För oss med barn som inte sover!!!

Hej,

Ska genast lägga denna tråd bland mina favoriter. Skönt att vi är flera men samtidigt så ledsamt....

Här finns en till 9 månaders kille som sover som en kratta på nätterna. Jag håller på att gå åt av att inte få sova mer än 30 minuter i taget. Läste ett inlägg av Didilej ang tassmetoden i en annan tråd som vi nu har anammat. Jag tycker att det låter logist att barn ska somna själva i sin säng men´äntligen har jag hittat en metod (tass) som lär ut det på ett sätt som jag kan ta till mig. Skulle aldrig kunna låta lillkillen skrika....för mig känns det som om det bara skapar otrygghet och en känsla av "att ingen bryr sig om mig så varför skrika?"
Sista natten var hemsk men nu hoppas jag på tassmetoden.
Bebbeprinsen: Vet precis hur du känner, vet inte hur många gånger jag funderat på om det är mitt fel att liten inte sover.....styrkekramar till dig och alla andra i denna tråd. Har verkligen börjat förstå varför avbruten sömn är en tortyrmetod, jag har ångest varje gång jag ska gå och lägga mig...

Lycka till alla!
Jala78: Min kille är lika, gallskirker om pappa tar honom, tror att det beror på separationsångest och att han blivit mammig i den. Läste att barn under denna fas gärna tyr sig till den ena av föräldern och då oftast den som spenderar mest tid med barnet (vilket oftast är mamma som är hemma under denna tiden).
Applemum: vilken kanonsammanfattning,

Jala78: Måste varit rätt trött igår för jag glömde ju komma till en av poängerna som jag hade;) Hjärnan funkar inte alltid som det ska....:)
Jag skulle ju eg kommentera att du ville vänja av med nattamning men att pappa inte "duger". Jag testade faktiskt att vänja av själv och på en dryg vecka gick vi från 2 nattamningar till att inatt inte amma alls. Det har gått väldans bra men så var det nog som jag trodde med, att min lille bara snuttade och inte åt alls:)

Didilej: Tack för tassmetoden. Vi testade redan inatt och såg redan resultat. Vågar knappt skriva det med tanke på att då kanske det slår bakut helt. Lillkillen somnade 19,40 igår och vaknade 06,10 och under den tiden hade vi bara 4! uppvak. Herregud vilken skillnad, hoppas hoppas.... Eg är det ju alldeles för tidigt att säga nåt men ville ändå....har fått hoppet tillbaka (och lite orl efter denna natt..)

Lycka till alla.

Didilej: Tack för uppmuntran. Vid nattningen ikväll nattade jag, gick ur rummet och hörde att han började bli ledsen. Jag gick in i rummet igen och då blev han tyst. Jag behövde inte "tassa"...stannade en liten stund och gick sedan ut igen, direkt jag gick mot dörren började han gnälla så jag valde att stanna kvar och då somnade han. Så nu har jag en fundering, är det viktigt att han somnar ensam i rummet också? Kanske kan man ta det i flera steg? Att han somnar själv i sin säng men att man är kvar i rummet? Och sedan successivt flyttar ur rummet? Eller ska man fortsätta att gå ut och sen i igen?

Didilej: tack för svaret. Det du skriver stämmer precis på hur jag känner. Känns som om vi hittat en väg att hålla fast vid och som förhoppningsvis ger goda resultat (än så läneg verkar det ju lovande). Hur gammal är din lille kille?

Hmm, låter intressant med Omega 3. Men man kan visst inte börja ge det förrän vid 1 års ålder?