Har ni någonsin upplevt problem som just har med att göra att ni är adopterade?
Tänker ni på att ni är adopterade, och i sådanafall i vilka situationer?
Jag är själv adopterad. Är bara nyfiken hur andra upplever att vara just adopterad.
Inoka:Du skrev till Fru Hemlig, men vänta bara tills du har en tonåring i huset, det har jag, o. ibland får man höra saker som man tycker borde göra så att öronen trillar av...
En annan dag heter det du är bra söt mamma, det går både upp o. ner...
Fru hemlig: Jag har till och med fortfarande lite ont i hjärtat och ser framför mej när jag sitter hos mormor( jag har växt upp i samma hus som dem, vi på övervåningen och de på underv) och äter sötlimpa som jag doppade i kaffet och mormor gråter och säger att hon bara gjorde sitt bästa för mej och min bror. Hon passa oss i 2 veckor då mina föräldrar var i israel och vi hade väl bråkat som vanligt. Men jag glömer ALDRIG den meningen.
Fru hemlig: Jag var helt bedårande *S* Nä bara skämtar..jag var rätt snäll när jag var liten men revolterade rätt ordentligt när jag var tonåring. Eller ja..här ute var revolt nog om man var ute sent och drack cider...*S*
Mamma skrattar lite elakt när hon ser hur min älskade lilla dotter är i sitt sätt och säger alltid nöjt att ja du snart får du känna på hur vi hade det..*S*
. För så känns det just då man säger det. Dels önskar man sig emellanåt andra föräldrar och dels önskar man emellanåt att man aldrig funnits för man har minsann aldrig bett om att bli född (eller adopterad) - och dels tar man till det som man anar skulle såra ens föräldrar mest. Det är helt naturligt och en del av frigörelseprocessen
Öh, borde kanske ha läst resten av inläggen också... Det var inte meningen att snudd på citera dig Fru Hemlig (ser man på, vi har samma åsikter igen *fnissfniss*)!
Ethi: ja jag vet... och det är helt ok att du skriver samma..för som du sa ni brukar det..*S*
och jag vet att det är en frigörelse men endå..det är rätt hårt att säga så.
Och önskar att jag aldrig blivit född..sagt det med...
Och ni älskar min bror mer än mej..sagt det med... *ryser*
Man kan i grunden vara väldigt lika även om man har olika syn på vissa mer eller mindre ytliga saker
Hehehe, när jag var 14-15 sa jag att jag önskade att jag VORE adopterad eller att någon annan skulle adoptera mig... Tyckte mina föräldrar var alldeles för stänga för att jag inte fick hänga på stan och ha mig. Idag är jag mycket tacksam över att de agerade som de gjorde och det vet de om. Så det är inget unikt för adopterade i den åldern även om man som adopterad har något annat att ta till. Jag räknar med att vår son kommer säga sådant i den åldern helt enkelt.