Snart
Detta är helt nytt för mig, första gången jag är inne och skriver här. Vet att detta är ett forum för er som redan har förlorat ett barn, men jag kommer mest troligen snart att göra det därför skriver jag här.
Fick för ca 2månader sen besked att vår lille pojke har flera allvarliga missbildningar och att prognosen för överlevnad är dålig. Dom felen han har är tydligen så ovanliga att det endast sker 1-2fall om året i Sverige. För det första har han ett allvarligt hjärtfel som kommer att kräva omgående operationer och hade det "bara" varit det så skulle han kunna leva efter ett antal ingrepp, men sen saknar han en bit av nedre ryggraden och därför är hans ben efter i utveckling och så är det klumpfot på hö ben. I magen finns ett, som det ser ut på UL, stort svart hål som läkarna inte kan säga om det är en stor magsäck eller urinblåsa. Vanliga fel som upptäcks efter förlossning är att ändtarmsöppning saknas och att det inte finns några njurar. Hur det är med ev hjärnskador kan man inte heller säga förrän efter förlossning. Detta är vad vi vet nu och en av mina frågor är om det finns någon därute som har varit med om något liknande?
Efter att ha fått dessa besked så har vi valt att fullfölja graviditeten, ifall det går. Och som sagt nu har det gått nästan två månader sen vi fick veta. Vi har fått göra extra UL under tiden och träffat läkare och specialister och bestämt hur vi ska göra om olika scenarion skulle uppstå. Alla har varit väldigt snälla och lyssnat på oss och även accepterat det vi kommit fram till.
Den 7november kommer han att komma ut via ett planerat kejsarsnitt, så nu börjar den långa väntan närma sig slutet. På gott och ont. Han är väldigt livlig därinne och eftersom vi vetat så länge nu har man börjat tro att det inte är något fel. Alla undersökningar hos BM visar på normalt, det enda som skiljer sig från mina föregående graviditeter är att jag endast gått upp 7kg mot ca 20 dom andra gångerna.
Jag hoppas att han kommer att kunna leva, även om han kommer att bli funktionshindrad. Det känns som att det är en livsglad liten kämpe därinne. Nån mening måste det ju finnas att han blivit kvar hos oss.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-11-05 19:34:45:
Ja, nu börjar det närma sig, i övermorgon är det dags. Kan knappt fatta att det gått så fort. Känns som igår vi fick beskedet, men det har nästan gått 2,5månad nu. Tog fram saker som jag ska ta med till sjukhuset, däribland lite små kläder till vår lille Sebastian. Undrar om han kommer kunna använda dom, hinna använda dom?
Konstigt nog är jag fortfarande inte ett dugg nervös för själva kejsarsnittet, känner att det ligger utanför min kontroll. Det är inget jag kan styra. Däremot oroar jag mig för hur vardagen kommer att flyta på för mina barn medan jag ligger på sjukhus och ifall han kommer klara operation så kommer han att flyttas ner till Lund - hur kommer det att funka? Barnens läxor? Kort sagt allt vardagligt praktiskt. Konstigt hur man fungerar.
Känner hur trött jag är nu, att slutet närmar sig oavsett hur det blir. Svårt att sova på nätterna pga värk i höfter och rygg. Min sambo är irriterad, pga att han oroar sig på sitt vis, barnen är stissiga på sitt sätt. Själv känner jag mig lite som i en dimma, inget rör mig i ryggen. Orkar inte säga till barnen att inte bråka, eller säga till min sambo att hela tiden lägga sig deras bråk. Vill bara att det ska bli onsdag så att det är över sen.
Och så hoppas jag såklart att den lille vill stanna hos oss, om inte för alltid så ett litet tag i alla fall.
Håll tummarna för oss!
