Dikt om vänskap?

En gammal klassiker:

Rosor äro röda, violer äro blå.
Smultron äro söta, du är likaså.

Fast den är för barnslig kanske...*hahahaha*.... ....sånt som man skrev när man var
 liten ju...

Hihi den är söt ja, men hmm kanske lite barnslig ja *ler*

Den här dikten är jätte söt!

Jag sådde några blommor, en för varje vän.
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en.
Det blev höst och vinter och blommorna de dog,
men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log.
Sen kom regnet med moln stora och grå,
nästa gång jag fann dem så var de bara två.
Sen kom solen med allt ljus den har,
plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar.
Du härdades i solsken, du drunknade i regn,
men en sak är säker; du är en riktig vän.

Åh så fin!! Hoppas verkligen att jag kan få plats med den! Tack!

Du är så snäll och rarDu är den bästa vän jag harMin bästa vän kommer du förbliFör ingen har så kul som viVi hittar alltid på en massa tramsOch om vi bråkar blir vi alltid samsDu är den bästa vän jag har

När livet kändes som mörkast,då ingen tycktes förstå,när jag ej ville leva mer,bara lämna allting och gå.Då fanns du där för mig,sträckte ut en hjälpande hand,tröstade mig när jag grät,lät mig gråta ut i din famn.Jag tror ej att du förstår,hur mycket du betytt för mig,jag skulle ej leva idag,om det inte vore för dig.Du väckte min själ till liv,den hade varit död i många år,du fick mig att skratta igen,jag hoppas att denna lycka består.Du gav mig hopp på nytt,du satte mitt hjärta i brand,tillsammans ska vi vandra,genom livet hand i hand.
 

Högt uppe på berget,Jag har till en vän,Förlorat mitt hjärta.Får det aldrig igen.En tjuv som stjäl pengar,Blir haffad en dag.Men mot kärlekens tjuvar,Finns ingen lag.

Oj förlåt... Sätta dit lite punkter o så så blir det fint

tack tack!
Den andra dikten låter lite väl drastisk dock. Men fina ändå.