V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Har någon här inne gjort en anorektal tryckmätning?

Fru U:

Har de inte gett någon motivering??
Tyvärr är ju smärtklinikerna så överbelastade då det inte finns så många av dem att långt ifrån alla får komma med. Men du borde ju iallafall få komma dit på en bedömning innan de sparkar ut dig kan man ju tycka.

Kom på en sak, är du helt färdigutredd?
På smärtrehab brukar de ju inte vilja ha patienterna förens de är klara. Det är ju lixom då deras arbete börjar med att hjälpa patienten till en bättre livskvaliteé utifrån där man hamnat. Att med olika verktyg lära sig leva med smärtan med så lite mediciner som möjligt. Lära sig bemästra den. Som färdigutredd.

Hoppas du får reda i det här. För hjälp med smärtan är din fulla RÄTTIGHET! Efter 3månader med smärta har man rättighet att få komma till smärtklinik.

Hej svejs!
Har läst men orkar inte svara något personligt.
Igår em tog orken tvärslut och har inte återfunnit sig ännu.
Allt lavemang börjar börsöka ta sig ut och är TRÖTT så det dryper.
Magen börjar minska i storlek vilket är känns skönt. Antar att när den är proppfull av laxermedel trycker det på bukväggen där jag har mina svåraste smärtor vilket gör ONT. Vilket gör att rätt många smärttabletter åker ner vilket inte gör det lättare för tarmen att få ut något direkt.
En ond svar cirkel.

Om stomi hade jag inte fattat att man måste upp på natten och sånt! Hur är det om man ex. är ute med ungarna i skogen? På semestrar?, långa bilresor? etc. etc.

Mer info. tack !
Kram på er alla!
Extra kram till Fru U just nu!

Jag har försökt få dietisten att hjälpa mig med att prova nåt typ av schema. Men hon vill ha en diagnos först då det är så olika. En sak som är bra för en sak kan förvärra en annan osv.
Har provat lite på egen hand, men det har alltid gått åt skogen.

Tänkte på det förut.
När jag fick näringsdryckerna kändes det som om jag var i himlen! hade aldrig mått så bra kändes det som. Träffade på min dåvarande kirurg i korridoren när jag var på väg till sjukgymnasten. Han undrade vad som hänt då jag såg så pigg ut som han aldrig sett mig förut. Berättade att näringsdryckerna gett mig ett helt nytt liv! var så överlycklig så jag slängde mig om halsen på honom och gav honom en stor kram.
Han sa att det är jättebra att det fungerar och att jag mår bättre. Men att jag måste förstå att det INTE är acceptabelt i längden att leva så i min ålder.
Tyckte då han var lite knäpp, men nu förstår jag definitivt vad han menade.

En annan sak han sagt, som jag ofta tänker på. Även när jag läser om er och era läkarkontakter.
Att förtroende är A och O. Finns inte förtroendet kan man inte bli hjälpt. Då ska man byta dr. När jag hade honom pratade han ofta om det och kollade upp att jag verkligen hade fullt förtroende för honom då det är en så viktig bit. Något ingen annan dr. överhuvudtaget har nämt, men som finns i mina tankar.

Molle:
Jag tycker det är underbart att barnklinikerna satsar på barnen.
Det är inte rättvist att de ska vara kroniskt/svårt sjuka. Det är inte mer än rätt att en kassa går till sånt tycker jag.
Att bli sjuk som vuxen tycker jag är en helt annan sak. När man är barn/ungdom har man hela livet framför sig. De behöver muntras upp!

Miss Disa:
Det är så typiskt vårdens/läkarnas "utmärkta" samarbete. Sånt kollar man upp i förväg innan man lovar en sjuk patient någonting. Att bli besviken gång på gång gör ingen friskare precis.

Mammasknodd:
Lycka till idag!!!!!!!!!

Axelpaxel:
Fy vad obehagligt! När det är någon så pass nära också.
Fortfarande tror man ju lixom att vården och vetenskapen ska fixa allt. Vilken ålder är det på transplantation? Han skulle ju för sjutton kunna leva nästan lika länge till.
Att en viss större risk finns ju, det har man ju läst. Det jag tror/tänker är att det är svårare att upptäcka då symptomen på cancern även går ihop med den kroniska sjukdomens symptom. På så sätt blir det ju svårare att upptäcka.

Nalla:
Tack! Är ju fortfarande lite vilsen i ämnet...

Stackars lilla Lukas.
Känner igen en del med min äldsta son som föddes med kronisk förstoppning, som lyckligtvis växt bort nu.
Han svimmade av smärta ibland. Skrek av smärta. Det var vidrigt!! Han kunde bara bajsa när han låg på mage.

68an:
Fy vad jobbigt!!! Skönt att slippa opas iallafall. Hoppas den värsta smärtan ger med sig snart.

Kommer att tänka på när jag var inlagd på en "vansinnessal" på kirurgen för ett par år sen. Vi var 4st i salen. Snett mitt imot mig låg en sån dam... Hon vandrade runt dygnet runt. Hon försökte bl.a komma ner i min säng flera gånger! Förbannad blev hon för att jag tagit "hennes" plats. Hade grymt svåra smärtor vid det tillfället och var inte upplagd för sånt just då. Efter ett par dygn fick hon flytta till eget rum vilket var skönt.
Mitt imot låg en äldre tant med jättesvåra smärtor. Ingen brydde sig det minsta om henne (för gammal?) Hon ville heller inte besvära någon utan låg mest och grät tyst. Jag släpade mig bort till henne några gånger mellan varven och "pysslade om" lite. Tyckte så synd om henne. Inga besök fick hon heller.
>Brevid mig låg en läskig dam som väntade på gallop. Har aldrig någonsin träffat på henne förut. Helt plötsligt började hon störtböla. sköterskorna kom rusande och förstod ingenting då hon ju inte hade särskillt ont. Damen pratade bort det hela.
Några timmar senare började vi prata lite grann. Hon sökte min kontakt. Hon berättade att när hon bölat så hade hon kännt mina smärtor som var så svåra att hon inte stod ut. Sen berättade hon massa saker om mig och min familj! Bl.a att jag hade hade 2 söner som båda var förlösta med kejsarsnitt. Hon berättade exakt vart mina smärtor kom ifrån. Och flera saker om min person, tidigare liv osv osv. Hade det gått hade jag trillat ner till våningen under! Det var jätteläskigt.
Hon erbjöd sig heala mig frisk. Fick telenr och allt. Vågade aldrig kontakta henne. Nu har jag tappat bort nummret och önskar inget hellre än att prova på hennes färdigheter.
Den sjukhusveckan kommer jag ALDRIG någonsin glömma iallafall!!

Kram på er alla!

Lilloppan:
Jag har tycker jag, under omständigheterna haft turen att ändå träffa på läkare som försöker och bryr sig.
Det som är år h-vete skyller jag på politikerna och pengar.
Men frågan är ju hur länge man ska orka? Man är ju en livs levande människa och inte varken leksak eller disektionsgroda...
Man har klart fått en helt annan syn på sjukvården när man tvingas vara mitt i den än innan man behövde den.

Kort och gott är jag väldigt nöjd med de PERSONER jag har att göra med innom vården. Men INTE med systemet. Det gör folk ännu sjukare istället. Man blir väldigt mycket ett objekt som kastas in i ett fack. Man bara ska passa in där, gör man det inte är läkarna som förvirrade hönor och vet varken ut eller in.
Är sen inte alla parter överens om hur de ska gå vidare blir det istället ingenting.
Som patient får man ligga i och tjata, tjata och tjata. Sen når man en gräns då man inte längre orkar tjata mer. Jag tror det är när man når den gränsen som man blir så psykiskt trött och knäckt på hela skiten i många fall.

Hej på er!
Är så trist att inte orka vara superaktiv, men finns här ändå.
Orkar inte läsa ikapp så tar bara det sista...

Fru U:
Vad bra han ringde så snart! Fokucera på de positiva sakerna i vården.
Skönt att du inte tycker gastron verkar skrämmande. Det är ett bra utgångsläge! Då är du positivt inställd och undersökningen blir automatiskt lättare.

Min f.d. kirurg sa om koloskopi en gång att det är typ 1/2 promille som behöver göra den under narkos. Jag frågade aldrig utan det var han som ville ha mig sövd. Gastron gjorde han samtidigt när jag ändå låg där. Men kan tänka mig att det är ännu färre vid gastro än vid koloskopi som sövs.
Att det var en rättighet visste jag inte. Intressant!

När får du göra den? Hoppas snart!

Har vart hos min underbara sjukgymnast. Känns skönt då hon är den underbaraste som finns! Fick ju i mitt senaste sjukintyg till FK veta att de samlar ihop till möte mina läkare. Vilken ingen yttrat för mig. Bad min sjukgymnast att vara med också. Det ville hon så känns jättebra. Ska ringa och meddela det på måndag så de har det med i planeringen.

Börjar bli helt färdig igen. De pigga dagarna efter järndroppet
börjar gå mot sitt slut.

Så är jag rätt irriterad på dagis och ryska läkarföräldrar idag.
I måndags när jag lämnade min 3-åring märkte jag att denne pappan verkade väldigt sur. Hälsade inte och gav mig en isblick. Fattade inget men tänkte att han var väl stöddig kanske.
Idag tog en fröken in mig på samtal. Trodde ju givetvis att det hänt något. Att min son gjort nåt eller råkat ut för något.
Då hade mamman till det här barnet varit skitförbannad på morgonen. Och krävde att de ordnade till situationen!
Min 3-åriga son hade sagt bajskorv till det här barnet...
Kunde inte hålla mig för skratt! Detta gör väl alla barn i en period??? Det här barnet har tydligen inte kommit in i den perioden än helt klart.
Fröken ville jag skulle prata med min son. Sa att javisst kan jag säga att man inte får säga bajskorv, men annars är det en situation de får reda ut på dagis om det är ett problem för dom.
Det är en period som går över och inget jag tänker göra någon stor sak av hemma. Vi ser det inte som ett problem att vara i kiss och bajsåldern. Dessutom har den perioden gått över hemma.

Blir så trött. Har betydligt större problem just nu än att "skälla" på min mycket normala son. Jag skäller nog om andra betydligt viktigare saker.´Känner mig som en riktig tjatmorsa som det är med mitt mående som ger sån stor brist på ork.

Så. Nu har jag ventilerat mig!

kram på er alla!

Mammasknodd:
vad bra att de ska lägga in dig och ta mer prover. Och så snabbt! (vilket får en att fundera vad som rör sig i dr. huvud..)

Tindras äiti:
Jag kan ibland, periodvis ganska ofta känna som att hela den kvinnliga biten är på väg ut. Tror det inte är helt ovanligt att känna så då allt ligger så nära varandra och påverkar varandra.

Ja personalen på vårt dagis går att diskutera...

Har en skum sak nu... har ju mina kulor i öronen... Jag har fuskat och ätit lite fast föda... Börjar få rejält ont. Ena punkten på båda öronen gör svinont!!! Så ont så det gör ont långt ner i öronen! Kunde inatt inte ligga på öronen överhuvudtaget. Det bara pulserar och kan inte nudda det värsta örat, så där ont så man nästan känner sig lite febrig utan att ha feber.
Minns inte exakt vilken tarmdel som den punkten är till för.

Vet inte om jag borde ta bort dem, men samtidigt är det kanske bra att de punkterna stimuleras? Kanske slipper de värsta tarmprobsen??
Ingen aning.

Sen har jag fått som små sår långt bak i gommen??
Helmysko.

Kram på er alla!

Molle72:
"Vet inte egentligen vad det är som händer när jag trycker så är det stopp, det kommer ingenting. Sen när jag drar ut den så sprutar vätskan ut. Lägger också alltid en handduk under."

Det där känner jag igen från alla klyx. Det blir som nåt sorts vakum nästan. Det brukar räcka med att andra läge, rulla runt lite etc. så blir det inte så.

Tindra: Hoppas det gick bra! Du har klarat av värre saker när du varit ensam med henne. Eller hur? Detta har du fixat galant är jag helt övertygad om!

TrasigMage:
Vi är lite i samma båt nu tror jag... Har fuskat och ätit alldeles för mycket. Tänkt att det skulle vara värt smällen. Men nu vet i fasen... Sitter med minst 1/2 liter lavemang i magen som inte vill någonstans. ONT är bara förnamnet. Nu har smärttabletterna hjälpt något, men när jag vaknade kändes det som att tarmarna var på väg att spricka. Nu har veckans fusk hasat ner i tjockisen och packat sig ganska rejält.
Undrar just om detta någonsin ska få ett slut. Men nu måste iallafall jag skärpa till mig och hoppas det rätar till sig innan onsdag! Har ju då tid på smärtkliniken *nervös* redan kl.9 på morgonen. Har 8mil enkel resa, 2 barn till dagis före och har ingen aning om vart den här byggnaden är som inte alls är i anslutning till sjukhuset utan lååångt därifrån.

070706: Välkommen hit!

fairyfloss:
Hoppas du fått någon sömn och att det är bättre snart!

Kram på er alla!
sitter här och "myser"(?) Men vetekudden på magen brevid en varm, skön kamin.