bli pappa, men vill verkligen inte...
Min första reaktion när jag fick reda på att jag skulle bli pappa var "nej, nej och nej" jag var inte redo och jag såg bokstavligen talat galler som fälldes ner för min värld.
Jag var 23 och hade nånstans fått för mig att barn innan 30 skulle det inte bli.
Jag fick valet att antingen flyttade hon och tog hand om barnet själv och jag kunde glömma att träffa det, eller så hjälpte jag till.
Jag var i upplösningstillstånd just då. (och vi hade ändå varit tillsammans ett år).
Min son fyller 4 i Maj och jag kan inte tänka mig livet utan honom, hans mor och jag gick skilda vägar när han var 2.
Men det verkar som hon redan bestämt sig?