För oss med barn som inte sover!!!

Hej alla ni med sömntrasslare!

Jag såg att några av er efterlyste tips på lyckade "kurer" och jag vill dela med mig av hur vi fick vår son att gå från 10-15 uppvaknande per natt till 0:

Dagtid: rutiner, rutiner, rutiner. Mat samma tid varje dag, sovtid samma tid varje dag. Massor med ömhet och gos så att närhetsbehover alldeles säkert är tillfredsställt inför natten.
Nattetid: Skippade nattamningen då jag visste att pojken åt ordentligt med riktig mat dagtid. Pappan fick sköta nattningen och de första nätterna så att lillkillen inte skulle bli distraherad av mjölklukten från mig.

Då lillkillen skulle nattas eller vaknade på natten följde vi följande "schema"
1) Lyssna först av gråten; är där pauser? tystnar den av sig själv? Ifall gråten blir mera intensiv fortsätt till steg 2
2) Sätt handen stadigt på magen/bröstkorgen/ryggen/sidan beroende på hur barnet sover; visa alltså att pappa/mamma är här men du skall sova nu. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 3.
3) Smek barnet med stadiga, rytmiska, lugnande rörelser. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 4.
4) Ta upp barnet i famnen och höll tight upprätt intill kroppen samt ifall barnet är hemskt ledset smek ryggen med stadiga, rytmiska och lugnande tag. Sätt ner i sängen genast då barnet är lugnt men innan det har hunnit somna. Behöll handen på en stund så att barnet känner att du är där.

Dessutom hade vi med en snuttefilt alltid då vi hade honom i famnen som vi sedan satte mot hans kind då lade ner honom i sängen igen. Snuttefilten funderade alltså som "trygghetsöverförare".

VARJE gång lillkillen vaknade eller skulle nattas gjorde vi på EXAKT samma sätt.

De första nätterna var lillen nog ledsen (men var ju då i pappas famn och inte övergiven) men på 1½ vecka började han sova 11 timmar i sträck. Den första nattningen och de första uppvaknandena var tuffast då lillen inte alls förstod varför vi inte vaggade/vyssade/ammade/you-name-it men relativt snabbt accepterade han det nya förhållningssättet och insåg att det enda som händer då det är mörkt i rummet är hand-smekning-famn-hand (vilket vi ibland fick upprepa gånger 10 för att poletten skulle trilla ner ;))

Denna metod kallas i Finland tassuhoito och kan väl närmast översättas med tassvård eller tassprogrammet. Grundtanken med förhållningssättet är att lugna barnet och få det redo att somna men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge :) Modellen rekommenderas av bl.a. Helsingfors sjukvårdsdistrikt och Mannerheims barnskyddsförbund.

För oss kändes det som om vi "hittade hem" då vi läste om den här metoden. Den är så tydlig, enkel och det känns så rätt att få ta ett ledset barn i famnen vilket jag inte sett i någon annan "metod".

Nattstrulare, vår pojke var 6 månader då vi genomförde tassmetoden (rekommenderas tidigast från den åldern).

Hoppas att någon här kan få lika bra resultat av metoden som vi fick - it's almost like magic ;o)

Ipomea - ni har verkligen det tufft nu! Kramar till dig! Kan inte ens förstå hur trött du måste vara...

Tvillingmamma2007. De första nätterna börjar barnet nog skrika på nytt då man lägger ner det igen och då sätter man först tassen på (mer som en markering i det skedet eftersom barnet ju med all säkerhet inte lugnar sig av bara tassen i början) och sedan tar man i famnen på nytt tills barnet är lugnt och då sätter man ner det igen. Och igen. Och igen tills barnet till slut somnar. De första gångerna blir det ganska många famnturer men efter kanske 2-3 nätter räcker det med bara tassen.

Kan det vara så att han har tänder på kommande? Försök ge panadol till natten och se ifall det skulle hjälpa!

Jag tyckte också att tassmetoden bekräftar det man instinktivt vill göra som förälder, det är därför jag tycker så mycket om den! Försök att följa den några nätter; faktiskt tycker jag att det var lättare att följa ett färdigt schema på natten än att testa olika sätt att få barnet lugnt natten genom. Jag tror också att barnet blir lugnt av att samma rutin alltid gäller på natten. Finns det någon möjlighet att pappan kunde sköta nätterna?

Förstås precis hur du känner när du skriver att du är för trött för att orka köra någon metod... det känns ju som rent vansinne att ha barnet att skrika mera (några nätter) när nätterna redan är kaos! Själv kom jag till en punkt då jag kände att "nu kan det inte bli värre" (pojken spydde t.ex. flera gånger på fm då han åt/snuttade hela nätterna) och då bestämde jag mig för att köra och faktiskt var jag förvånad över hur lätt det sist och slutligen var - det är bara svårt att föreställa sig då man går i en fullständig dimma av trötthet!

Jala78 - det måste inte vara pappan som sköter "tassandet". Mamma går också bra! Fast ta på ett lååångt nattlinne så att du inte i misstag börjar amma Visst är det tufft då ens lilla älskling gråter (det tror jag nog alla föräldrar tycker) men om man tänker så här i stället: min älskling är trygg i min famn och den sammanlagda gråten blir mindre om man tar några tuffa nätter än att ens älskade barn skall gråta en gång i timmen flera månader i sträck. Dessutom kan ju inte ett barn veta att man inte behöver äta på natten då man äter riktig mat dagtid - det måste vi föräldrar visa dem!

För att få till en 11 timmar lång natt var jag noga med att lillen sov max 3-3,5 h dagtid (vilket var jobbigt i början då lillen förstås var trött efter de trassliga nätterna - men skam den som ger sig ). Kan det vara för mycket sömn dagtid som gör att ert barn är vaket nattetid?

Jag håller mina tummar för dig!

Kickans mamma skrev 2008-01-26 20:47:05 följande:

Hear! Hear! :)

Jala78 - vår pojke är knappa 8 månader (alltså lite yngre än er) men jag kan sammanfatta våra dagar som funkar klockrent just nu:
7 - morgon
9 - 10.30 morgonlur
13 - ~14 em lur
16 - 16.45 kvällslur
20 - natt
Tidigare steg vi också upp vid niotiden (då vi trasslade på nätterna) men eftersom vi ville ha läggdags vid 20 blev också morgonen tidigare. Jag kollade hur han sov några dagar då vi steg upp klockan 7 och sedan planerade jag hans sov och mattider utgående från det. De första dagarna innan rutinen föll på plats var något gnissliga men nu vet man nästan vad klockan är bara genom att se på hur trött han ser ut. Visst är det lite tråkigt med rutiner men samtidigt gör de ju vardagen så väldigt mycket lättare. Man vet att han får mat och sömn i lämpliga "doser" över hela dygnet.

28april - härligt att ni redan ser resultat! Det KAN komma någon natt med bakslag med fortsätt då bara på samma sätt! Vartefter nätterna går ge barnet större och större möjlighet att komma till ro på egen hand med mindre och mindre hjälp (började själv i något skedde VÄCKA pojken med mitt tassande då han i själva verket bara gjorde somna-om-ljud!).

Tvillingmamma2007 - nu är jag ingen expert men jag skulle säga att man lägger ner barnet och håller tassen på tills barnet är lugnt och *redo att somna*. I papprena jag har står det också att ifall barnet rör på sig oroligt kan man mjukt hålla den andra handen på barnets huvud.

Fusion - det här är a shot in the dark men har ni provat att göra sängen mera som ett bo (t.ex. genom att rulla en handduk och sätta under lakanet) så att han inte kan fara runt så hemskt. Så att det skulle kännas lite mera tryggt och ombonat?

28april - det här grundar jag bara på min egen åsikt. Jag tror inte att det är viktigt att ditt barn genast från början skall lära sig att somna ensam i rummet. Jag tror att det är viktigt att ditt barn lär sig att det kan somna tryggt och att mamma/pappa finns tillgängliga *då det behövs*. I din sits skulle jag stanna i rummet, visa att "mamma är här, du kan somna tryggt" och sedan som du skrev stegvis minska på närvaron. Kanske det så småningom räcker med att sjunga/nynna lite "för dig själv" utanför dörren så att ditt barn hör att du är där och vet att hjälp finns ifall barnet börjar känna att "nu känns det för otryggt, nu klarar jag inte av att lugna mig själv". Det är säkert lite av separationsångesten som spökar och då tror jag att det är bäst att gång på gång, i handling, upprepa "du kan vara trygg, du är inte ensam i stora världen, mamma och pappa finns här med dig". Nu har inte vi kommit dit ännu, vår pojke är som sagt yngre än er, men eftersom det är på kommande har jag funderat på detta redan...

Fusion - ja, på 5 månader hinner man testa det mesta, det förstås jag :) Kramar till er, det är så fruktansvärt synd att all er energi måste gå åt till att orka genom dagen (och natten!) i stället för att njuta av föräldraskapet!!! Ja, inga råd har jag att ge annat de som jag propagerat för tidigare i den här tråden, dvs fasta rutiner vid uppvak.

28april - Han fyller snart 8 månader så ungefär en månad yngre än er kille!

Jala78 - jo, här är lite dubbla diskussioner på gång, svårt att komma ihåg vad man skrivit vart . Men som svar på din fråga: Det funkar bra att "tassa" fastän man samsover. Huvudsaken är att man själv är nöjd med sitt sovarrangemang.

Ni som fått sömnmedicin till era barn - hur har era nätter sett ut före medicinen? Vilka sovmetoder har ni försökt använda före ni blev tvungna att ta till t.ex. Theralen? Hur gamla har era barn varit?

Mamamekko - Tycker att du har många insiktsfulla åsikter. Jag tycker också att det är skrämmande att sömnmedel verkar bli vanligare/mera accepterat. Det FINNS säkert tillfällen då det är befogat men att börja se det som ett alternativ bland alla andra metoder känns ja - skrämmande. Det var därför jag ställde frågan tidigare i tråden - för att förstå HUR jobbiga nätterna skall vara för att läkare skall skriva ut medicin. Det här är inte ett påhopp mot er som använder sömnmedicin - skulle det ha funnits en annan utväg skulle ni säkert ha valt den! Frågan var helt enkelt ställd för att jag skulle förstå omständigheterna bättre.

Tack Tozza för ditt svar! Det var intressant att läsa även om jag förstås tycker enormt synd om er! FY så hemskt att nästan vara galen av sömnbrist och få höra "nu kan vi inte göra mera"!

VASL - läs gärna här www.familjeliv.se/Foralder/Forum-3-23/m29293259.html
Kanske du kan få något tips?