• skrutt­humlan­2
    Äldre 13 Sep 18:28
    8061 visningar
    8 svar
    8
    8061

    någon som fått sent missfall o som kan hjälpa mig lite med info?

    Konstaterade idag att vår lilla kille i magen inte lever längre. Är i vecka 16+2 o på lördag ska jag ta första tabletten. Är det ngn som har genomgått detta o som kan berätta lite mer detaljerat hur det går till när ungen ska "krystas" fram 2 dagar senare??? Ligger man typ i sängen o har en bm bredvid sig, eller hur går det till? Känner mig helt lost!
    Har ni tittat på era små bebisar efter att de har kommit ut? Är det ngt ni har ångrat? Är rädd att denna bild inte kommer lämna näthinnan på ett tag, samtidigt vill man ju se hur det lilla pyret såg ut!
    Om du inte vill skriva i tråden, skriv gärna i min inbox!

  • Svar på tråden någon som fått sent missfall o som kan hjälpa mig lite med info?
  • Annica­pannik­a
    Äldre 13 Sep 19:17
    #1

    Jag har gått igenom precis samma som dig, fast jag tvingades avbryta i v.16 på grund av kromosomförändringar.

    Jag fick två tablett och fick komma tillbaka två dagar senare för att föda ut barnet. Med tanke på att detta var fjärde barnet jag födde och jag har väldigt lätt för att föda barn så gick det otroligt lätt. Åt en smörgås när barnet bara gled ur mig och jag fattade aldrig att bäbis faktiskt kom när den gjorde. Men det är ju jag det, oftast gör det väl lite mer ont än vad jag hade.

    Men man får absolut en bm hos sig här bäbis kommer och all smärtlindring man kan tänka sig att vilja ha. Och jag hade absolut tittat på bäbisen, men det är ju för att jag vill känna att det faktiskt var något och inget som jag inbillat mig.... tror inte att det kommer att vara en otäck bild för dig.

    Vill också beklaga att ert lilla underverk inte fått stanna hos er. Många kramar och lycka till i framtiden...

    /Annica

  • prilse­t
    Äldre 13 Sep 19:24
    #2

    Förlorade min dotter i v 36 men läst om fler som fått föda en liten ängel.(SENT MISSFALL)
    Man föder inte på bb utan kvinnokliniken. Man får den hjälp och stöd ifrån bm, men det är ju skönt om pappan eller en vän är med dig! Kroppen kommer att säja till när du vill krysta och en bm kommer då att vara med, man får ju säja till om hon inte är där just då.Barnet kommer att läggas i en skål/handduk och de kommer att fråga om ni vill se.
    Jag kan bara av vad jag hört från andra rekomendera att titta på erat lilla barn.och även hålla, ta en kort, innan man säjer ett farväl...
    VARM KRAM PÄRNILLA

  • skrutt­humlan­2
    Äldre 13 Sep 19:28
    #3

    tack för era svar! beklagar verkligen att ni mist era små!
    ligger man i sängen när det är dags eller hur gör man?

  • Annica­pannik­a
    Äldre 13 Sep 19:30
    #4

    Jag låg på en specialförlossningsavdelning på ett helt vanligt förlossningsrum. Förmodligen kommer du att ligga i en säng då det kommer att göra ont och du kanske använder någon slags smärtlindring.

  • skrutt­humlan­2
    Äldre 13 Sep 19:43
    #5

    annicapannika- tack för ditt svar! sitter med magont redan nu! kan man få lustgas när det är dags:)

  • jagära­f
    Äldre 13 Sep 20:03
    #6

    Du kan få hur mycket smärtlindring som helst och jag gissar att du inte kommer att behöva lustgas (men det är naturligtvis olika för olika personer). De finns ju tyvärr ingen liten bebis att ta hänsyn till så de kommer ge dig som mycket du vill.

    Jag beklagar att er lille son lämnat er. Jag tycker ni ska titta på honom. Det finns ju bara detta tillfälle. Ta även fotografier. Jag hade med en liten filt till min lille kille som jag sedan lämnade honom i. Jag sov med filten natten innan han skulle födas, liksom för att han skulle få känna doften av mig trots att han redan var död.

    Kram till hela din familj!

  • SeTa
    Äldre 13 Sep 20:11
    #7

    Beklagar verkligen, Ts.
    Jag har också förlorat ett barn i ett sent missfall.
    Vi hade också köpt en snuttefilt som vi sov med natten innan. Den fick hon med sej i kistan.
    Jag låg på gynavd och hade en sjuksköterska med under hela förlossningen. Lustgas behövs inte, du får morfin intravenöst.
    Jag låg i sängen när hon kom fram, men fick förklarat för mej att det är ganska vanligt att dessa små bebisar slinker ut när man går på toaletten. För säkerhets skull sattes en skål i toan som isf skulle fånga upp bebisen.
    Jag fick inga krystvärkar alls, utan fick resa mej upp lite för att bebisen skulle komma ut.
    Vi tog beslutet att titta på henne, och det är verkligen inget jag hade velat vara utan. Det är ju faktiskt det enda minnet jag har av henne.
    När hon hade kommit ut tog sköterskan med henne ut, tvättade henne och la henne i filten vi hade med oss.
    Vi var själva med henne en stund och tog även kort.

  • Chania
    Äldre 14 Sep 15:28
    #8

    Jag beklagar så otroligt! Samma sak hände mig i vecka 17 för två veckor sedan och det var en sån chock för oss att få veta att vår bebis inte levde längre. Efter beskedet att hennes hjärta inte slog mera fick vi åka hem och följande dag hade vi fått ett familjerum på BB där vi fick vara de två dagar det planerades ta. Jag skulle också få föda där i sängen, en vanlig dubbelsäng. På morgonen ville jag kolla med ultraljud att det verkligen inte fanns ett hopp om liv, efter det fick jag två piller i undelivet var fjärde timme, men det behövdes bara två gånger. Fick lite mensvärk av dem men sen efter ca 7 timmar fick jag intensivare värkar men det var inte så farligt och det räckte med att jag åt värktabletter. Själva förlossningen gick fort, när jag skulle på toa när vi trodde allt hade avtagit så kom bebisen ut av sig själv. Vi fick en underbar liten dotter och jag ångrar verkligen inte att vi tog henne till oss. Hon fick ligga på mitt bröst i en halvtimme vi kunde smeka henne försiktigt, vi tog fotografier av oss tillsammans och barnmorskan tog också hennes fot- och handavtryck. Hon var en minibebis och hade allt på plats redan, armar, händer, fingrar, naglar, ben, ansikte, näsa, ögon, mun, öron...Vi var så stolta och kände lycka ändå trots att vi visste att hon inte skulle få stanna hos oss. Vi hade också med ett gosedjur som var med vid förlossningen, som sedan fick vara med henne på sjukhuset och på obduktionsresan och som nu är med henne i hennes kista och grav. Vi valde att begrava henne och har nu en egen plats att gå till. Hon är vår älskade ängelbebis som av nån anledning inte fick stanna hos oss.

    Jag var också lite rädd för att se henne men den känslan försvann genast och jag insåg också med detsamma att detta var vårt barn och hur underbar hon var! Jag tror att alla ser på sina barn på det viset, det är ens barn och de kommer alltid att vara underbara i sina föräldrars ögon. Är så glad att vi har foton av henne idag så vi kan ta fram dem och titta på henne när vi vill, vår lilla Moa.

Svar på tråden någon som fått sent missfall o som kan hjälpa mig lite med info?