Svetlanas Fanclub

Postafen är ju verkligen effektivt, nackdelen är ju att man blir så trött i stället. När jag väntade A så mådde jag riktigt illa ett par veckor och fick äta de och jag minns att en dag kunde jag inte hållla mig vaken utan fick ringa hem maken på momangen att ta hand om Hugo. Mediciner kan verkligen vara läskigs men behövliga.

Mitt huvud bara spränger idag. På förmiddagen igår ringde min moster och berättade att hennes fd man, mina kusiners pappa, nyss fyllda 50 år fått en infarkt på morgonen och inte klarat av den utan försvunnit nästan genast trots hjärt-lungräddning från scratch. Jag bara stannade och det känns fortfarande som att jag inte kommit nåt vidare längre. Genast fick jag börja ringa dem i min familj. Att tala om detta för mamma och pappa i Brasilien var en utmaning, de har varit riktigt goda vänner med honom sedan tonåren. På eftermiddagen åkte jag upp till min mormor och morfar ett par timmar utan barnen för att få samla tankarna med andra som blivit lika ledsna som jag, sorg är lättare när man får dela den märker jag. Att jobba idag känns faktiskt ganska befriande, då måste jag koncentrera mig på något annat ett tag och det behöver jag för varje gång mina tankar landar på mina kusiner så knyter sig hela magen. Varför ska en så fin pappa försvinna så fort utan minsta lilla varning?

Kram på er!

hEJ!

Tack för råden om postafen, har aldrig varit en höjdare med mediciner, dvs att jag försöker att inte ta mediciner eftesom att kroppen egentligen nog signalerar att jag måste ta det lugnare för att orka detta.
Men jag ska iaf kolla upp det, är biverkningen att man blir tröttare kommer jag att sitta o sova på jobb!

Men som sagt jag ska kolla upp det.

Men foff ... Vad drabbade ni blir... Jag är så ledsen för din skull.

Milla var nog redo för att byta rum. Visst vaknade hon efter en stund och ville ha nappen och vi tänkte inte på att hennes nya rum är varmare än vårt sovrum, så vi var tvungna att bre över henne en tunnare filt också. Men trots att hon var sjöblöt av svett så somnade hon om och sov sen gott hela natten. Klockan halv sju vaknade hon och fick välling i vår säng och somnade sen om där till halv nio! Succé!

Så irriterande. Enligt trådlistan under "mina favoriter" så lade Bimsan in det senaste inlägget i tråden idag klockan 18.31. Det inlägget kan jag inte läsa, jag får bara upp mitt eget inlägg. I-landsproblem ! Och det mest irriterande är att när ni läser det här så är buggen fixad och Bimsans inlägg ligger fint på sin plats framför mitt, så ni bara skakar på huvudena och säger "nu har Mumu rökt på här, ser hon inte inlägget" ...

Då har jag nog knaprat något lika illa olagligt för jag kan inte heller se hennes inlägg...

Fy sjutton vilken dag. Flera gånger så har faktum bara kommit över mig så snabbt att jag nästan tappat luften men sedan har något annat hänt, tack och lov för att jag har ett jobb som tvingar mig tänka på annat. Det värsta är en av mina arbetskamrater som är så oerhört självupptagen, jag förklarade på morgonen för allihop vad som hänt och att jag kanske inte funkar som vanligt idag men att jag försöker beta av mina arbetsuppgifter. Stor förståelse och inget krångel med det. Bara någon timme efter kommer hon med en massa ifrågasättningar över beslut jag tagit och ska lägga sig i sånt hon absolut inte har med att göra. Hur kan man vara så okänslig? Blä. Och helst av allt vill jag bara vakna och fortsätta som vanligt och Torbjörn lever och är glad som aldrig förr. Fy sjutton.

Förlåt en gnällspik men jag tror ni förstår att det måste ut nånstans...

Nej, mumu, jag ser det inte heller, annars hade jag ju helt klart trott att du rökt på

Pejo, har du testa "seaband" - akupressurband som man har runt handlederna för att minska illamående? Jag har två vänner som använt det och varit hjälpta av det. Finns på apoteket.

Foff - det verkar som att ordspråket "en olycka kommer sällan ensam" stämmer väl just nu. Kram till dig.

Min mormor är installerad i sitt nya boende och hon verkar trivas - jätteskönt. Personalen verkar bra och är snabba att rätta till fel. Det blir nog toppen för henne där på "hemmet".

Och jag har sagt upp mig från studier och styrelseuppdrag nu, vilken lättnad. Inget dåligt samvete på kvällen när man bara vill halvsova i soffan. Nu är det familjen i fokus ett tag framöver.

Japp, jag skrev ett inlägg från jobbet innan för att jag var sur och satt och väntade på underlag till ett beslut om morgondagen och sajten bombade precis när jag postade.

Jag var hemma 21.00, grinig som f-n, nattade lillen färdigt, sen har vi städat i förtvivlans mod inför visningen i morgon en stund och nu äter jag middag... *stön*

Varför måste ALLT dicka ur samtidigt på jobbet?

foff, ut med skiten, ös den över oss! Vi har alla öst skit en eller två gånger här i tråden och jag tror att vi kan komma överens om att det ÄR skönt att ha en kanal med människor man inte träffar dagligen att ventilera för när det är som tuffast. Och jag lider verkligen med dig, jag förstår hur overkligt det måste kännas. Ibland när livet slår till riktigt hårt så känns det som att man är i en seg dröm som det är svårt att vakna upp ur. Finkänslig kollega, by the way...

Kunde inte sagt det bättre själv Mumu!

Mejram, när jag har inte testat så mkt sådant, har haft inställningen att det måste kroppen själv kunna lösa, det gäller bara att behandla kroppen rätt. Men jag börjar bli less på antingen sova eller spy.

"Kikar bara in som hastigast, jag har en hel del att göra idag"

Citat: Kråkan