Nån som blivit dumpad under graviditeten?

Klart du får gnälla hur mycket som helst! :)
Jo jag borde verkligen tvinga ur honom ett svar hur han vill ha det. Jag antar att jag inte har gjort de för jag är såååå rädd att han säger att han inte vill ha mig. Vilket är ganska sjukt att va rädd för...det är ju liksom jobbigare som det är nu.
Sen sitter jag å inbillar mig att jag kanske är tjatig om jag frågar vad han vill och skrämmer bort honom. Men om jag tänker lite mer logiskt, så vill jag väl inte ha nån som blir rädd av en sån fråga? Men jag tänker oftast INTE logiskt.

Jag förstår verkligen att du mår skit. Så som han har behandlat dig vore det ju konstigt om du mådde bra. När pratade ni senast?

ja, jag håller med dej där, du borde ringa honom, å stöts han bort av den frågan, ja men då var ju inte kännslorna å starka då!
vi pratade för ett par timmar sen, ringde nu precis, men han svarade inte! han e fyllechaffis åt några å antagligen ( får jag hoppas å försöker intala mej) hör han inte telefonen!
NEJ! jag ycker du ska ringa, nu på en gång faktisgt!

Bättre att bli dumpad tidigt än att genomgå ett helvete...

nä usch nu vågar jag inte ringa. Han sover nog nu och han har sin son hos sig. Då blir han säkert förbannad :S
Han brukar inte va så pratsam när jag ringer heller. Det går jättebra när han ringer däremot. Jag har väl ringt vid fel tillfällen när nån i hans släkt eller nån kompis har varit i närheten. Jag är nog en stor hemlighet. Tror inte nån han känner vet om att jag finns. Jag skulle få träffa hans son om några veckor å det va väl ett bra tecken tänkte jag. Men jag tror inte det kommer hända.
Usch vilken idiot jag känner mig som! Vore lättare att bara skita i alltihop nu. Men det är ju det där lilla hoppet som är svårt att bli av med...det kanske ordnar sig å blir jättebra

Mm jag förstår dej!
lär nog inte vara så kul å knna att man kanske e enstor hemlighet!! fan, det förstår jag! Men då måste man försöka tänka på det på ett annat sätt än att man e värdelös för det!... men det e nog inte det lättaste, jag vet!!! men man måste, annars går man sönder!
å det e väl meningen att man ska må bra under en graviditet?? hmm iaf, psykisgt å så... jag har iaf hört det nån stans.. :S men här verkar det gå helt åt det andra hållet!!
Har pratat med han nu, å han har lovat att han inte ska sova borta i natt, om han inte tar sig hem till sina föräldrar har han lovat att han kommer hit, så nu e det ju bara att hoppas att han håller det då.. så även fast jag får löften, kan jag inte vara helt säker, å det e såå jobbigt...ja det e nog sant att det e lite sent att ringa nu! men jag tykker att du skall ta ett snack med dendära i morgon jag! jag vet att det faktisgt är så i min situation med, men det får inte gå tillsådär!!!
hmm jobbigt å ge råd till nån om hur som ska göra å inte, så man själv sitter å gör fel... sjukt igentligen

Ja jag tror väl att det är meningen att man ska må bra när man är gravid. Om jag ska va ärlig så har jag mått mycket mycket bättre när jag inte har tänkt på honom. Då har det liksom bara handlat om barnet och allt har känts jättebra. Sen räcker det med ett litet sms eller så från honom, så börjar jag tänka på att vi kanske kanske kan bli en familj iaf. Det stör mig att jag hänger upp mig så på en endaste människa.
Idag känner jag mig bara bedövad. Jag måste väl prata med honom, men jag vet inte vad jag ska säga eller hur. Han har ju egentligen aldrig lovat nåt om att sluta med dejtingsidorna. Det är väl mer så att jag trodde att han faktiskt ville nåt med mig nu. Vi ska ju ändå få ett barn ihop, å det känns sådär då att han inte har tid att prata med mig, men leta efter andra tjejer där har han tid med. Jag trodde jag betydde lite mer..
Nä nu ska ut å hitta på nåt annat för att sluta tänka på detta en stund. Kommer väl inte funka, men jag ska försöka.
Jag hoppas att han höll vad han lovade dig inatt iaf!

Anonym (bättre):
Du har sååå rätt. Jag behöver väl bara fråga honom vad han vill, men jag är rädd för svaret.

jag hoppas att det löser sej för dej... tillskillnad från min kanske din e ärlig iaf!!
Han säger att han inte vill vara med den andra, men fått reda på i dag att hon har fått den uppfattningen av honom, så om hon fått uppfattningen att han vill vara med henne, då har han ju inte direkt sakt att han inte vill det!...
nej, han höll inte det han lovade... han åkte till en kompis... han menade, Han sov ju ingenting utan skulle hjälpa honom med datorn...
jag vet inte vad jag ska ta mej till eller göra..
Tycker att det e konstigt då olk säger att dom tycker att jag ska behålla barnet, och samtidigt tycker jag det e konstigt då folk säger att dom tycker att jag ska göra abbort... det e helt sjukt, inget svar e mera åt det rätta hållet..:S
Du gör rätt som väljer att gå ut å göra saker ist för att sitta å tänka...som jag gör!! man laddar batterierna lite då!!
Tykker du skall ringa honom, å fråga rakt ut vad han vill med dej å barnet... bara så att du vet vad du skall ställa in dej på !!
Tänker på dej

Nä usch! Din verkar verkligen inte vara ärlig! Jag förstår att du inte vet vad du ska tro på. Nåt skumt är det ju..
Har han alltid varit så svår att lita på?
Att va ute på stan va både bra och dåligt. Familjer och par precis överallt! Roligt för dom om dom är lyckliga såklart, men det är så jobbigt att se just nu.
Jag har bestämt mig för nu att jag inte ska höra av mig på nåt sätt till den här killen på minst en vecka. Jag orkar bara inte med honom å vill inte prata med honom just nu. Jag är bara sååååå arg över att han verkar skita i allt. Nu har det liksom gått för långt. Han har verkat ointresserad i perioder förut, men nu är det extremt.
Jag förstår verkligen inte varför han helt plötsligt blev sån här, men det kan ju han få förklara om han hör av sig nån mer gång.
Fr.o.m. nu är det nog lika bra att jag är inställd på att jag är ensam.
Det som är konstigt är att det är inte första gången en kille beter sig såhär mot mig. Ska det alltid va såhär?? Det måste väl finnas några killar kvar som inte beter sig såhär illa??

Ja, han har ofta kommit med små lögner för att jag inte ska bli arg osv..
Det e klart att det finns killar som inte e sånna med... svårt at hitta dom r det tydligen iaf!
Hur går det för dej då? var ett tag sedan jag var inne nu!
jag hoppas att det går som det ska för dej iaf, för det gör det INTE här...

Hmm.. Nä det har väl inte ändrat sig alls här. Han har inte hört av sig alls och verkar inte ha nåt intresse av att göra det.
Det känns helt surrealistiskt. Jag förstår verkligen inte vad som kan ha hänt helt plötsligt. Allt va ju jättebra och sen helt plötsligt är han inte intresserad av varken mig eller barnet.
Det enda jag kan tänka mig är att det gick för fort och han fick panik, men då kunde han väl åtminstone säga det. Eller så tycker han väl bara inte om mig. Men då kunde han ju fortsatt att hålla sig undan. Istället för att komma tillbaks och prata om en massa framtidsplaner med oss som en familj. Jag är bara så besviken över att jag trodde på allt han sa.
Nu ska jag koncentrera mig på bebisen och jobbet istället. Vill han nåt mer så får han visa det tydligt å lägga ner alla dejtingsidor å höra av sig oftare, annars är jag hellre ensam.

Va tråkigt att höra att det inte har blivit bättre för dig. Men bitter som är så är jag inte så chockad. Jag hoppas att du kan klara av att bara skita i honom till slut, men det är ju så svårt. Det vet jag med. Men det verkar vara det enda man kan göra

Hej!
försår om det känns jobbigt. Själv blev jag dumpad två dgr inna BF, vet inte hur jag klarade det men det gick.....

malgo:
Usch, det var ju faktiskt värre! Jag har åtminstone ca 15 veckor kvar. Förstår inte hur en del tänker. Det är väl inte bara killar som beter sig illa, men just nu känns det som jag får det bevisat från alla håll att jag INTE ska lita på någon kille.
Men det kommer väl gå över. Det brukar ju göra det.

jadu jag hoppas verkligen att jag klarar av att skita i honom jag med til slut..
jag ska offra mej det sissta nu, för att iaf försöka få saker å ting att funka, men ENDAST för barnets skull... går det inte kommer nog detta sluta i abbort, om jag klarar av det vill säga, känns bara såå fel mot barnet att sätta det till världes då det finns en chans att dess pappa kommer att göra "livet" surt fö oss, även om det inte e hans mening!
Han har inte hört av sig någonting än? hur långt gången var du?
*kramar om*

Näe han har inte hört av sig alls. Jag förstår inte hur man kan gå ifrån att vara så trevlig å intresserad till att va helt kall å otrevlig.. Jag bara tycker det är så synd att det skulle sluta så här. Önskar att han åtminstone kunde säga vad jag har gjort för fel.
Nu är jag i vecka 24 och jag är så glad över att jag kan känna barnet som sparkar. Vore det inte för det skulle jag nog må mycket sämre. Men så fort jag känner sparkarna så tänker jag knappt alls på den här killen. Han är liksom inte alls viktig längre då.
Men jag önskar att han ville ha oss såklart. Eller åtminstone ville ha det här barnet. Men det kanske han vill till slut hoppas jag.
Jag förstår absolut dina tankar om abort eller inte. Jag tänkte samma i början och nu kan det kännas lite jobbigt att jag inte kan blockera honom helt från mitt liv. Men jag ångrar ändå ingenting. Möjligtvis att jag trodde på honom när han kom tillbaks å ville vara med. Å att jag har låtit honom vela å få precis som han vill alldeles för länge. Han har fått komma hit när det har passat honom å jag har avbokat en massa som jag hade tänkt gjort. Jag har inte sagt nej till honom en enda gång, men det är ju mitt eget fel. Men nu måste det va slut med det. Det måste finnas bättre killar att träffa där ute nånstans??
Jag undrar vart dom är bara...

Nu har jag pratat med honom. Fick inte sagt nåt vettigt dock. Men det va ju ganska tydligt att jag ska va inställd på att va ensam med barnet. Han tycker det är roligt för mig att jag är gravid, men verkar inte bry sig om att det är en del av honom också. Han kan t.ex. tipsa mig om nån barnvagn som är till salu. När jag säger att jag inte har råd, så säger han att jag får väl jobba lite först. Sen kan han berätta att han köpte barnvagn till sin son för 8 000.
Jag är rädd för att han ska (om han nu inte försvinner helt) behandla mitt barn som mindre värt sen också. Det kan jag bara inte gå med på. Jag vill att mitt barn ska känna sin pappa och halvstorebror, men inte om mitt barn också alltid ska behöva känna sig mindre värd.
Han har antagligen tänkt fortsätta hålla allt hemligt för hans familj och hans ex och son.
Jag vet inte vad jag ska göra nu... Vet inte hur jag ska få sagt allt till honom. Varenda gång vi pratar känns det som om jag bara inbillade mig allt snällt han har sagt. Det kanske är mitt fel alltihop??
Om någon som läser det här har något som helst tips så skulle jag bli väldigt tacksam. Men nu ska jag gå och jobba och hoppas jag kan glömma allt detta en stund

När jag väntade min son så vart jag dumpad i månad 8. Sonens pappa lämnade mig för en 10 år yngre tjej, hon var 15. Flyttade hem till henne o hennes mamma!

Var inte direkt lätt!

Han sa att han var nog inte mogen för att bli pappa.... tack för den!

Dock kom han krypandes tebax vid förlossningen, men kan tala om att jag INTE leve rihop med han idag!

Herregud!
Nä flyttar man hem till en 15-åring och hennes mamma, då förstår jag att man inte är mogen att bli pappa. Låter ju sinnessjukt!
Har han ett bra förhållande till din son nu?

TS

Ja det skulle man nog kunna påstå, att han inte var mogen!

Nej det har han inte, sonen bor med mig och min sambo (sambo sedan 3 år tebax). Han har träffat sin son 3 gånger under de senaste 2½ åren, och det var bara jobbigt tycker han, efter en timme börjar han gäspa o undrar vad de ska hitta på!

Innan dess så hade han sonen ibland, ngn helg här o där. Men det funkade inte bra!
Tråkigt, men det bästa för sonen är att han har det som han har det nu, bor med mig o min sambo! Som han även kallar för pappa!

Och vet du, det var SKITJOBBIGT när han lämnade mig naturligtvis! Men med vänner och bekanta runtomkring så behöver man ändå inte ha ett sådant svin hemma, man klarar sig själv!

Lycka till i din sits!

kram

Va skönt att det ändå ordnade sig så bra för dig och din son. Jag hoppas ju också att mitt barn ska få en pappa till slut. Om det är den biologiska eller inte har väl egentligen inte så stor betydelse.

Kram på dig

Ja det va det.. Hittade honom på en till dejtingsida idag så nu ger jag upp helt. Det lilla hoppet som jag hade kvar försvann nu. Jag trodde det va borta, men då hade jag väl inte brytt mig om att han letar tjejer heller. Jag undrar hur många han har träffat samtidigt som mig bara...
Jag skickade ett långt mail till honom att jag inte orkar mer. Fegt att skicka mail, jag vet. Men jag hade aldrig fått sagt allt det jag ville om jag hade ringt eller träffat honom.
Nu är det väl över iaf. Känns förjävligt att jag va så dum och trodde att han brydde sig det minsta om mig, men det finns ju andra av er som har överlevt betydligt värre saker än det här.
Jag ska bara försöka att inte bli för bitter över det här.