VARFÖR???

ja ibland så undrar man varför man drabbas så hårt på kort tid, vad är meningen med allt om det ändå rycks i från en.under de sista 10 åren så har jag förlorat min mor icanser, min mormor, min lilla pojke min svärmor och svärfar. Det är jobbogt jobbigt och man behöver någon som lyssnar när man vill prata,bara vara där på andra sidan luren. Tappa inte hoppet för det kommer styrka tillbaka och man lär sig leva med sorgen för man glömmer aldrig. Skriv gärna om du vill. Styrke kramar.

styrkekramar...vet hur det känns att förlora flera nära..min pappa, min mormor och nu nylegen min lilla bror..undrar också varför? Men jag tror inte vi någonsin kan finna svar på den frågan men samtidigt så känns det som om man måste få ett svar...
du får gärna skriva till mig om du vill..kramar

hej allt känns bara så hopplöst just nu.jag vet inte ibland vad man ska ta vägen.människor omkring mmig säger att dom har det bra nu.dom vilar i frid.jag förstår att att dom har det bra i himmlen.men varför togs dom från detta liv som dom levde i??
jag förstår att man vill somna in när kroppen inte orkar med att leva pgav sjukdom som gör att man ,man orkar helt enkelt inte.
anhöriga lider ,personen som är sjuk lider,varför detta lidandet.
man föddes väl inte för att lida.man ska vara lycklig och glad och må bra..varför denna grymhet i livet som gör att man mister det käraste man har vänner familj barn.jag vill bara att allt ska vara som det var förut. vi höres

ja tänk om man kunde vrida klockan tillbaka. Allt som gör ont skulle vara bra. Det är ju så du måste tänka, Som det var och spara dom minnena i ditt hjärta. Dom värmer när sorgen river. Kram kram.

Min mamma har fått cancer för andra gången. Frågan jag ställer är samma som du ställt VARFÖR??? Jag förstår verkligen din sorg och beklagar den. Cancer är något som jag hatar, varför ska den sjukdomen finnas. Världen är så orättvis så jag nästan går sönder. Tyvärr får man finna sig i att världen inte är rättvis.
Kram

Jaa, du riverphoenix...VARFÖR är en fråga som inte har nåt svar. Att säga att nån dog för att de var sjuka eller att det var en olycka är ingen tröst för nån som har sorg.

Det sägs att ingen får mer bördor än man orkar bära och det bevisar att vi är otroligt starka. Visst känns det fel när somliga får leva sitt liv utan att mista någon och vi olyckliga måste uppleva sjukdom och död med råge. Sanningen är dock att vi alla nångång hamnar möta sorgen om vi får leva.

Jag har mist min mamma i en blodsjukdom, min syster i MS och min son i ett kromosomfel. Vissa dagar är jag arg och bitter på mitt öde, men så hittar jag de små guldkornen i livet som ger kraft att orka vidare.
Krafter till dig och hoppas du får en trevlig påsk!

Jag håller med alla...har förlorat min farmor min dotter min pappa och min morfar.....det är svårt men man kommer igenom det.....jag tänker på dom varje dag fast det är flera år den min farmor dog 92 min dotter 93 min pappa 2000 och min morfar 2001 farmor pappa och morfar dog av hjärtproblem min dotter dog i PSD....man får ta en dag i taget och bara vara

Ja, jag har också undrat varför man måste förlora så många på så kort tid.
Okt. 2001 förlorade min man sin morbror
Mars 2002 förlorade vi vår allra bästa vänn
Juni 2002 fick vi avliva vår älskade hund endast 3 år gammal
(går dock inte att jämföra med förlusten av en
människa, men dock en sorg.)
Febr 2003 förlorade vi vår son Christoffer
Jan. 2004 förlorade jag min älskade morfar

Efter morfars begravning kunde jag säga fyra begravningar och ett bröllop. För så krass var verkligheten.

Kram
Tina