För oss med barn som inte sover!!!

Jag har en tvååring med nattliga uppvak. Jag ser det inte som något problem, problemet ligger då snarare hos mig om jag skulle anse det vara ett problem.

Sömnen är något som mognar efterhand, dvs att barnet så småningom kommer in i samma sömnrytm som vi vuxna. Jag tror inte på att forcera barnet i dess utvecklingsprocess, det finns inget inom forskningen som stödjer en forcerad utveckling heller.

jag vet inte - min son är vaken hela tiden och har varit sedan augusti ungefär
han sover max en timme isträck. jag har börjat få fysiska men av sömnbristen - det antar jag att ni andra har också - minnet funkar inte, jag kan inte för ett samtal med en vuxen utan att staka mig och använda fel ord osv, det skakar i armarna

men det värsta är psyket tycker jag - jag har börjat fasa för mörkret och om han skulle sova så ligger jag och väntar på att han ska vakna, jag tänker att jag kan lika gärna vara vaken så slipper jag somna och bli väckt för det är nästan värre. så jag är vaken hela tiden nästan

jag håller på att bli knäpp

förstår ni vad jag menar? men jag orkar inte snacka med någon om det för jag vill inte vara en sån som klagar... men jag orkar inte så mycket mer snart

jag läser i tråden hela tiden för då känner jag mig inte så ensam
särskilt på nätterna

kram till er alla och lycka till inatt!

Här tråden har vi inga "vanliga" uppvak några ggr per natt.

Men det behöver vi väl egentligen inte förklara för nån, vi vet alla och känner alla på samma satt. Det är det vi är till för.

Mymlan B: Jag håller med precis!! Man vill inte prata om sömnproblemen för att har man inte varit i det själv så förstår man inte hur det är. Har man haft ett par "nattliga uppvak" så skulle jag vara överlycklig, och när man hör folk klaga över att deras barn kanske vaknar 4-5ggr/natt under 2-3månader så unrar man vad man själv gör för fel.

Jag skulle vara överlycklig om det var amning eller mat som hjälpte mitt barn att sova, eller närhet eller nån "kur" bara man visste vad man kunde göra. Jag skulle vara överlycklig om det var jag som var på problemet till att mitt barn hade sömnrubbningar. Jag skulle vara överlycklig om jag slapp skriva i den här tråden, sov gott om nätterna, slapp ge mitt barn sömnmedel och jag och min familj slapp det här kaoset......

Jag föreslår bara total igonarans för inlägg som inte ger oss nått - kom tillbaka när man vet vad man pratar om!

Ja precis, det visade sig så tidigt och blev värre med åren så vid 5 års ålder gjordes utredning och hon fick diagnosen. Men hon är född för tidigt så jag fick höra på en gång att det var stor risk att hon skulle få det så då tittade jag nog efter tecknen tidigt..annars hade jag inte haft en aning om vad det var

Men när jag fick hennes lillasyster för snart 2 år sedan och hon alltid varit "normal", sovit och ätit normalt, så inser jag ju vilken stor skillnad det varit i alla år. Två helt olika bebisar liksom.