Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

1) Vilket land är du född i?
Sydkorea

2) Vilket land är din partner från?
Sverige

3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
Svärmor grät av lycka, mina föräldrar lika så.

4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din
partner är ute tillsammans.
Jag har bara blivit positivt bemött tycker jag. Det ända som har varit lite kränkande som jag kan komma ihåg kom från en annan asiat. Min make har tränat kampsport i över 25 år, hans asiatiska tränare kläckte ur sig "Nu har du äntligen hittat vad du söker" Känndes som han syftade på mitt asiatiska påbråd och inte hur jag var som person

Visst får man frågor titt som tätt vart man kommer ifrån och om man har sökt upp sina biologiska föräldrar, varit tillbaka till korea med mera. Men jag tar hellre frågorna och svarar på dem än bara blickar och tysta funderingar

Hej på er igen!
Jag har inte haft ork eller tid att skriva något på länge.

Den 30 oktober så gjorde jag en galloperation som gick helt åt pipsvängen. Finns att läsa om i min blogg. Så jag har legat på sjukhus länge. Är hemma på permission nu.

Ha det bra!

Destined star: Tack... det har verkligen varit en tuff period här hemma. Barnen har varit ledsna. Nu är de livrädda att mamma ska försvinna igen. De övervakar mig.

Destined: Att flytta tycker jag är vidrigt... avskyr att plocka ner allt för att sedan plocka upp det igen. Fast ändå är det nyttigt. Man slänger en massa saker man inte behöver.
När vi flyttade till huset så hade jag fått missfall ganska rellativt nyligen (vilket det sedan skulle visa sig inte var fallet) och var tvär, grinig illamående och allmänt deppig.

Här hemma skulle vi också kunna fylla en conteiner. Vi har vinden full... samt att vi har lagrat saker hemma hos mina föräldrar på deras vind, källare och uthus maken har separationsångest med allt. Vi har ju planer på att flytta till mina föräldrars hus när de ska flytta så vi har redan börjat flytta in