Downs syndrom

Jag säger bara: man ångrar aldrig ett barn man fått.

Sedan har olika människor olika uppfattning om vad som är det värsta som kan hända och vad som går att leva med (vissa vill ju absolut bara ha flickor eller tvärtom t ex). Jag måste säga att hade jag vetat i ett tidigt skede att Liv hade DS hade jag förmodligen valt bort henne - p g a att jag levde i en föreställningsvärld om vad DS innebär och det verkade otroligt skrämmande. Jag fick mitt besked om misstankar om DS i v.27, så jag hade tid att läsa på och få en mer nyanserad bild, vilket jag är otroligt glad för. När hon föddes var det kaos med operation och allt. Men sedan började livet igen - med första ögonkontakten och första leendet. Hon är som vilken underbar unge som helst!