Varför klä sin pojk i tjejkläder????

Är inne alldeles för sällan på familjeliv nu för tiden - men blir alltid lika faschinerad av denna debatt som aldrig tycks ta slut. Men det är ju ett intressant ämne, och som jag tycker både enkelt(i teorin)och svårt (i praktiken).

Jag håller absolut med om att barn borde få klä sig utan att ta hänsyn till vad som anses flickigt eller pojkigt.

Samtidigt blir jag lite förundrad över de som säger att deras söner har både rosa, glitter och nagelack utan att någon på dagis kommenterar... Vad härligt!!! Var bor ni?? Själv bor jag strax utanför stockholm (Sollentuna) och baxnar över hur trångsynt dagispersonal och andra föräldrar är här...

Bara min sons halvlånga frisyr och väcker kommentarer, likaså att han ofta bär rött. Här är det superkonservativt!!

Precis som någon skrev.. Vad är kvinnligt resp manligt när det gäller kläder??

Se på tavlor från 1700 talet hur modet såg ut då - ganska lika för kvinnor och män faktiskt. De män som hade råd bar långa blonda peruker, smink, färgglada (ofta lila eller rosa) glänsande, åtsittande kläder med spetsar och volanger!!!

Se på modet/klädestraditionerna av idag men mer globalt sett: I många varmare länder och världsdelar i Afrika, Arabien, Asien, bär män klänningsliknande kläder ofta i starka färger!!!

Det vi kallar manliga kläder är alltså något väldigt nytt och lokalt...

Dessutom tycker jag det är viktigt att barn får vara barn!!! Deär faktiskt INTE män eller kvinnor utan just barn och borde enligt min mening ha kläder som i första hand är anpassade för lek och inte efter mode.

Pejgan, Anade nog att det var ett mindre dagis... Min son gick tidigare hos dagmamma och där var det nog lättare för barnen att avvika på ena eller andra sättet.

Har nu även en liten dotter, som varvar klänningar med dinosaurie och bilmönstrade kläder, på samma förskola som sonen -och jag känner igen mig i det du berättar. Med något undantag har alla andra småtjejer enbart rosaglittertudinutt på sig.

Har lite svårt att förstå detta. Jag menar vid den här åldern, 1-3 år, är det ju föräldrar och inte barnen som väljer kläder. Varför så ensidigt och extremt rosaglitter???

(Jag har själv svårt för rosa och tycker faktiskt inte att det passar på bleka lintottar som mina liksom de flesta andra barn på dagiset är.)

Jaha.. Jag verkar ha valt ett ovanligt konservativt bostadsområde/förskola när det gäller barn/könsroller/kläder... Men det är ju skönt att höra av flera av er har bättre erfarenheter!!

Litheo, Vad menar du med att det går till överdrift om man köper massa bilar till dottern, dockor till sonen??? Vi lever väl ändå på tvåtusentalet där det är lika viktigt och naturligt för en kvinna att köra bil som för en man/pappa att ta hand om barn!?

Jag är för långsam.. Skulle just skriva det ladyline skrev!

Bempa; Det är ju just det du verkar vilja att alla barn skall uppfostras till två kategorier människor: Män och kvinnor sinsemellan lika?

Jag bara undrar: Trippar din fru runt i rosa spetsar hemma hela dagarna medan du är ute och kör fort eller krigar eller nåt? Eller varför tycker du att det är helt naturligt att vi uppfostrar våra barn så?

Oj, ursäkta Bempa, insåg precis att du nog inte har någon fru... men det blev ju lite kul.

Litheo, Tror du att en pojke får små händer och pipig röst som vuxen av att bära så kallade tjejkläder som barn?

Dessutom uppfostrar vi väl inte våra barn i syfte att de ska bli sexuellt attraktiva i våra ögon?

Jag tycker att diskussionen hamnar lite fel när man blandar ihop vad barn bör få ha på sig och vad som är sexigt hos en vuxen man...

Alexiaa - jo, visst hör det ihop på det sättet du menar (vilket jag ju själv skrivit om tidigare)!!

Men det var snarare den vinklingen som framföralt tovisen gör hela tiden med att hon tänder på machomän som jag tycker spårar ur ...

Till er som är rädda för att er söner ska bli fjolliga av att bära så kallade tjejkläder, leka med dockor som barn... är ni lika rädda att de ska springa omkring med supermandräkter och luftgevär i gymnasiet?

Det är väl min och andra "som låter sina söner bära rosa" föräldrars förhoppning att dessa som äldre kommer att ha en mer tillåtande, öppen inställning till hur andra och de själva kan vara.