Det känns som igår..
Vet inte vad jag ska skriva eller hur jag ska formulera mig...
Men jag måste, det är tungt och bära. Min kära systerdotter fyller tre år på torsdag. Och allt jag önskar mig är att ge henne en stor bamse kram och berätta hur mycket jag älskar henne. Det är 1,5 år sedan hon blev en liten ängel eller nej hon har alltid varit en ängel. Hon har gett mig så mycket, det går inte en dag då jag inte tänker på henne. Jag ser henne i min syters ögon tillsammans med den smärta hon alltid kommer att bära och det finns inget som kommer att ta bort den förrän hon träffar sitt älskade barn igen. Jag vet att jag kommer träffa henne igen och då ska jag aldrig släppa henne. Det känns som det var igår jag träffade henne för sista gången då kramade och pussade hon mig säkert 20 gånger, hon var så glad sedan 4 dagar senare så satt vi på sjukhuset och läkarna stängde av respiratorn. Men hon finns inom mig, jag drömmer om henne, jag skulle göra allt för att träffa henne igen, för att se min systers ögon lysa som de gjorde när hon såg sitt älskade barn. Smärtan äter upp en inneifrån och jag vet inte hur jag ska hantera den. Vissa väljer att förneka, jag är en av dem till det kommer en dag jag bryter ihop så går det så hela tiden. Har själv barn nu och det finns inget jag vill mer än att han ska få träffa sin underbara kusin.
VI BEHÖVER DIG
VI SAKNAR DIG
DU FINNS INOM OSS
VI ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET
SNÄLLA SAGA KOM TILLBAKA TILL OSS
