vad betyder emo?

EMO enligt mig är ett gäng halvmesiga människor som lyssnar på halvmesiga rockgrupper och futurepop. De klär sig i svart som jag och är inte rädda för att visa känslor som sorg och annat. Det händer att EMO-människor skär sig men de är få, de flesta är för starka fysiskt för att göra något sådant mot sig själva. De är dock inte rädda för att prata om självmord/död och att skära sig, men det är sällan som det leder till regelrätt planering. EMO:s är lite filosofer enligt mig, och egentligen är de väl bara popens mörka motsvarighet, fast nu är jag nog elak mot mina kompisar Visst dras destruktiva människor till EMO, men det finns många deprimerade människor inom popen också. EMO-människor är intressanta och kan ge mycket i utbyte; de är djupa för att de bejakar de mer negativa känslorna som försöker döljas i dagens samhälle av sexfixering och falsk glädje. En EMO vågar helt enkelt vara deppig inför andra och klistrar inte på sig ett oäkta leende bara för att den möter nya människor. Och halvmesiga är de för att de inte gillar riktigt tung musik

MorsanM: Bara för att din dotter bytt stil betyder det inte att hon blivit deprimerad. Men det är förstås naturligt för dig som hennes mamma att oroa dig för hennes hälsa. Nu blir jag väldans kort för mitt finslipade förra meddelande försvann, men jag kan säga att jag höll på med samma sak när jag var 14-15 - bytte stil, fick nya kompisar och nya intressen - ändå fick jag mycket bra resultat i högskoleprovet och gymnasiebetyg, och nu är jag nykterist, medlem i scouterna och gillar handarbete, jag har drömmar om framtiden och pluggar på högskolan för att bli översättare. Jag lyssnar fortfarande på synnerligen destruktiv musik och gillar dyster konst men tycker att den är uppfriskande och ärlig (www.velvetacidchrist.com t ex). Jag har varit mobbad (utfryst) i skolan, fått byta klass pga detta, upplevt misshandel hemma och en jobbig familjesituation efter detta (allt detta i 1-13-årsåldern), men aldrig en gång tänkt på att skära mig eller ta livet av mig.

Det din dotter gör är att hon utforskar sin omgivning, sig själv och samhället. Hon prövar fördomar och prövar sin styrka genom att vara en del av en alternativ grupp som det finns många fördomar om. Jag blev kallad satanist och lesbisk för att jag hade svart skinnkappa och svarta kläder - jag har aldrig skrattat så mycket i mitt liv som när min klasskompis viskade ryktena till mig. Naturligtvis kan det vara så att hon mår dåligt, men jämställ aldrig hennes yttre med hennes inre! Kajaltårar är inte lika med en depression.

Du får gärna inboxa om du vill diskutera mera!