Att hela den här barngrejen(vagnar, kläder etc) var så stor fattade inte jag förräns EFTER jag fick barn. Jag har aldrig gillat småbarn, jag var en sån där hemsk människa som tänkte:"däng ungen i väggen" om jag hörde ett skrikande barnpå bussen. Så blev jag gravid och jag mådde såååå illa, fick ligga på sjukhus med dropp för jag kunde inte äta, så jag var inte intresserad av babyattiraljer, min man vill jättegärna köpa barnvagn och hittade en billig på nätet och ja sa ok då för jag brydde mig inte -jag hade ju min spyhink! Sen resten av graviditeten var jag oxå ganska ointresserad av bejbygrejs, Tills då mitt lilla gos föddes,! då helt plötsligt blev jag intresserad och förstod vidden av detta med att välja barnvagn men då var det för sent, jag hade ju inte spart några pengar medan jag var gravid och nu var jag ju mammaledig och fick hålla hårt i slantarna, och så hade jag ju polskaskitvagnen (som faktiskt funkade fast den var ful(lagt ut bild i bildgalleriet så alla kan se).
Men det konstigaste av allt var att jag helt plötsligt blev intresserad av bebisar, alltså även av andras bebisar. Nu får jag tårar i ögonen om jag hör ett litet barn skrika på bussen och jag har ständig ångest för alla barn som far illa i världen, Det är underligt hur det kan bli!