För oss med barn som inte sover!!!

Åh vad glad jag blie att jag hittade den här tråden!

Här hör jag hemma

Vi har en kille som är 2 år i mars och fram till sommaren 2007 hade vi inga sovproblem, eller bättre sagt jag ansåg inte att det var problem när han vaknade någon gång då eller då under natten. Vi kunde bara lägga han så pratade han i sin säng och sen somnade han. Så skönt.

Nu tar nattningen minst en timme och så är han vaken mellan 2-3 timmar varje natt. Resultat blir ju en icke utsövd unge på dagen och så vill han ju helst tar igen sömnen på dagen. Vi har haft ett par bra nätter (typ 7 st på 7 månader) där han sover 21-05 och det är ju jättebra men tyvärr skulle han behöva mer sömn för han är ju trött ändå när han vaknar.

Usch, är så less på detta och tycker synd om honom som inte får den sömn han behöver. Känner mig värdelös som mamma som inte "får ordning på detta" och så är det ju självklart bara vi som har det så. För våra kompisar är ju att sova från 21-05 värsta tänkbara för dom är vana att deras ungar sover 19-07. Känns jättekul och höra när man själv går på knä (och är gravid dessutom).
har försökt alla sovmetoder men inget har gett långvarit resultat och hjälp från BVC....vad är det?

Usch, tack för jag fick gnälla av mig lite.

lottiec & lillasnövit:

jag, det är verkligen underbart på det viset, att se att det faktiskt finns fler som kämpar.
Många...ja nästan alla våra vänner har småbarn nu och vi ÄR verkligen dom enda som inte "lyckas". Jag ser ju på dom att dom med undrande blick fråga "hur har ni lyckats med att rubba han fullständigt"..ungefär så....det ger ju självförtroende den sista stöten.

jag har verkligen varit riktigt deppig och undrar vad jag gör för "fel"

Går era barn på dagis? Våran kille ska börjar nu och alla säger typ "ja men DÅ kommer han vara trött och sova"...hmmm, är inte så säker på detta...hur har ni haft det?

Tänkte bara säga, om vi ändå är inne på lite sovmetoder.

Vi körde "stolmetoden" på vår kille när han var 7 månader och det fungerade verkligen alldeles utmärkt, han lärde sig att somna själv och somna om själv efter ca 1 vecka. Tycker det var en ganska snäll gråtmetod. Vi provade 5 miunters och det var totala katastrofen...han kräktes den 3:e natten så fort man la han i sin säng..så inget för oss. Men stolmetoden fungerade jättebra och han blev trygg i sig själv att somna på egen hand.

Som sagt, han sov bra tills han var 16 månader, sen började kalaset..i samband med att vi gick över från att sova 2 ggr per dag till 1 gång. Nån mer som har märkt att sömnstrulet började i det sammanhanget??

ja, jag tillhör ju som som har provat alla sömnmetoder känns det som.

Vi försökte även med Anna W, fick lite framgång där men jag tror att han är lite för gammal för det (fast det sägs att det finns ingen åldersgräns), men nu finns det ju så mycket mer medvetenhet och vilja än hos en 7 månaders så för oss fungerade den inte så bra.

Pantleys "NCSS" har vi också provat - gav abslout ingenting, tyvärr.

Supernanny, fungera också ett tag...men sen gick det i baklås igen.

Vi får alltid en förbättrning ett tag sen, går det bara bakåt och blir ännu värre. Men vi håller ju stenhårt på rutiner och gör likadant (nästan) varje natt...så jag fattar inte vad vi gör för "fel". har också funderat om det är nåt annat, nåt medicinskt men vad?

jag blir en smula avis på er som kan ta över ungen till er säng, vår kille vägra sova hos oss (han är inte van vid det, så han börjar leka istället) man kanske får ändå lite sömn fast man har en lite fot i ansiktet??

Mamasnest: Se om jag har läst tråden rätt (det är ju några inlägg här ), det var mellantjejen ni kurade eller? Hur gammal var hon då? eller var det den yngsta?

SKÖNT att det är nån mer som säger så om NCSS. Nä, det är liksom inga konkreta tips känns det som...eller så fattar jag inte heller

Jag har datorstrul så därav det sena svaret och lite ur sitt sammanhang!

Siabellon:

Stolmetoden går ut på att du lägger bebisen och sätter dig på en stol bredvid och säger natti natti, första natten kan du klappa och trösta med ord, men enbart ta upp i absoluta nödfall coh så fort bebisen lugnar sig så ner i sängen igen. Du behåller samma stolposition 3 nätter, men minska klappande och lyfta upp redan andra natten utan du ska lugna med ord, typ "Schhh, natti natti..mamma är här"

Från natt 4-6 (3 nätter) flyttar du stolen en bit från sängen och kör samma princip.

Så kör man, man flyttar stolen var 3:e natt och intar samma position när bebisen vaknar på natten. Samma princip på dagtid.

jag tycker detta är en jättebra metod eftersom bebisen inte känner sig övergiven, du är ju där hela tiden. det lär blir ett antal protester, särskilt dom nätterna du byter position men för oss då fick vi en sovförbättring på 1 vecka. Då var killen 7 månader och vaknade 1 gång i timmen. I samband med det tog vi bort nappen och ersatte den med ensnuttefilt och det ahr fungerat jättebra.

Så fick bra nätter i ca 10 månader, han vaknade -2 gånger per natt och då var det bara att ge snutten så somnade om. Kunde bara lägga han dag som kväll i sin säng. Då pratade han lite och jollrade och sen somnade han.OTROLIGT!

MEN NU - jag frågar mig inte varför vi har det så...han KAN somna själv!

Man känner sig lite konstigt som ger andra sovtips (när man själv inte har ett barn som inte sover) men jag kan säga att jag har rekommenderat stolmetoden för 2 vänninor och självklart sover ju deras barn - och har gjort det sen dess! smula frustrerande.

Om jag får säga så så tycker jag du bör bryta mönstret att vagga honom, jag tror inte att det kommer gå över av sig själv, utan kan KAN nog bara somna när han blir vaggad och vaknar han på natten förväntar han sig ju självklart samma behandling och protestera förmodligen ganska rejält om han inte får det?

Som sagt, jag har haft strul med burken igår och idag ska jag läsa här och OJ, vad tråden har växt, känner mig helt off i diskussionen nu.

Ni som har kollat om sömnproblemet har medicinskt orsak, vad har man kollat då???

Jag är imponerad hur fort den här tråden växer, det finns fler...jiiiipiii.

Ja, det är inte klok vad kroppen slits av detta och precis som någon sa så har även jag fått en sömnstörning. Jga har ju förmånen att kunna lämna bort L till mormor ganska ofta, men ajg kan inte sova för det sen, för jag vaknar också jättemycket och efter 5 timmars sammanhänganade sömn är jag utvilad och kan i stort sätt gå upp....knas...

Hörrni HUR gör ni när dom små vaknar på nätterna.

Nuförtiden gör vi så här, gå in när han skriker.stoppa om, klappa och säger Natti coh gå ut igen till nästa gång.

hur gör ni? Ramsa? Bära? Sitta bredvid?

kan tillägga att vi har vakenperiod mellan 2-3 timmar varje natt och stannar man i rummet för länge så blir han leksugen eller vill blir buren (vilket jag inte orkar längre, stor mage).
Samsovning fungera inte heller här tyvärr

Tjejer, får ni hjälp av era gubbar på natten? Här är det helt hopplöst för min gubbe har inget TÅLAMOD, där ska lilleman somna om på 3 röda och gör han inte det så är det suck, pust och stön.

Vi var ju överens om att han skulle börja ta lite nätter (vilket han aldrig har behövd göra sen L föddes, jaja..dumma mig, får ju kanske skylla mig själv) nu när jag är gravid igen, men vad har hänt med det??

PS! Glad för dom som har fått lite sömn i natt!!

Mamasnest: Ja, ni är modiga, men ni gör helt rätt. ÅK!!

jag vet inte hur mycket man har hålt på rutiner hit och dit och inget hjälper och ibland när man skiter i allt, åker iväg och har skoj så är konstig nog natten ganska bra sen.

Så åk och ha skoj, vad är det värsta som kan hända...at dom är vakna?? hihihi....