lite tidigt att oroa sig , men...

De flesta förlossningar gör sjukt ont, och det är något som skrämmer mig. Vetskapen att det finns en plan för en när man skall gå igenom det man fruktar mest (näst döden) skulle göra mig mycket lugnare. Jag vill inte chansa på att jag inte spricker, eller att jag får en bara "normalsmärtsam" förlossning (vilket jag säkert också flippar av). Jag vill ha bedövning, och om man inte blir igångsatt, kan man bli utan epidural, för är det på natten finns det ibland bara en narkosläkare på sjukhuset. Skall tillägga att jag som ser ut exakt som min syster, nog sannolikt får jobbiga förlossningar, för det har hon haft med alla (utom fyran). Samma med mamma. Jag vill INTE CHANSA!

..det var det som hände med syrrans trea..

Det måste ju göra skitont när man först har epidural och sedan under krystvärkarna, sätts den ur.. Jag förstår: man skall KÄNNA krystvärkarna, men min syster kunde krysta ändå, fast hon var bedövad. Det var klart den bästa förlossningen hon haft och hon önskade att hon haft det så med alla..

Kostar det mycket mer resurser från sjukhusets sida?

..jag kan inte fatta att jag skall gå igenom det här..VILL INTE!!!! Beundrar er som fött. Särskilt de som inte tar bedövning, men jag skulle ALDRIG fixa det, och sätter trygghet före mod!!!

Tack Lina för ett medmänskligt svar!! Att höra att någon fött bara med lustgas och att man borde längta till sin förlossning känns bara nedslående i en såhär utsatt situation när man öppnar sig och berättar om sin rädsla och allt..Forumet heter ju trots allt "Förlossningsrädsla". Är det tabu eller? Finns det PRESTIGE i att föda med mesta möjliga smärta?

jag vill inte känna när jag spricker!!! (:_()

Läste din blogg Sara!! Jättefin förlossning som en dröm!! Grattis! Men har inte hört så många sådana exempel...
Nabben: Jag har hört många som förberett sig genom att läsa på till tänderna, men när de väl själva skall föda, blir det inte alls som de tänkt eller läst.

Precis, rädsla styrs inte av förnuft. är man dessutom en person med extremt låg smärttröskel och orolig i karaktären, blir rädslan mer befogad. Självklart skall man kämpa med sin rädsla, men när man vet att det finns hjälp att få, varför måste man då lida i onödan? Men det är där det blir problem, för att få hjälp idag, måste man vara STARK och kunna stå på sig och bråka för sin sak. Det är inte min starkaste sida, och bara att tänka på förlossningen gör mig nedslagen, så hur skall jag kunna förmedla detta till BM? Har inte varit där ännu..

Tack för omtänksamma, medmänskliga svar!!! Skönt att bli tagen på allvar. Gosan lite gladare
Skall sätta mig ned och börja skriva ned allt vad som rör sig i huvudet på mig!! Kramar!

Nabben: Du blev alltså igångsatt utan epidural? Stackare, vilken chock för kroppen! Ska du ta epidural denna gång? Kan man få epidural hela förlossningen? Hur påtryckande bör man vara? Får jag bara den, och den tar rätt, så tror jag att jag skulle palla. Har bara hört en massa skräckisar om att den ibland inte "tar rätt", utan förlamar benen osv..
Jag vill kunna känna att jag kan ha en väl fungerande epidural hela vägen!!! Får jag inte det, kommer jag panika totalt. Vill ha den under krystningen också!!!

Tack. Lycka till med DIN förlossning, nabben! Jag förlitar mig på att EDA:N finns att tillgå under hela förlossningen. Inte mycket mer att göra..