Svetlanas Fanclub

Fru H;

Vad kul att få en sådan förfrågan! Förmodar att du får ett grav vik då istället för timpeng?

Varför ska man ha en normalfamilj ala Bimsans svärmor:

Man ska absolut inte ta sina barn till vuxentillställningar, varför ska barnen lära sig att även föräldrarna behöver sin plats i familjen o att det inte bara är barnen som ska prioriteras. Vilken härlig inställning svärmor har, Bimsan

Fast det var kanske för att hon skulle komma till att hon kunde passa???

Fru H;

Jag tar inte det som neggigt! Jag funderar o funderar, men ibland funderar jag vöer varför jag funderar för då kommer istället frågan vad är alternativet, visste vet jag att jag klarar en abort, men... vet inte om jag vill utsätta mig psykiskt för detta när jag egentligen vill ha ett barn till...

Idag sade mannen dessutom att det var ju ganska kul att jag var gravid igen

Det börjar likna kärlek banne mig

Undrar vad som hänt med mina inställningar, jag fattar ingenting, kan man inte använda entertangenten längre?

Klart du ska ta jobbet, Frugan. En fast punkt i tillvaron och möjlighet att planera längre än en dag i förväg. Lönen kan du säkert få upp. Fast jag hade himla bra betalt när jag springvickade, måste jag säga, önskar att jag hade samma timpenning nu...

Alltså, jag är också fascinerad av att kika i lyxbutiker, trots allt. Förra våren var jag ju med mamma i Paris på diverse flådiga varuhus och Linnea fick Kenzobrallor och DKNY-tröja, men det var ju definitivt ett undantag. Vissa butiker vågade jag inte ens lufsa in i med mina gympadojor... Men såklart är det en viss känsla att veta att jag kan faktiskt köpa den där grejen, men jag låter bli. Ungefär som att tacka nej till ett jobb man blir erbjuden...

Mumu - Ja, jisses, Milla är ju stor flicka nu. Hur är det med hennes fötter? Är det helt återställt, eller har hon fortfarande sina skor?

Bimsan - jag ser att min svärmor har vissa likheter med din (hemska tanke ). Någon mästerkock kan man inte anklaga henne för att vara. Och köper helt fel saker. I stället för att köpa en liten bit god, lagrad ost, smäller hon till med en tvåkilos hushållsost som smakar nada. Jag försöker att påverka lite fint och laga mat när vi är där och hon blir alltid så imponerad och tycker att det är så gott och annorlunda. Men sen går hon och köper samma gamla skräp ändå. Suck. Fast i alla andra hänseenden är hon toppen

Kikar in

Jag har inte läst ikapp, men jag har förstått att Pejo är gravid igen, hoppas ni snart bearbetat myheten och kan glädja er åt det tillsammans, men det låter ju som att din karl börjar landa lite nu?

Milla har blivit stora damen, ja Nora med för den delen. Hon pratar nästan lika mycket som Isak (som ju var sen med talet) och sköter sina toabestyr helt själv. Ja hon får hjälp att torka sig när hon har bajsat, men annars klarar hon det själv också. Underbart.

Isak har nyss blivit nattorr. Eller ja... vi pottar honom en gång innan vi går och lägger oss, glömmer vi det så kan det bli en olycka.
Han har nyss slutat halta också efter sin benfraktur.

Jag trivs bra på jobbet på ungdomshemmet, men det är 5 mil att åka enkel väg och nu söker de vikarier till ett ungdomshem i samhället brevid där vi bor så jag har sökt dit. Jag förväntar mig att få det när jag nu har efarfarenhet av liknande arbete, så jag hoppas att jag kommer trivas lika bra där. Tankar har dykt upp på att börja plugga beteendevetenskap. Sånt intresserar mig otroligt mycket, och har alltid gjort. Men när jag var tonåring så var det liksom bara naturvetenskap som gällde, och jag har svårt att förklara varför. jag tror att det var för att det ansågs vara "svårare" och då måste jag läsa det för att vara "duktig" eller nåt...
Det finns knappt några biolog jobb och jag känner mer och mer att de få jag hittar... dem vill jag inte ha! *suck*

Tonåringen agerade ut ordentligt innan jul, vi bråkade massor och han blev aggressiv. Isak påverkades helt klart av det, han blev otryggare och känsligare. Nu har tonåringen varit på drift hela jullovet, han kom tillbaka igår och det känns genast jobbigt här hemma igen. Han har verkligen distanserat sig från oss, så imorgon har vi möte med soc och vi kommer begära att han blir omplacerad någon annanstans. Vi står gärna kvar som kontaktfamilj om han vill det, men jag tvivlar på att han vill det om jag tolkar hans signaler rätt.

Det har varit himla tungt, och är det fortfarande, vi hoppas bara att det ordnas snabbt, för nu orkar jag inte mer. Det blev inte alls som vi hoppats, och det känns surt att ge upp, men vi var nog inte redo för det här.

Tråkigt att det skulle bli så, Vero. Men självklart är det en oerhört stor omställning att ta emot en främmande tonåring i sitt hem. Ingen kan klandras för att det inte funkar. Ni har ju gjort en enorm insats i vilket fall. Hoppas att du får jobbet nära hem och att du får lite lugn och ro och tid för dig själv framöver.

Själv är jag i tagen att sluta mitt styrelseuppdrag och pausa i mina studier. Och det ska bli så skööönt att bara kunna ägna sig åt familj och vänner utan att ha dåligt samvete för att man borde jobba/plugga med annat. Det är OK att inte rädda världen och vara duktig hela tiden. Man kan göra vad man orkar, men man måste säga stopp i tid också.

Vero,
Mejram kunde inte skrivit det bättre. Hoppas att ni i efterhand ser det som en bra erfarenhet. Ta hand om dig.

Vilken bra framförhållning min kommun har... Idag fick jag papper om att turordningslistorna inför uppsägningarna är klara (congratulations, you're still in the running towards becoming unemployed). Idag klockan 17 fick jag ett telefonsamtal där jag kallades till ett första möte i omplaceringsprocesson, imorgon klockan 15 ! Jippi. För det är skitlätt att 1. gå på möte med en treåring och en ettåring 2. skaka fram en barnvakt ur rockärmen på nolltid. Som tur är så har jag en underbar sambo (som lyckligtvis inte hade några möten inbokade) som offrar all sin sparade flex för att komma hem tidigt.

Nu är jag ledsen . Alla mina värsta farhågor och mer därtill infriades på mötet. Jag är inte uppsagd, men önskar att jag blivit det istället. Nu har jag hamnat i en situation där jag tvingas välja mellan att tacka ja till ett helt sjukt erbjudande som inte har ett dugg med mitt yrke att göra, och därmed förlora min återanställningsgaranti till läraryrket, eller tacka nej. Vilket i princip ger samma effekt som att säga upp sig själv, jag förlorar inte bara återanställningsgarantin utan dessutom en försäkring och får en fet karens hos a-kassan. Så belönar de oss som varit längst anställda på listan, de som är anställda efter oss blir bara uppsagda utan att förlora alla förmåner. Vi som ligger "bäst" till får sämsta villkoren.

De som blir uppsagda kommer dessutom att kunna springvicka och på så sätt få in en fot i jobbet igen, och bygga på sin LAS och få längre vikariat, samt så småningom återanställning inom garantin. Vi som tackar ja till alternativen är ute ur lärarvärlden och har en fast tjänst inom ett annat yrke (med mycket sämre lön, nämnde jag inte det?) och har inga som helst rättigheter att komma tillbaka på andra villkor än att söka jobb som vilken nyexad lärare som helst, ingen förtursrätt alls. Bytt är bytt!

Som grädde på moset så ställer det HELA vår föräldraledighetsplanering på ända, vilket innebär om vi i nuläget inte vet om Anders kan vara föräldraledig. Vilket är, utan att överdriva, jordens undergång för honom.

Näää Mumu, vad tråkigt. Helt uppochnervända världen ju. Är det facket som förhandlat fram detta fantastiska erbjudande? Får ni inte någon slags kompensation? Löneutfyllnad första halvåret eller nåt sånt? Usch, låter som pest eller kolera. Det borde åtminstone gå att kräva att få bli uppsagd.

Du får skola om dig till kock.....du fixar alltid så god mat i middagstråden

Många kramar till alla i tråden som behöver!