Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Jag har skrivit ett antal inlägg här på FL om frustrationen man kan uppleva när man kommer in i ett förhållande där det finns barn sedan tidigare. Det kan säkerligen uppfattas ibland som svartsjuka på exet när man sitter och "spyr galla" i någon tråd. Men, TS, jag hoppas du också har förståelse för hur man kan uppleva det från andra sidan. Man träffar en man som man förälskar sig i, man träffar barnet som det fungerar jättebra med, MEN sedan får mamman nys om ens existens och då KAN det bli problem. Självklart inte i alla fall, men i MITT fall har det varit så. Jag är inte en av de "bonusmammorna" som MÅSTE vara med på utvecklingssamtal och föräldramöten, jag har gjort helt klart för barnet att jag inte är någon ny mamma utan pappas flickvän osv osv.

Det finns alltså fall där det är EXET som inte kan släppa taget över det förflutna, som inte klarar att pappan har gått vidare och framförallt som inte fixar att barnet tycker om den nya kvinnan! Vad detta beror på, ja det vet ju bara mammorna själva.