Min vän förlorade sitt barn

Hej.
Att bara finnas till där är hjälp nog. Att lyssna och att prata om barnet och förlusten var något som jag uppskattade väldigt mycket. Jag tyckte det var skönt när det var någon annan som tog upp samtalsämnet. För jag upplevde det som om andra tyckte jag var tjatig som bara älter om det hela tiden.
En del kompisar sa att det bara var att ringa om det var något. Men jag hittade aldrig orken till att göra det. Jag hade däremot en kompis som ringde till mig varje dag och det tyckte jag var jätte skönt för då slapp jag ta ork och initiativ till att ringa.
Jag vet en del som har uppskattat att kompisarna kommit hem med någon enkel mat. För alla krafter är slut och att ställa sig vid spisen är en sådan sak som antingen glöms bort eller så har man inte riktigt med ork att göra det.
Efter begravningen så slutade många att höra av sig. Då hade de tagit farväl, men jag kände att det var då jag behövde som mest stod. Innan begravningen så hade man mycket med förberedelser inför begravningen. Det riktiga sorgearbetet började efter begravningen, för då hade jag mycket tid och framför allt var jag ensam och då skenade tankarna viäg och jag höll på att gräva ner mig själv ibland.
Tänk på att en kram säger mer än tusen ord!
Är det något så hör gärna av dig.

Kram
Tina

Kram Tina

Det finns en förening... Spädbarnsfonden heter den. Där kan man träffa andra som också förlorat sitt barn och få stöd och hjälp. www.ffsd.se är deras hemsida.

Hei. At du bare fins der for din venn,og at Du tar kontakt var det jeg satte mest pris på. Kom det noen innom som brettet litt klær ,satt på en vaskemaskin var jeg kjempeglad. De som snakket om mitt barn, de som ikke ventet at jeg skulle starte samtalen om mine døde barn gjorde meg veldig taknemelig. Da visste jeg at de ikke hadde glemt,slik er det også i dag.
Vær deg selv gi en klem ,gråt med din venn er det beste du kan gjøre. Du behøver bare vise hvor du bryr deg.
Klem fra Gry

försök inte låtsas att där aldrig funnits nåt barn, det e det värsta som finns, prata mycket om det om hon vill, det behövs

Tack. snälla ni! Ni är underbara! Jag sitter här och gråter och gråter,tänker på min väns tragiska öde, hon som just börjat längta som mest och såg fram emot förlossningen och att få möta sin son.Känner skuld över mina tre friska barn, känner att livet är orättvist. Jag vill vara där hos henne, krama, trösta. visa att jag finns där, visa att jag kommer att finnas där-jämt! Jag ska inte vara rädd för att prata med henne om sonen, det tipset från er tar jag verkligen till mig. Jag ska våga finnas där!

Lyssna, lyssna och lyssna å fråga å precis som du säger, Våga vara där! Det kommer å ta tid, var beredd på det! Bara det att du frågar hur du ska göra säger nog ganska mycket..... du kommer nog å vara där på bästa sätt!