Hej!
Det är så att en tjej jag dejtat ett tag väntar barn, olyckshändelse måste verkligen tilläggas.
Nu är det så att hon beslutat sig för att behålla barnet trots att jag sagt att jag inte vill...det känns jobbigt och så mycket på samma gång.
Hur kände ni andra människor?
Finns liksom ingen i min närhet att diskutera detta med, då jag faktiskt inte känner någon med barn.
Jag e bara 20 år gammal föresten...
Tacksam för svar
Jag har en hel del tankar som kommer att kunna överensstämma med ditt inlägg, just follow
pappaniperiferin.blogg.se
Har en vän som blev pappa mot sin vilja. Har gått sådär för honom, han fick ge upp sina drömmar om att bli tandläkare, det fanns behov av inkomst och studier var inte ett val. Nu har ett par år gått och han har fastnat i sitt lagerjobb som han avskyr. Han säger att han på många sätt ångrar att han låg med tjejen, men att han alltid stället upp för sin son. Dock kan man se tröttheten och ångesten i hans ögon.
Jag antar att det blir vad man gör det till, men vill man som man alltid gå säker är det bästa att använda kondom, samt att inte ligga med psykopater som skulle få för sig att ta hål på kondomen i lönndom.
Har en vän som blev pappa mot sin vilja. Har gått sådär för honom, han fick ge upp sina drömmar om att bli tandläkare, det fanns behov av inkomst och studier var inte ett val. Nu har ett par år gått och han har fastnat i sitt lagerjobb som han avskyr. Han säger att han på många sätt ångrar att han låg med tjejen, men att han alltid stället upp för sin son. Dock kan man se tröttheten och ångesten i hans ögon.
Jag antar att det blir vad man gör det till, men vill man som man alltid gå säker är det bästa att använda kondom, samt att inte ligga med psykopater som skulle få för sig att ta hål på kondomen i lönndom.
Är 29 år och har fått reda på att jag ska bli pappa. Tyvärr känner jag inte att jag älskar tjejen och jag tycker inte att det är riktigt schysst av henne att förstöra mitt liv för att hon är en äcklig egoist som vill ha ett barn. Hon har redan ett barn sedan ett tidigare förhållande förresten. Tänker dumpa henne så fort jag hittat en ny tjej. Vill inte ha en tjej med slapp fitta och fladdrig mage. För övrigt suger jag när det kommer till barn. Känner mig inte alls bekväm kring barn. Det sista jag vill ha i livet är barn. Livet är rätt orättvist. En kvinna behöver aldrig vara rädd över att bli med barn mot sin vilja. För män är det vardagsmat och man förväntas "ta ansvar": Fy fan vilket skämt och hyckleri.
Hej!
Det är så att en tjej jag dejtat ett tag väntar barn, olyckshändelse måste verkligen tilläggas.
Nu är det så att hon beslutat sig för att behålla barnet trots att jag sagt att jag inte vill...det känns jobbigt och så mycket på samma gång.
Hur kände ni andra människor?
Finns liksom ingen i min närhet att diskutera detta med, då jag faktiskt inte känner någon med barn.
Jag e bara 20 år gammal föresten...
Tacksam för svar
Ja det är inte kul att bli pappa emot sin vilja.
Jag gjorde en 10 år äldre kvinna gravid efter ett one night stand. Vi kände inte varandra alls och träffades på en företagsfest vilket utmynnade i ett one night stand.....
4 månader senare ringde hon upp och berättade att hon är gravid och bestämt sig för att behålla barnet. Hon informerade mig även att hon blev gravid med vilje då hon försökt i många år utan att lyckas och att detta förmodligen var hennes sista chans att få ett biologiskt barn.
Paniken, ångesten och förtvivlan man kände stigandes inombords var inte att leka med kan jag säga. Men jag insåg snabbt att det har gått lång tid så barnet kommer att födas och att det bästa jag kan göra var att försöka bli god vän med henne och diskutera sig lugnt och civiliserat fram till hur man ska lösa alla bitar, hur pass involverad jag skulle vara och vem som skulle ta ansvar för vad. Jag hade naturligtvis kunnat välja att lägga benen på ryggen och aldrig någonsin vända mig om och titta tillbaka igen, och jag tänkte tanken flera gånger, men jag hade aldrig orkat med att leva med det psykiskt. Det blev mycket ångest och tårar men det gick bra trots allt.....
Vad vill jag säga med det ? Att det är skitjobbigt att bli pappa emot sin vilja, att man får känna sig förtvivlad, upprörd, ledsen, besviken på kvinnan och besviken på sig själv, att det är okej att må dåligt över det och att söka psykologhjälp för det, men att det behöver inte sluta dåligt om man tar sig samman, lugnar ner sig och tänker långsiktigt. Vissa saker kan inte vi män ha fullständig kontroll över av biologiska orsaker. Men vi kan vända något som har dåliga förutsättningar till något som slutar bra trots allt.
Alltså vill man verkligen inte ha barn så skyddar man sig,du kan inte begära att hon ska göra abort liks mycket som hon an begärs att du ska ta dit ansvar.
Jag begärde aldrig att hon skulle göra abort heller. Vi hade oskyddat samlag hela natten lång så visst får jag skylla mig själv. Det har jag aldrig sagt något annat om.
Det betyder dock inte att det kan ta lång tid att inombords acceptera situationen man har hamnat i och börja tänka och agera rationellt. Tursamt nog så accepterade jag min situation ganska snabbt och utan att säga något sårande till henne. Idag är jag glad för det för vi har bra kontakt.....
Hade jag vart kille och verkligen verkligen inte velat bli pappa så hade jag frågat om tjejen käkar p-piller sen hade jag även kört med kondom för säkerhets skull. Men det kan även bli omvänt och, många män som vill spruta i en i hopp om att få bli pappa eller bara lyckats göra nån på smällen.
Det en bok om detta som man kan läsa och som bör vara obligatorisk i sexualundervisningen: "den vackraste gåvan" av Pelle Filipsson