bli pappa, men vill verkligen inte...

Jag väntar också barn som är på 7 månaden som jag fick reda på att ham fanns i förre igår och nu är det en månad tills han födds och jag är bara 18 år gammal liksom nu sitter jag här och tänker hur fan gick de till asså först var jag jätte arg o så men sen börja jag tänka positivt o sånt nu är jag jätte taggad för o få hålla ham

Jag fick också mitt första barn månaden efter att jag fyllt 18. Både mamman och jag gick gymnasiet. Vi var inte i ett förhållande utan endast kk som kände varandra löst och bara umgicks på gymnasiefester och knullade efteråt. Inget ansvarigt sätt att leva men vi var båda unga, dumma och vilda. Jag gjorde henne gravid efter en av festerna och hon beslutade sig för att behålla. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid har varit enkelt men vi visste naturligtvis båda hur barn blir till så....... Det jobbigaste var att hantera familjernas fördomar och reaktioner och klasskamraternas. Vi gick i samma korridorer och det dröjde inte länge innan det blev uppenbart att hon var gravid och det sipprade givetvis snabbt ut vem som var pappan också......

Men det har gått bra för våran dotter som fyller 14 i år. Hon har fortfarande 2 närvarande föräldrar som älskar henne och det är huvudsaken.

Som man bäddar får man ligga..

Jag fick en barn när jag var i din ålder lite yngre till och med, och jag ville egentligen inte alls ha barn. Men ju mer av graviditeten gick och ju mer verkligt det blev så blev jag mer och mer exalterad. Och när hon sedan födde vår dotter så var det total kärlek vid första ögonkastet, idag är hon 14 år och jag ångrar henne inte en sekund. 
Så mitt råd är att bara vänta, kanske gå och prata med någon (jag pratade med skolan psykolog). Men lämna inte din tjej även om ni kanske gör slut, det tror jag att du kommer att ångra för alltid. Och när du sedan fått ditt fantastiska barn kommer det vara värt det, jag lovar.

Varför svarar ni och citerar TS i en 10(!) år gammal tråd?

Om du ser det här TS så är jag dock mycket nyfiken på hur livet är nu!

Jag vill också veta hur det har gått :)

Ja, och ibland får man bädda en extra liten säng! Hoppas nu att allt går bra för ts och hans lilla barn. Antagligen har han numera alltid kondomer i plånboken...

Jag förstår dig helt jag är 20 år med. Jag är bara en tjej efter 3 år lyckades jag inte att bli gravid. Min sambo ville verkligen ha ett barn och kunde inte vänta längre. Min sambo är 21 och är redo att bli pappa men jag var inte alls redo för jag kände att jag ville ta tag i mina planer, gå ut med kompisar, resa med familjen, men nej det blev inte så allting blev upp och ner. Sambon hade inte samma tankar som jag har han tänker ? ahh det här kommer gå så lätt? jag tänker neej för i helvete. Det kommer inte bli lika lätt för mig jag kommer bli mamma och för mig kommer det vara alldeles för svårt för då måste jag byta, laga mat, städa, ta hand om barnet mitt på natten, titta till när dem blir sjuka, lämna barnet på dagis/skola. Så nu är jag Gravid i vecka 5 och 5 dagar. Fick reda på det hos vårdcentralen blev ändå så lycklig men samtidigt inte för det är jag som kommer att ta hand om det. Min sambo kanske inte hjälper till alls bara lite hit å dit , han jobbar natt och det är klart att han inte kan hjälpa mig. När han är ledig då måste han hjälpa mig om inte då vet jag inte vad jag ska göra? För det mesta spelar han hela dagen, tittar på youtube hela dagen, tittar på sin dator hela dagen utan att gå upp själv och hjälpa till. Men på grund av min sambo så gör jag det för hans skull :)

Jag blev pappa mot min vilja med en tjej som jag varit ihop med 1 år. Jag tyckte då att vi skulle flytta ihop och försöka få en familj men hon gjorde slut samma dag som hon berättade att hon var gravid. Jag fick sedan kämpa med att få träffa mitt barn. Jag hade kontakt med socialen och en advokat . Och en dag när han var tre år fick jag ha honom vartannat helg och då nöjde jag mig med det för jag orkade inte strida mer. Idag är han 21år och vår kontakt är sådär. Han har ju alltid haft en annan fadersfigur hos sin mamma så vi har aldrig fått en riktig kontakt. Jag har barn med min nuvarande fru och med de barnen är jag en superbra pappa så jag är ingen dålig pappa utan det är svårt att bli en bra pappa när man inte bor ihop. Men om båda föräldrarna jobbar för att det skall bli bra går det säkert att lyckas.

Ja ibland räcker det med ett ligg så har man ett oplanerat barn. I värsta fall med en tjej man knappt känner alls.