Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Håller med anonym he,he... Är inte heller ett skit svartsjuk på min mans ex och framförallt inte att han haft ett liv innan...det läser man ganska ofta här "acceptera att han haft ett liv innan" jaaaa, jisses...det gör nog alla. Vi hemska styvmammor har också "haft ett liv innan", inte så att vi levde i celibat precis , men ett liv innan behöver inte resultera i barn, man har nog levt ändå trots att man inte har några barn. Men som sagt, jag är inte ett skit svartsjuk på hans ex, de separerade för 8 år sen och nu är det MIG han lever med och har barn med. Däremot kan jag bli rejält ledsen när hon inte tar hand om sin son som en mamma borde, men det har inte med svartsjuka att göra. Att jag inte tycker om henne som människa har många orsaker, men svartsjuka är inte en av dem det vill jag lova!

Att vara vän med SITT ex är en sak, en annan är om den nya frun eller mannen vill vara det. Inte så vanligt tror jag men när det finns barn med i bilden så har man ju oftast någon form av kontakt med sin mans eller kvinnas ex, helt naturligt!! Kanske kan det leda till vänskap också, men det är nog inte så vanligt. Oftast är exet bara något nödvändigt ont, som "hänger med på köpet" eftersom ens partner har barn. I mitt fall tycker jag att det är trist att inte kunna ha någon kontakt alls med min stysons mamma, men efter drygt fem år så har jag gett upp försöken. Hade varit skönt att kunnat prata med henne om vardagliga saker som rör hennes son, som dessutom bor här på heltid, men hon är en vuxen människa, vill hon inte så vill hon inte. Det är ju faktiskt hennes son det handlar om och det borde rimligtvis i första hand vara i hennes i intresse att lära känna mig (eller åtminstonne ha en viss hum om vilken typ av människa jag är). Jag tar ju hand om HENNES son på heltid!! De gånger hon ringer hit så har det tom hänt att hon lagt luren i örat på mig, höjden av barnslighet!! Ringer man hem till någon kan man iaf säga hej, och be att få prata med den man söker. Om det beror på svartsjuka eller ej har jag ingen aning om, fattar överhuvudtaget inte hur en vuxen människa som gör så tänker! Speciellt inte med tanke på att det är 8 år sen min sambo och hans ex separerade och jag och min sambo bott tillsammans i fem år!