• Stoffe20

    bli pappa, men vill verkligen inte...

    Hej!

    Det är så att en tjej jag dejtat ett tag väntar barn, olyckshändelse måste verkligen tilläggas.
    Nu är det så att hon beslutat sig för att behålla barnet trots att jag sagt att jag inte vill...det känns jobbigt och så mycket på samma gång.
    Hur kände ni andra människor?
    Finns liksom ingen i min närhet att diskutera detta med, då jag faktiskt inte känner någon med barn.
    Jag e bara 20 år gammal föresten...

    Tacksam för svar

  • Svar på tråden bli pappa, men vill verkligen inte...
  • qwoxy

    Jag var 25 när jag fick min dotter. Min pappa var 25 när han fick mig (jag är äldst, har en yngre syster) och min farfar var 25 när min pappa föddes.

    När jag 15 fyllde min pappa 40 och det kändes som han var hur från stenåldern ungefär. Frågan är om det hade varit någon större skillnad om han varit lite yngre.

    Däremot kändes 25 ganska lagom. Det innebär att mina föräldrar fortfarande orkar umgås med sina barnbarn.

  • nafets73

    Tycker faktiskt inte synd om dig.

    Är du gammal mog att veta hur man gör barn, så borde du veta hur man skyddar sig mot en graviditet också. Det finns ju nånting som heter kondom...
    Du har gjort en kvinna gravid, nu får du ta ditt ansvar, för barnets skull. Man kan inte tvinga en kvinna att göra abort, man får stå upp och ta sitt ansvar och inte smita undan.

  • Spuute

    Jag var 21 när vi fick vår dotter, visst kändes det konstigt när vi gjorde grav. testet å de visade +. Men vad ska man göra, jag ställde om mig, sket i allt va fester å skit är. Idag när min dotter är sju månader kan jag verkligen inte ens tänka mig att inte ha min dotter.

    Hon är de bästa som hänt i mitt liv, helt underbart att ha barn. Skit samma om du är ung, finns sånna som är yngre.

    Lycka till

  • anarkokapitalist

    Dra till USA och skaffa dig en riktigt bra utbildning när du har chansen, man lever bara ett liv!

  • AndreasKristiansen

    Är 19 år och har en tös på 6 månader. Jag visste vad jag gjorde när snoppen gled in, det gjorde du också. Jag är tillsammans med min tjej och vi bor ihop där är väll skillnaden mellan dig och mig.

    Tänker jag mig in i din situation skulle jag inte lämna mitt barn utan att få se mmitt kött och blod växa upp.
    Om morsan blir en bra morsa. Bra
    Om morsan blir en dålig morsa. Då måste du se till att ditt barn får det bra. skulle aldrig till fullo kunna lämna över ansvaret helt.

    Jag har livet framför mig och det har jag tillsammans med mig underbara dotter som får mig lycklig varje dag.

    Lycka till gör vad som är rätt - enligt dig.

  • SE10

    Har tjejen bestämt sig för att behålla barnet, så är det bästa tror jag att acceptera situationen och försöka göra det bästa av situationen. Lönar sig inte mycket att tänka på hur saker och ting kunde har varit om inte du gjort si och så, utan jobba utifrån situationen och för vad som är bäst för dig och barnet för framtiden.

    Att få barn ska inte betyda att du ska ge upp dina drömmar, visst du kommer att få kompromissa, men vill man så går det.

    Utbildningen i USA tycker jag låter som ett once in a life time opportunity som kanske trots att kan vara den bästa vägen för en tryggare tillvaro både för dig och barnet i framtiden, ett sätt att ta ansvar för både ditt och barnets framtid. Visst du kommer att vara borta i minst tre år, men inte nödvändigt konstant borta från barnets liv i tre år om du lägger manken till att vara där när tillfälle erbjuds.

    Kanske kan du också få möjligheten att skjuta upp skolstarten ett år för att vara där under barnets första år? Kanske finns möjligheter att söka stipendier/bidrag för att underlätta resor till och från Sverige etc. hitta lösningar i stället för problem!

    Lycka till!

  • Mikey
    nafets73 skrev 2008-03-22 13:04:04 följande:
    Tycker faktiskt inte synd om dig.Är du gammal mog att veta hur man gör barn, så borde du veta hur man skyddar sig mot en graviditet också. Det finns ju nånting som heter kondom...Du har gjort en kvinna gravid, nu får du ta ditt ansvar, för barnets skull. Man kan inte tvinga en kvinna att göra abort, man får stå upp och ta sitt ansvar och inte smita undan.
    Håller INTE med om ditt resonemang!

    Man är alltid TVÅ om ett så stort beslut som att få barn! Alla kan göra misstag, både hon och han...men det är bara hon ska får bestämma i dessa fall...
  • Pappa Laban

    Ursäktsa mig!
    Vid 20års ålder borde man ju veta att det finns Skydd att använda.
    Nu gäller det bara att du får göra det bästa av situationen och gilla läget.

  • Alex24
    Wetterström skrev 2008-03-14 16:23:09 följande:
    Jag är 22, fyller 23 i September. Jag ska få mitt första barn i Augusti och är överlycklig. Ni som tror att det bara finns fördelar av att vara äldre när man skaffar barn är helt fel ute. Vad ska man med hus till när man har en bebis? Nej, man behöver inte hus eller större lägenhet förräns barnet är ca 3 år. Vad det gäller inkomst så är försäkringskassan väldigt duktiga på att jämnställa alla föräldrar. Det finns alltid sätt. Sedan så kan vi ju redan slå fast vid nu att den lille krabaten inte kostar en oöverkomlig summa. Jag har föräldrar som fick mig i "normal" ålder och jag kommer ihåg att jag skämdes för att de var så gamla. Det kändes som morfar släppte av mig på dagis. Jag var avundsjuka på de barn som hade unga och roliga föräldrar, de som orkade spela fotboll med oss osv. Nej, samhället går åt helt fel håll, förr skaffade man barn så tidigt som möjligt, nu måste man bo på äldredomshem för att bli pappa.
    Varför skulle man skämmas mindre om man har unga föräldrar då?

    Jag e ung pappa men ser mig som vilken pappa som helst oavsett ålder...
    Jag vet en kille, en av mina bästa vänner vars föräldrar var unga när de fick honom o han skämdes enormt mycket att de var yngre än andra föräldrar! Så pass mycket att han inte ville de skulle komma på föräldrarträffar osv...så det är olika.
  • Henkan

    Man förstår inte vad man saknat i livet förrän man fått barn. Så enkelt är det.

    Visst, första månaderna är skitjobbiga, men de känslor som kommer med tiden är helt otroliga. Jag har tagit beslut som jag aldrig skulle tagit om jag inte hade haft en liten dotter. Att en liten tjej på 70 cm och 8 kg kan dribbla bort mig så totalt är en gåta.

    Att få totalt villkorslös kärlek från någon är helt underbart. Ditt liv tar inte slut, det kommer att få en helt ny innebörd.

    Lycka till!

Svar på tråden bli pappa, men vill verkligen inte...