag glömde att fråga om du också sitter och hittar på olika scenarion på olika händelser och deras efterverkan?

Och det är inte dum-huvuden som får denna ångest heller, har jag läst..

Jaha du.. Det är ju jag specialist på också nämligen! Därför anade jag att du också var "sådan".

Jag har brutit dessa scanarion (så gott det bara går..) genom att säga åt mig själv att jag ska ju inte sitta och hitta på, fabricera ihop scenarion om saker jag inte har en susning om!

Påminn dig själv att det är dina föreställningar som orsakar din ångest, inte ren fakta så att säga!

Kram gumman!

 Och du anar inte hur jobbigt det är för personen som känner så här!

nattmara: Åh nej, vad ledsen jag blir att höra det! Ja, man kan ju tycka att hon kunde fått vara med här hos "oss" först...!

Min mamma förlorade ett barn vid förlossningen. Min farmor tyckte att "jamen, han har det ju bra nu". Klen tröst! Mamma var nära att smocka till henne, har hon berättat.
Sorry, lite OT!

Beklagar er stora förlust! Kram!

Nää, Anonym, var glad över att du inte oroar dig för det du inte vet något om! Önskar att jag också var sådan, helt och hållet! Det är ju det som egentligen är det enda förnuftiga!
Så om jag pratar för mig själv så är då jag tacksam över inlägg från personer som inte är drabbade, som kan ge sin syn på saken!

Och jag är verkligen tacksam över att ha en man som orkat med mig och depressionen jag haft! Det har ju inte varit lätt alla gånger för honom heller!

Ja, det förstår jag att du gör!

OM jag vill bli av med dem! Jobbar stenhårt på det! Och har gjort det de senaste 1,5 åren.
De duger ju inget till!