Sånna här nätter då allt bara är tungt

Och jag vet inte om jag placerat detta inlägg rätt, ögonen är dimmiga av alla tårar jag gråter.
Vissa saker är så svåra att acceptera, folk säger det var nog lika bra, nej det var inte lika bra det var min lilla som börjat gro som försvann alldeles för tidigt.
Ett liv vars hjärta jag sett slå, lillen levde ju då vad fan gick snett. Jag kan bli så arg på livet, varför det gör som det gör samtidigt som jag blir uppgiven, rädd och ledsen över att sånt här ens händer.
Alla drömmar, alla känslor och banden som knöts. Banden mellan dig och mig. Banden som fick klippas så abrupt, snabbt och hemskt. Du skulle inte komma till himlen du skulle komma till världen, ligga i mina armar och jag skulle ha fått se in i dina ögon.
Vad skulle du ha blivit?
Vem skulle du ha varit?
Frågor som aldrig kommer att få svar, drömmar som aldrig kommer att få en chans att uppfyllas, inte med dig.
Det gör så ont ikväll.. tankarna far och jag undrat mest "varför?" Varför var du tvungen att lämna mig när en del barn föds oälskade och oefterlängtade? Varför just DU?

Du var min lilla Pyret och jag älskar dig så. Min ängel, stjärnan på himlen. Jag tror du finns överallt..

Du skakade om hela min värld. Och jag försöker vända allt som hänt till något positivt för att det måste finnas någon mening i sånt här. Det händer många, vi är många medsystrar som känner likadant. Och jag känner med er allihop. Det gör så förbaskat ont!

Ljusen brinner för dig ikväll, bredvid VUL bilden där hjärtat fortfarande slog. Puss min ängel