Helva världen har rasta, känsl meningslöst ,.

Fan lider med dig killen, kan föreställa mig att det är ett tungt slag. I början när mina barn kom till världen var det otroligt viktigt för mig att barnen var av mina gener, att dom var en produkt utav mig och min tjej, arvsmassan var otroligt viktig för mig. I början, nu skulle det inte spela någon roll överhuvudtaget om dom hade mina gener eller inte, jag älskar mina barn mer än något annat, oavsett gener, faktiskt. kärleken har blivigt ovilkorlig. Det jag menar är att du kan också få det så, gener är viktigt, ja.. men till vilken grad, du kommer över det, det blir inte viktigt för dig efter ett tag.

Men det måste vara tungt, riktigt jävla tungt.

Om det är till någon tröst så är det omvända ett problem det också, sexlivet dör om man inte ens vågar titta på varandra utan att det blir barn, trots minipiller osv osv.. det är inge kul det heller, och att jag på allvar funderar på sterilisering för att kunna ha ett normalt samliv. fundera på det. och det är på allvar ett problem och jobbigt som fan.