Va ska ja göra med min tykiga 7åring???

Får hon egentid med dig? Sätter du gränser och är konsekvent?

Det låter som om hon testar hur långt hon kan gå. Hur tuff och bråkig hon än är så är hon ju bara en liten flicka som vill ha kärlek. Det har kanske varit jobbigt för henne att få ett syskon? Visa henne vad som är rätt och fel uppförande, men behåll lugnet. Vill hon inte att lillasyster ska leka med hennes docka så är det ok, men då ska lillasyster få ha sina grejer för sig själv. Här är det du som måste visa hur det ska vara. Lånar man inte ut får man int heller låna. Hon kommer att bli arg men hon lär sig inte om du inte visar hur hon ska göra. Var bestämd och ge dig inte.

Jo men vi har försökt med allt du skriver, men de går inte in.... Vi gjorde så att när hon tog den lillas leksak, tog vi ifrån henne den o sa, om inte lillan får leka med ditt, får du inte leka med hennes, rätt ska va rätt....

En sak til: stäng TV:n om hon inte låter den lilla sitta med. Om hon vill vara ifred kan hon ju vara på sitt rm.

Om man fortsätter och fortsätter och fortsätter så vet hon vad som gäller tillslut. Det kan ta tid...

Är du ensam med den stora något? HIttar ni på roliga sakaer tillsammans bara ni, utan att den lilla är med?

Framför alt säger du att du ska straffa henne med godisförbud el tv förbud osv så måste du stå för det å inte bara ge en massa toma hot för då fungerar det inte...hoppas ni hittar någotsätt som är bra för er.

Vår äldsta som är fem kan också betee sig på detta sätt. jag och min man - våra barns pappa. Vi markera och visar att vi inte gilla det genom att ta henne från systern som treår. Vi tror att det är avundsjuka. Varje barn är behov av uppmärksamhet - måste ständigt hitta på saker för dem.

tack för alla svar.... men ja har redan testat allt.... ger snart upp...

Ge inte upp! Det är inte meningen att du bara ska testa, du måste ha regler och gränser som en del av vardagen och inte bara testa.

Vissa barn testar gång på gång. Det räcker inte med att visa att det är fel att göra på ett sätt, barnet provar igen och igen. Endel barn är mer krävande och mer envisa, det som gäller är att vara konsekvent, att vara envisare än barnet och inte ge med sig. Att inte ge upp. Jag har själv ett barn som är otroligt envis och krävande, fast det har blivit mycket bättre än för några år sedan. Jag sökte hjälp, för utbrotten gick ut över hela familjen och enda gången vi hade lugnt var när han sov. Han kallade mig fruktansvärda saker och skrek om allt, var inte snäll mot någon här hemma. Han var aldrig riktigt glad, bara skadeglad. Så kändes det ialla fall. Nu är han en helt annan kille, fortfarande envis men även omtänksam, glad, ger sin syster hjälp, kramar och uppmuntran. Han har nästan helt slutat att svära, slåss inte längre mm. Vad vi gjorde var att rannsaka oss själva hårt. Vi hade hela tiden inställningen att om vi ändrade på oss så skulle vi få bukt med hans ilska. Vi upptäckte att vi skulle vara tydligare i vår gränssättning, hålla det vi säger (tyvärr hade vi nog inte varit så konsekventa som vi trodde, orken tog slut emellanåt, vi minskade TV:tittandet till bolibompa på kvällen och endast någon enstaka gång TV mitt på dagen (då bara en timme). Det gick inte över en natt men framstegen kommer hela tiden. En dag upptäckte jag att han sa ok utan att ifrågasätta eller svära åt mig.

Så det går att reda upp, så ge inte upp utan kämpa på för din dotters skull. Hon mår säkert inte själv bra av att vara tyken mot dig och de andra i familjen.

Nej ja vet att hon kanske inte vill vara eller tycker om att vara tyken mot oss.... O de har gått så långt att ja blir fruktansvärt lätt arg o irriterad på henne.... Ja får dåligt samvete för detta men när man redan skällt eller dragit henne i armen e de svårt att ändra på känslorna som.... Ja be oftast om ursäkt, men stämningen e ju rätt spänd...

Jag skäms över mitt beteende oxå, men försöker att inte höja rösten eller skälla så gott de går.... Men ibland spricker bubblan!!!