Varför dop??

Va roligt att se att dopet diskuteras så, och roligt att se att många verkligen funderar på vad dopet innebär.

Jag tänkte bara komma med några kommentarer till inläggen, som teolog och präst i svenska kyrkan.

Arvssynden säger absolut inte att det lilla nyfödda barnet är syndigt, självklart är det helt oskuldsfullt! Men arvssynden är den mänskliga naturen att göra det som inte är gott. Men innan man kan välja mellan rätt och fel, gott och ont så kan man inte heller synda (göra fel/missa målet). Under dopgudstjänsten så ber vi en befrielsebön, den lät säkert annorlunda förr men nu låter den så här: "Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt, skriv in hans/hennes namn i Livets bok och bevara honom/henne i ditt ljus, nu och alltid." En bön om att den som döps ska få leva i det goda och göra det goda, för oavsett hur vi ser på frågan om Guds existens så är det svårt att förneka att det finns gott och ont i världen.

Detta om arvssynden. Dopet är en gudstjänst där vi, som några sagt, överlämnar barnet i Guds händer. Men inte som något offer eller så. Jag brukar säga så här: I dopet så lämnar vi över barnet till Jesus som lovade att vara med oss alla dagar till tidens slut, och vi välkomnar det in i vår kyrka. Men eftersom vi människor har en fri vilja så finns konfirmationen, där får man bekräfta sitt dop. När helst man vill så kan man ju faktiskt säga att "nej, jag tror inte på Gud" och då är det inte mer med det. Och om man inte längre tror på Gud så blir väl dopet bara en ceremoni en gång i tiden, utan innebörd, eller vad säger ni?

jag håller faktiskt med dig annne. har ofta diskuterat åldern för konfirmation. en anledning till att det är i 13-14 är att det är så man har många frågor kring livet och konfirmationsläsningen ska ge en möjlighet att fundera kring detta, sedan ska den naturligtvis också ge en grundläggande kunskap om den kristna tron. Men visst är det så att många konfirmerar sig av helt andra skäl än religiösa. Själv konfirmerade jag mig för att jag skulle få en stereo. :) Men jag hade stor glädje av min konfirmandläsning senare i livet.
Men det är klart, och också lite synd, att mycket av hur man uppfattar detta - dop, konfirmation och vigsel - är beroende på prästen.

Det stämmer väl bara delvis. De döptes visserligen efter att de kommit till tro, de var ju de första kristna och var väl bebisar när Jesus var bebis. Men man har funnit att det var hela familjer som döpte sig "Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig." Däri kan man ju räkna med att några familjer också hade småbarn.
Eftersom det är genom dopet som man enligt den kristna tron blir räddad till Gud har har kyrkan ansett det viktigt att barn döpt tidigt. Det var ju också tyvärr så att barnadödligtheten var mycket större förr i tiden så man ansåg det nödvändigt. Men visst kan man diskutera kyrkans ställning i detta idag när vi lever under helt andra vilkor, åtminstone i väst.

Det har du helt rätt i. Men (och jag citerar från dopguiden.se)

Enligt romersk-katolska, ortodoxa, anglikanska och lutherska samfund är dopet ett uttryck för Guds villkorslösa nåd. Därför är barndop mest vanliga i dessa kyrkor då man anser att det är Gud som handlar utan krav på barnets kunskap och tro.

Som så mycket annat i vår kyrka så har teologiska frågor diskuterats, utvecklats och i vissa avseenden förändrats helt. Men dopfråga beror ju mycket på också om man anser att det är ett omvändelsedop och ett bortvändande från synden eller om det är att lägga ett liv i Guds händer.