Ta emot en gammal katt?

Men jisses! Hur kan grannarna kräva att han ska avliva katten för att han ger de andra katterna mycket stryk? Så gör väl katter överallt? Max var dessutom troligen där före de andra katterna och pinkade in sitt revir! Usch, det kan inte vara djurvänner din pappa har som grannar!

Vad gäller att ta emot en gammal katt så vet jag faktiskt inte hur det brukar gå. Antar att det beror precis på hur katten är och hur väl han klarar en flytt. Säkert är det olika.

Kan ni inte göra ett försök iaf?

Hoppas det går bra!

Ja, jag tyckte också det var lite taskigt. De föreslog iofs att han skulle hålla katten inomhus, men herregud Max har vart utekatt hela sitt liv! Han skulle få spader! Farsan är ledsen och jag vill gärna hjälpa men vet inte om jag vågar ha hem honom.

Det är svårt att få han katter att komma överens, jag tror nog inte att ni ska chansa. Katter kan vara mycket elaka mot varandra.

Liten Björn skrev 2007-11-16 10:26:16 följande:

inget som säger att de inte skulle funka med denna katt, katter e som människor i bland funlkar kemin o ibland inte, ta katten på prov ett tag o låt tiden utvisa :) först kommer dom säkert att bråka lite de e ju lillens revir men ge de ett försök :)

tycker inte ni ska avlina katen utan att försöka ialla fall om inte ni kan ta han så kanske de finns nån annan familj som bor så han kan få va ute som kan ta hand om han :)

Ta kontakt med någon som har haft katt med kattvana.

mm...ska kolla om det finns någon i socken som är sugen på en liten gangster =)
Annars är det kanske värt ett försök att ta hem honom. Fast det blir så jäkla jobbigt ifall det inte funkar och man ändå är fäst vid honom....

Okej... min erfarenhet är faktiskt att det som mest snurrar till det för katter som ska bli bekanta med varandra är vi människor. Vi är lite för nojjiga och avbryter det som faktiskt mindre är en kamp på liv och död och mer är en kamp om utrymme och rang.

När mina första "vuxenintroduktioner" skedde var katterna (där ingen träffats förr) 15, 6 resp 1 år gamla. Det var kaos, det var en alleles hysterisk matte och diverse mindre blessyrer... Men det blev bra. De äldsta kom överens med den lilla rätt omgående. Hon fick inte stryk, hon gick ifrån dem. De äldsta slogs så tussarna rök i 1-2 månader och sedan tog de varsin del av lägenheten i besittning och möttes bara vid låda och matskålar. Då kunde det bli bråk med ojämna mellanrum hela det första året. Efter det var det inga bråk de följande 2 åren (15-åringen blev 18)

Nästa intro var av en treåring när de andra då var 5 resp 10 år. 5-åringen fungerade bra medan 10-åringen (samma som var 6 år innan) slogs vildsint. Efter någon vecka kapitulerade 3-åringen och lugnet lägrade sig. 3-åringen var ett långtidslån så denna katt kliver ur historian ett halvår senare.

Tredje gången var för två år sedan. Då introducerades en 6-åring till de nu 11 resp 6 år gamla katterna. Med 6-åringen fungerade det fortfarande bra (det handlar om hennes temperament, med henne fungerar allt omgående) och 11-åringen hade nu övergått till att betrakta nykomlingar med ett visst lugn så länge de inte mopsar. Så visst blev det bråk, men det var snabbt överstökat - den nya katten var inte intresserad av att vara högt i rang. Dessa två kan fortfarande gruffa men inte några regelrätta slagsmål. de sover båda i min säng, men inte i samma ända.

Och varje jul introduceras mina katter (som nu är 8, 8 och 13) för mina föräldrars katter (11, 10 och 8) och det fungerar utan slagsmål. De vistas sällan i samma rum, men det blir aldrig mer än gruff.

Vad jag har noterat genom åren är följande (givetvis finns säkert undantag)

1. Katterna behöver få slåss så tussarna yr om de inte är överens om rangen, beroende på hur högrankade katterna som möts är kan detta klaras av på 10 minuter eller flera månader. Men de klarar av det om de får lösa det. De är mycket sällan intresserade av att ha ihjäl varandra.

2. Mycket sällan behöver man skydda katterna från varandra. När en ger upp slutar den andra att slåss. Men ibland går det givetvis över styr. Så är man inte hemma och katterna fortfarande är i rangstrid - stäng dörrar! Man ska kunna halvövervaka dem (lev som vanligt, man behöver inte spana - de hörs!), och är det någon som förlorar utan att den andra slutar - häll vatten över dem! Jag har hällt 5-6 hinkar över katterna under de här åren. De slutar omedelbart o man själv blir inte riven i småstrimlor

3. Småblessyrer hör till förloppet. Ingen katt ska blöda friskt, men småsår är oundvikliga. Håll bara koll på att det inte blir bölder (katter har för mycket hud och ett litet bett kan kapsla in bakterier under huden)

4. Ge det TID! Hjälp aldrig den det är "synd om" för då blir det synd om den. Då blir rangen forsatt oklar genom min medverkan och slagsmålen fortsätter fast den det är "synd om" egentligen inte har kapacitet för det.

På den lite roligare sidan hör att mina kissar idag kan busa en hel del med varandra utan att det blir tokigt - fast pojkarna ibland hamnar i gruff med varandra.

Tack för ditt roliga inlägg. Håller med om att de ska få lov att gruffa färdigt, men jag tror inte jag orkar med det senariot en gång till. Sist fick man inte ro en halv sekund för de rev runt i huset som vildar. Det hände ofta att jag avbröt dem mitt i bara för att slippa höra fräsandet och spottandet. Eller så åkte de ut i trädgården med huvudet före.

Hur gör man om det är två utekatter, finns det någon risk att den ena jagar bort den andra katten från hemmet helt och hållet?