vad är en regnbågsfamilj? Queerfamilj???

De är en familj som inte riktigt är som alla andra. Jag är gift med en tjej och vi försöker få barn med hjälp av insemination så vi räknas hit

För mig är en regnbågsfamilj en familj där någon i familjen är homo-, bi- eller transsexuell (eller... queer). Den vanligaste betydelsen är väl att det är en familj med homo-, bi el transsexuella föräldrar. (HBT)

Queer kan vara ett ord det är lite svårt att få grepp om. Det är lite vidare än HBT-begreppet.För mig handlar det om att ifrågasätta/granska normer framförallt när det gäller kön och sexualitet. Jag kan ta mig själv som ett exempel jag är i teorin lesbisk men lever med en person som är mer eller mindre transexuell (ftm) vilket i mångas ögon ses som att vi i praktiken är heterosexuella. Jag tycker att vi är rätt queera för sexualitet och kön blir "flytande" eller oprecist att sätta in i något fack när det gäller oss.

Eftersom regnbågen har blivit en internationell symbol för homo-bi-trans-personer, kallas familjer med te.x. 2 pappor för Regnbågsfamilj.

Jag är själv kvinna och är gift med en kvinna och vi har inseminerat och längtar efter barn.

Och för att förtydliga alla begrepp:

DET HANDLAR INTE OM SEX,
DET HANDLAR OM KÄRLEK.

Hälsingar
S

Hej Maja m 4,
tack för hjälpen! Vad betyder ftm?
Det där med normer tror jag mycket på; och folks inställning till saker och ting. Egentligen tror jag ärligt talat att nästan alla kan kallas för bisexuella; jag lever med en man och har 2 barn, men jag har hånglat med tjejer på kul och tyckte det var lika mysigt. Skulle absolut kunna tända på en tjej likaväl som en kille! Det handlar ju mest om att tillåta sig att njuta trots att det inte är det traditionella, eller? Ens erogena zoner kan väl båda könen hitta s.a.s.
Det har bara inte blivit så för mig. Och det där med barn , som jag ju alltid velat ha, blir väl, antar jag (?) lite omständigare om man ska fixa m insemination osv; och samhället är ju rätt "låst" i sina värderingar många gånger också...

Hej SUsandra,
självklart måste det handla om kärlek i första hand! Men sexet måste ju också funka, eller? Jag menar, älskar man varann vill man ju vara så nära det går liksom! Men visst stämmer det du säger med det jag skrev till Maja m 4 nyss? Om att de flesta säkert skulle kunna vara bisexuella om de tillät sig att gå ifrån samhällets tyvärr ganska låsta inställning?

Susandra: lycka till med inseminationen!

Jo det är klart att dte handlar om sex också!
Det var inte så jag menade!

Ville bara förtydliga att trots den bild som oftast visas av homosexuella (på tex. Pridefestivalen) så är homosar varken glittrande, ansvarslösa, festprisar, eller översexuella varelser som sätter på allt som rör sig... Men den bilden visas ofta upp...

Njao... Jag vet många som hävdar/tror/påstår att alla är bisexuella och kan tända på alla. det är wn intreaant och bra tabke i och för sig...

Men jag är inte så säker...
Jag vet många lesbiska som ALDRIG tänt på eller varit en man och aldrig velat ha en man.
Själv kan jag heller inte drömma om att vara tillsammans med en man.
Ohc många bögar vill absolut inte hitta några erogena zoner hos NÅN kvinna!

Men jag förstår hur du menar, med att om fler folk tillät sig vara öppnare, skulle kunna pröva fler... så att säga.

Hoppas du fått svar på några frågor och att du och dina barn mår bra!

Tack för lyckönskningen!!! *hoppas*
Och när jag nu har nån "på tråden" som fött barn, kan jag ju passa på att fråga:
Hur tidigt märkte du några gravid-tecken?!
Ha det bra!
Hälsningar
Sandra

FTM står för female-to-male och för många är det nog synonymt med en person som fötts med kvinnlig kropp men som definerar sig som man och vill genomgå ett könsbyte. Min partner kallar sig FTM men är inte helt hundra på ett könsbyte fullt ut.

På tal om bisexualitet osv... min identitet som lesbisk har alltid varit viktig för mig, kanske har det att göra med att jag engagerat mig politiskt i homofrågor och sexualpolitik. För 10 år sen skulle jag aldrig kunna tänka mig att jag skulle vara gift med en person som oftast "passerar" som man, det skulle varit helt otänkbart rent attraktionsmässigt för mig. T o m när jag träffade min partner var jag sas motvilligt intresserad eftersom det var en androgyn/manlig "kvinna" i mina ögon och det passade inte in i min bild av mig själv om vad jag ville ha. Jag hade själv så mycket fördommar mot den typen av förhållande. Men vad ska man göra när kärleken drabbar en, ja jag fick skämmas över mina tidigare åsikter och jag fick en insikt om att sexualitet kan förändras över tiden MEN bara för att det har hänt mig så behöver det inte hända alla.

Det här var ju dödsintressant! Känner mig totalt naiv, jag som trodde jag var cool som t.o.m. hånglat med tjejer och har några bögkompisar och en granne som jag vet är lesbisk, (fast hon inte sagt det till mig än eftersom vi nyss börjat umgås. Och så märker man att man itne har nån större aning alls! Tack för att ni delar med er!

Susandra, jo, jag menade inte de som är uttalat homosexuella, snarare bisexuella. Men jag utgår från mig själv, tror att jag skulle kunna vara med en tjej utan problem. Det är ju bara jag egentligen. Men jag tror att det finns massor av bisexuella som itne erkänner det ens för sig själva, bara för att samhället är som det är. Kanske inte alla dock!

Men ni som är lesbiska - har ni aldrig varit med en man? Jag menar, typ, innan ni fattat att ni var lesbiska kanske ni bara "följde strömmen" och sen upptäckte hur det låg till, eller så?

Susandra, graviditetstecken märkte jag från typ v 6, dvs när man gått över tiden 2 veckor. Men det kan märkas även innan BM eller mycket senare... Är det på G?

Maja, hmm, det måste vara krångligare att byta åt det hållet! Hur skulle det då kännas för dig, som helst vill ha en kvinna, om din partner genomgick könsbyte?

Lycka till båda två!
Mia

Alltså jag kanske inte var helt tydlig men idag är jag helt tillfreds med min partners könsidentitet och naturligtvis attraherad av J. Det jag ville peka på var just det att kärleken och passionen inkl. attraktionen bara drabbade mig när jag träffade J trots mina förutfattade meningar om hur ett "riktigt" lesbisk" förhållande ska vara. Idag vill jag ju inte ha någon annan än J och det spelar ingen roll om J tar de sista stegen och skaffar det där manliga personnummret eller inte, dvs blir en man juridiskt (byter kön) möjligtvis skulle vi inte vara så queera längre Mot bakgrund av mina erfarenheter så vågar inte jag vara så självgod och säga att jag inte skulle tända på en man igen, men jag känner mig ju lesbisk i själ och hjärta....eller vad man ska säga *S*

Håller tummen för dig Susandra

Hej alla!

Tack för era lyckönskningar men jag fick en märklig, annorlunda blödning i torsdags vilken slutligen visade sig vara mens.
Tråkigt men det var ju första försöket så vi har ju 4 kvar!

Och fast vi nu är besvikna och lite ledsna, så har nästa hormonbehandling redan startat!
Ska börja ta tabletten nu om en stund och sen fortsätta med fler tabletter och sprutor i veckan sen på fredag ska vi ultraljuda mig för att kolla hur många och hur stora ägg jag har, så det blir Förhoppningsvis Förhoppningsvis insemination nästa helg!!!!

Angående frågan om "vi" varit med män:

Jo jag har tyckt bättre om tjejer/flickor/kvinnor/brudar/tanter/damer/kvinns sen jag var liten. Både som vänner, förebilder och rent utseendemässigt och känslomässigt.

Var ungefär 5 år när jag frågade Mamma om jag kunde gifta mig med en tjej och min underbara Mamma sa "JA visst kan du det"!

Sen har jag varit med en kille mer seriöst under tonåren och haft korta sexuella förhållanden med både män och kvinnor under tonåren, men mest för att jag inte mådde bra... ja ja.

Men jag kallade mig BI ett tag, bara för att så sakteliga övergå till att helt stryka det och slutligen inse att:

Jag är verkligen inte Bi! Det var bara en fas! Ett steg i rätt riktning, mot att äntligen ta steget fullt ut!
Jag är nu fullständigt, helt och hållet, självklart övertygad i själ och hjärta:
Lesbisk!

Ha det bra!
S