Vad SKÖNT med en smärtremiss!!!!! De människorna kan smärta och är helt fantastiska. iallafall de jag träffat på.
Har de aldrig funderat på tryptizol, neurontin etc. ?? Det är ju inte ett dugg otroligt att du har nervsmärtor. De medicinerna hjälper ju på det.
Nervsmärtor känns oftast som brännande.
Det jag vet är vad min gyn berättade en gång när vi pratade om unga tjejer som vill ha kejsarsnitt för att de är rädda att förändras där nere.
Att en av de vanligaste komplikationerna är att det börjar blöda som inte går att stoppa. De kan fylla på nytt 15-20 liter utan att få stopp. Då måste de ta bort livmodern och då stoppar blödningen.
Neurontin är en medicin mot epilepsi och nervsmärta.
Jag ville inte heller äta antidepp, då var Neurontin ett bättre alternativ tycker jag.
Ja våra karlar får vara med om mycket.
Minns i somras när jag inte fick i mig vare sig näringsdryckerna eller annan vätska. Ingenting! Efter några dagar släpade han mig till akuten med domningar och dålig känsel i ansiktet bl.a men värdena var inte tillräckligt dåliga ännu, så fick ingen hjälp där. Detta höll i sig tror det var tre dygn till. Jag blåvägrade åka tillbaka. Synen var helt förvrängd och låg bara i sängen. Han satt och försökte få mig till att suga på vattenmelonbitar han höll i. Men det blev min räddning! Den lilla vätska som kom sög kroppen åt sig varenda droppe ur. Fick i mig mer och mer och sen vände det.
Tänk vad en droppåse kunde gjort innan det blev så dåligt....
Smärtrehab går ju i första hand ut på att lära sig hantera och leva med sin smärta. De har ju många verktyg att ta med sig hem i vardagen.
En stor del är ju också avvänjning av starka mediciner..
God natt!!!!! 
Grådis:
Klart att du ventilerar!
Förstår att du är less. Och som du säger är det barnen som kommer ikläm pga av BÅDA föräldrarnas brist på ansvar. Kan bara tänka mig hur mycket skitprat om dig det varit i det andra boendet också.
Ni har säkert, men frågar ändå. Har ni varit i familjerätten? Där kan de ju hjälpa till med ett fungerande schema som inte får brytas. Då för att barnen ska slippa de här situationerna att kastas fram och tillbaka. Barnen behöver ju veta hur deras närmsta tid frammåt ser ut. De mår ju sämst av att scheman ändras hela tiden. De mister ju tryggheten.
Sen är det ju så, att även om ni lever som familj är det ju inte "dina" barn och de kan ju absolut inte bestämma att du ska ta hand om dem ensam utan att ens tilltala dig. Då ska det finnas ett mycket bra skäl.
Sen familjeterapi?
Där kan man ju bl.a lära sig komunicera/förstå varandra. Din man verkar ju ta dig så förgivet och slutat förstå dina behov någonstans efter vägen. I sån familjeterapi tror jag även barnen kan delta och få säga sitt?
Låter så trist om ni ska gå isär. Sitter man fortfarande efter så många år tillsammans och masseras varandras fötter så har man ju definitivt riktig kärlek i botten.
STOR KRAM!!
Tindras:
Jag hade något liknande mellan skinkorna en gång. Det var bland det vidrigaste jag varit med om! Det gjorde så ONT. Kunde ju varken sitta, stå, gå eller ligga. Allt som nuddade var som elektriska smärtimpulser. Och skinkorna skaver ju där hur man än är. *ryser*
Vet inte vad det var, men gick till en gammal pensionerad doktor ute i skogen och fick nån dundermedicin så den försvann. Kom tillbaka igen, ny dundermedicin och sen dess har den hållt sig borta för gott. Ryser vid bara tanken, för det var verkligen VIDRIGT.
Så tror jag förstår dig lite grann... Men får gångra med några miljoner då du har så många. Känner smärtan när du punkterar själv *ryser igen*. Lider med dig!!
Ja GOTT NYTT ÅR på er allihop!
(Och även till alla tarmar härinne - ni kan väl iallafall fundera på att sköta er aningens bättre i år?)
Lärka:
förstår att kommentaren finns på tungan! Vad tror de att de klagar över?? (kommer mig att tänka med på reklamen om en förkyld man, "ni kvinnor klagar över att föda barn - ni vet inte hur det är när en man är förkyld"..)
Inget man ska skratta åt kanske. Men nog är de lite fåniga våra "stora starka män" emellanåt?
Madde.
Ja jag har ju träffat snart halva läkarkåren och samlat på mig en hel del info under åren.
Jag har försökt få människor att förstå att ett kejsarsnitt inte bara handlar om att få ut ett barn, utan så mycket mer kroppliga risker. Men då är man "snittmotståndare" även fast det inte är det som det handlar om, sen är bråket igång. Har gett upp. Men tycker det är synd. Särskillt unga tjejer.
Jag har gjort 2kejsarsnitt, en op. för att "leta fel"- ett ärrbråck hittades och lagades. Samma smärta var kvar. Sen en titthålsop. för att kolla upp bråcklagningen och sammanväxningar.
Det som planeras är en tillfällig stomi för att se om det fungerar bättre. Fungerar det bättre vill de ta bort en del av tjocktarmen och koppla ihop längre ner.
Om sammanväxningar är det svårt. Enl. läkarna har jag inte problem med dem. Men rent krasst, vad vet dom?
Innan min bråckop hade jag en "problem" vad jag med säkerhet vet. Det gjorde absolut inte ont, men kunde inte nåsnöret på rullgardinen och inte ta saker från översta hyllan iskåpet. Det tog helt enkelt stopp! Kunde intesträcka mig längre,som om jag krymt eller nåt. *lyxproblem*, men nog så irriterande.just den sammanväxningen kom inte tillbaka efter att den blivit löst.
Men känner i vridningar etc. attdet kan ta imot och dra. Men det gör inte det minsta ont på något vis. Bara om jag verkligensträcker mig så långt upp/bak jag kan komma drar det smärtsamt. Men det är ju en helt onödig rörelse
Vifår väl sehur det blir sen. Om deras uppsprättningar blir verklighet. *ryser*
Vinterland:
Tur du kom hem!
Förra nyår kom vi hem min son o jagstrax innan tolv. När vi skulle laga nyårsmiddan nästan klöv han lillfingret. Då var vi mycket tacksamma att ha ca 2 minuters resväg till akuten. I år var han lååångt från knivarna!
DetGÖR ont är tarmarna inte rör sig.Promenera i ojämn terräng, typ skogsstigar är det som kan få igång mina lite. Men det krävs målmedvetenhet - det gör ont! Men släpper lite efteråt i gengäld.
Fru U: känner igen mig. rörelsen, typ utanpå tarmenärdet som gör ont..
godnatt på er alla!
Fru U:
Ja det var en mer punktlig skala.Men deprimerande. Inser att 7-8 är min normala smärta jag lever med dygnet runt.
Har intalat mig att jag ligger mellan 3 o 5 normalt.
Du är HELT UNDERBAR Madde!
Ingen har lugnat mig som du.
Du har gjort mer för mig än vad du någonsin kan föreställa dig.
Stort tack och en bamsekram!!