Vart opererade ni er i så fall?
Hur går det till?
Vart vänder man sig från första början?
Kan det tillkomma komplikationer?
Funderar även på om det finns nånting man kan göra hemmifrån? Lider av mitt skelande då folk påpekar det ofta!
Tacksam för lite svar!
Skelaren:
Hur det går till vet jag inte exakt och jag är inte alltför sugen på att veta. På oss vuxna vill dom göra det med enbart bedövning för att det funkar hur bra som helst. Jag VÄGRADE!! Så nu senast fick vi göra en kompromiss. Jag opererades sövd, men de klippte inte av trådarna utan lät dom hänga ur ögat när jag vaknade. Och efter bedövning så kollade dom så att det gjorts tillräckligt och så knöt dom trådarna I ÖGAT och klippte av överflödet. Jag höll på att svimma, men det går rätt snabbt.
Jag OP första gången när jag var 7 år gammal. Efter att min mamma tagit kontakt med ögonkliniken i Lund. Först fick jag prova att gå me lapp över ögat o.s.v. för att se om det rättade till sig själv.
Ja, min skelning kommer tillbaka för att mina ögonmuskler är ovanligt starka och envisa (läkarens ord)
Nej det kostar inte mer än ett vanligt läkarbesök.
Fler frågor? 
Anonym öga: vad andra ser eller inte spelar sällan någon roll. För mig är detta med skelningen ett sår i själen som aldrig kommer att läka. Att jag inte vill operera beror endast på att jag kan dölja skelningen med linser.
Jag opererade min skelning när jag var 8 år på Danderyd sjukhus. Jag vet att man kan göra det i vuxenålder också, men det är inte lika vanligt. Gå till vårdcentralen och be om en remiss till en ögonläkare. Jag blev nersövd och det var ett kirurgiskt ingrepp. Ögat tog ett par veckor på sig att läka helt efteråt och man fick träna ögat under tiden med speciella övningar.
Hope81:
Det lät då vidrigt med hängande trådar. Ja jag skulle då sövas om de skulle gräva i mitt öga.
Anonym (öga): Det är precis det alla som känner mig säger men för mig känns det inte bra. Det känns hemskt att en sån här sak kan ta bort en bit av ens personlighet men det är sant. Jag har grubblat på det här enda sen jag kom in i högstadiet och utseendet vart viktigt. Under hela mitt liv har alla kommentarer satt sina spår. "Varför tittar du på henne när du pratar med mig" m.m...Idag vågar jag bara se mina närmsta vänner o familj i ögonen och det är jobbigt. Folk kan ibland uppftatta mig som ointresserad och blyg när jag är raka motsatsen men vågar inte söka ögonkontakt...
lokacitron: Ja, det var inte så trevligt, men det fixades juh på några sekunder och kändes inte ett dugg.
Hope81: Kostar det inte mer än ett vanligt läkarbesök? Jag har varit o kollat runt på nätet o sett priser på 19700 för sådana operationer..
Mn hur känns det efter op da? är man sjukskriven? Ser du som vanlilgt?
Anonym: Ska kontakta min läkare! :-d
TS: Jag mår också dåligt. Vill inte se folk i ögonen, tittar ner, jobbigt att träffa nya människor då alla tror jag är dryg alt. sjukt blyg som inte kan titta på dem. Det är jättejobbig och jag tänker alltid på det. Klarar inte av att vara med på fotografier heller... Vilket är trist med en dotter på 14 månader, finns inga bilder på mig o henne sedan hon föddes. Jag skäms över hur galet & knäppt det ser ut 
Mår verkligen inge vidare... Men kompisar & sambon säger att det inte syns så mycket, att man liksom inte tänker på det.... Men JAG tänker på det och det håller på att nöta sönder hjärnan på mig
skelaren: Jag tog det juh på sjukhuset och där kostar det juh inte en massa. Lång väntetid bara.
Efter OP gör det ont som tusan i kanske 1 vecka max. Känns som att du har en hel sandlåda i ögat.
Sjukskriven behöver man inte vara mer än OP dagen å kanske dagen efter, men det beror juh på vilket jobb man har.
Min syn har inte påverkats alls! mer än att jag inte längre skelar. Och ögat ser ut precis som innan.
Inga negativa effekter alls.
Och jag gläds så åt att kunna se folk i ögonen!
Så mitt råd är: DO IT!