Ny graviditet

Ja det är inte lätt att dels börja om igen, eftersom allt är så fel. Man skulle ju ha sin lilla bebis att ta hand om. Det är klart att många vill försöka igen, man var ju inställd på att vara förälder till ett levande barn.
Vi bestämmde oss också för att försöka på nytt igen när vi förlorade Josefine, men det tog tid och det var jobbigt det också.
Sedan när vi äntligen blev gravida, så förlorade vi ett barn till pga en GBS infektion.
Nu är vi åter gravida och är snart framme vi bf, men eftersom vi snubblade på målsnöret med Josefine så tar man inget förgivet och oron att det ska hända igen är mycket stor. Jag har väldigt svårt att tro att vi verkligen ska komma hem med ett levande litet barn den här gången, men givetvis hoppas vi.
Vi har fått mycket bra stöd av sjukvården den här gången och det känns skönt.

Här är en sida där de som försöker igen ger stöttning till varandra. Det är många som det tar lite tid för att bli gravida igen.
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m23728273.html

På den här sidan finns vi som väntar igen.
Vi passar inte alltid in i det "vanliga" forumet för att vänta barn, eftersom vi har vår extra oro pga våra förluster.
www.familjeliv.se/Forum-10-204/m23365987.html

Du skulle nog känna igen dig i min man och han i dig. Nu "hann" vi inte planera en ny graviditet utan hade lyckan att bara bli gravid ganska tätt efter förlusten av Viggo. Då när det visade sig var vi så chockade att vi ärligt inte visste hur vi skulle orka. Min make slog ifrån sig det helt, han var inte med på undersökning eller något UL förrens i v 28-30. Jag lät honom vara, han var ett stöd på andra sätt. Han mådde fruktansvärt dåligt. Han skrek varje gång jag gick upp och kissade på natten, Vad är det?????.
Han svarade i telefonen när jag ringde, Är allt OK???
För till OK var allt vi kom, det var inte bra, vi orkade inte dit...
Efter v 30 ca så vände det för honom, han köpte ny barnvagn, ett lite klädset till hemresan från BB, babyskydd till bilen. Jag var motsträvig men inte han, hans kommande dotter skulle vara efterlängtad och komma med förhoppning. Förhoppning om lite glädje igen.
Och 11 månader efter vår förlust föddes HON! Underbar och så självklar. Inte "istället för" utan också!!!
Vi har tre barn, två hos oss och Viggo i våra hjärtan.

När du tvivlar som mest, tänk då att det kommer vara värt det. Alla gånger! Jag trodde det inte, inte min make heller men det är det!!

Vet att de är kämpigt att tänka på ett syskon och de är ingen dans på rosor att vänta dem häller.....men de är så värt all oro, ångest och tårar. Bara man får ett friskt levande barn i sin famn......

Vi vågade försöka igen. 1 månad efter Casper somnade in var jag gravid igen. Vi hade inte ens fått en diagnos och visste inte om hans öde var ärftligt.
Men med stöd och ordentliga kontroller på spec.mvc så sitter vi nu här med en bebis i vår famn.... Har skrivit en del om detta i min blogg och på pressen.....Har du frågor är det bara att fråga..

Stort lycka till i bebisverkstan

Är mitt uppe i en ny graviditet sen vi förlorade vår son i feb i år. Även fast man är väldigt orolig så har detta gett mig nytt hopp om livet! Vad ni än beslutar, lycka till!

hej vi förlorade vår lilla för snart 1 månad sedan,, vi kommer försöka så fort som möjligt,,ja när ägglossning och grejjer kommer igång då .Och visst är det så man tänker framåt och det räcker för att man ska bli skiträdd ,det finns ju massor av "hinder" för en lyckad graviditet,jag tänker mig först missfall,sedan är det ju kromosomfel,div missbildningar ,moderkakan kan lossa,vattenavgång,infektion, nej man kan skriva ett helt block med saker som kan inträffa,,Nu när man är drabbad själv så tänker man ett steg längre tror jag ,innan så har ialla fall jag tänkt att det händer inte oss,chansen är så liten,det händer alla andra...
Nej jag kommer nog att sitta på akuten varannan dag och mellan hyperventileringarna kräva VUL,UL ja allt man kan få...

Vår älskade och efterlängtade son Elias föddes död dan efter eran Nova, han kom det 6 Maj-07, så tidsmässigt har vi kommit lika långt.. för ca 2,5 månad sen bestämde vi att vi skulle göra nya försök ( utan resultat än så länge ). Precis som du säger så kan man ju inte ersätta sin ängel och det är inte det som är tanken heller, utan den nya i magen blir ett nytt eget liv, ett syskon. Läste på en annan tråd att ni blivit gravida igen, grattar så mycket!!! Denna gång ska det gå bra!