• Äldre 17 Mar 11:27
    68243 visningar
    71 svar
    71
    68243

    Har du fått komplikationer efter kejsarsnitt?

    Efter att jag drabbats av mina komplikationer har jag fått reda på att det är betydligt vanligare än vad man får veta.
    Detta beroende på att stor del av de drabbade kommer direkt till kirurgen och då inte kommer med i kvinnoklinikens statistik.
    På min kvinnoklinik, dit jag vände mig hade de två läkare jag kom i kontakt med aldrig varit med om mina problem trots lång erfarenhet. De kirurger jag träffat har därimot varit med om det många gånger efter just kejsarsnitt.
    Att jag sökte just kvinnokliniken tror jag har fördröjt utredningen mycket länge då de ju varit ganska "okunniga" inom området. Först nu efter snart 4år känner jag mig rätt placerad i vården där jag kan förvänta mig rätt hjälp.

    Mina tarmar la av. Kan inte äta, utan lever på vidriga näringsdrycker man tröttnar på rätt snabbt. Kan inte skita utan lavemang. Smärtor. kräks mycket, svårt förstoppad osv. vilket medför brister i kroppen, trötthet, orkeslöshet osv. Skulle lätt kunna sova 15timmar i sträck per dygn.
    Samt något i bukväggen de inte vet vad det är men som ger enorma smärtor och kräver en hel del smärtstillande mediciner, sjukgymnastik etc. etc.

    Så HUR vanligt det är med just komplikationer är nog en jättesvår fråga då det hamnar i olika statistik. Nervskador, sammanväxningar, mycket ärrbildning, tarmproblem, kroniska smärtor etc. är sånt jag kan tänka mig mycket uteblir från KK statistik.
    Trots att sammanväxningar är enormt vanligt. kommer inte ihåg exakt nu, men ca70% får det efter ETT kejsarsnitt, sen ökar procenten med varje buköppning. Efter 3 öppningar har i princip alla det med några få undantag.

  • Äldre 31 May 19:24
    #48

    Interessant att läsa något man svarade på för flera år sen och se hur det var då. vad "enkelt" livet var jämfört med då.
    Mina skador/komplikationer har förvärrats efter sjukvårdens försök att räta till dom.
    Idag livnär jag mig på näringsdropp istället för drycker då vikten rasade till 38kg.
    Samt har fått stomi och inflammationer i tarmarna. Svåra kramper i tarmarna där jag förlorar medvetandet.
    Är sammanlagt opererad 12 gånger och har fler att vänta. Nu ska delar av icke fungerande tarmar snart börja plockas bort.
    Näringsdroppen i sin tur ger komplikationer som ex. blodförgiftningar titt som tätt, vilket riskerar bli min död en dag.
    Liksom svåra leverskador kan uppkomma och då är det kört att fortsätta med dropp och utan dom?

    Lycka till alla drabbade kvinnor!
    -skulle män föda barn skulle det se annorlunda ut den dag man söker hjälp. 

  • Äldre 31 May 19:28
    #49
    Felicia86 skrev 2011-05-29 19:05:54 följande:
    hej alla här ute. är det någon som vet hur man ska göra efter man har fått massa komplikationer efter ett akut kejsarsnitt? det är så att efter en veckan när min son hade kommit så har jag fått någon blodförgiftning. ska man anmäla det här någon stans? jag har legat nu på sjukhuset sen i torsdags morse.
    Blodförgiftning innebär att bakterier kommit in i blodet. Ett sjukhus är översmämmat av bakterier så det går tyvärr aldrig att komma ifrån.
    Det är med andra ord inget du kan anmäl någonstans. Det är rätt vanligt förekommande och går inte att undvika.

    Men vill du ändå göra något för att själv få någon upprättelse kan du kontakta kvinnoklinikens chef och be att de ser över sina rutiner.
    Eftersom du är inlagd kan du be om att de hämtar chefen så du får prata direkt.
  • Äldre 31 May 19:32
    #50
    3 barns mamma84 skrev 2011-05-31 11:10:02 följande:

    När jag födde dottern svimmade jag under förlossningsarbetet och kämpade i många många timmar på slutet gick hennes hjärta ner och läkaren och bm springer in och säger att nu måste vi få ut din barn. Jag skulle välja mellan akutsnitt och sugklockan och ut kom hon med sugklockan och hennes akel gick urled. jag blödde massor och fick sy 7 styggn vaginalt och 5 styggn anus och en dotter som var medvetslös blå i ansiktet men klarade sig efter åt jätte bra.


    När jag väntade sonen så på tul vissade sig v 41 att han var beräknad väga 4885g det blev kontroll och planeradsnitt 2 dagar efter v 41+2 han var 5810g och 62cm huvud 40cm han hade det otroligt bra inget fel alls och jag blödde på op bordet men dom lyckades stoppa blödningarna där sen var det uppvakningen i 4 timmar och då började jag ha ont och började blöda igen och frös och det var ass jobbigt. dropp sattes på mer och mer och när jag väl kom till förlossningsrummet till sonen och sambon så var allt lugnt men efter några timmar började allt igen. jag blödde och blödde och det var inget stopp längre. barnmorskorna springer in och ut hela tiden och läkarna kommer in rusande för kontroll. Sambon lämnade mig och barnmorskan skricker åt honom att det kunde vara sista gången han såg mig i livet. då hade allt börjat kraftigare och blodvärdet gick ner och jag låg i sängen medvetslös vit i ansiktet och hade svårt att andas och läkarna trycker på magen och dropp sätts på och jag blöder och blöder det finns ingen stopp. sambon åker hem och man tror att det är lugnt nu men tyvärr. jag börjar få smärtsamma kramper i magen och mår illa och får ingen luft längre. kl 04 ringer jag och dom kommer in och tar mig upp sittandes som ny snittad och tar in en låååång slang in i näsan och ner i magsäcken för att ''tömma från spya och blod'' sond alltså med sonden lång jag i 3 dagar och hade jobbigt. jag fick åka in akut till rönken mitt i natten och det vissade sig att magsäcken var blodfyld och tarmarna nära att explodera sönder. jag fick inte äta på 3 dagar och levde på sond i 3 dagar och katern var på i 3 dagar och jag låg i sängen i 3 dagar på 4:e dagen tvingade jag mig själv att ta mig hem men dom var teksamma det kan jag förstå.


    Så mitt liv stod i spel den dagen jag aldrig glömmer och allt berodde på ett stort barn i magen och kroppen fick ett rielt chock.


     


    Fick ett snitt 2010 och allt var underbart !!


    Vad tufft att våga dig på ytterligare en graviditet!
    Det hade jag aldrig vågat. Tur det gick bra!
  • Äldre 31 May 20:54
    #52
    3 barns mamma84 skrev 2011-05-31 20:40:54 följande:

    Jag har varit jätte rädd många ggr men räddslan får inte hindra mig till en familje jag vill ha. Läkaren sa till mig efter sonen föddes att om min tredje skulle bli lika stor eller närmare skulle jag inte fp bli gravid längre. Men vi flyttade från sverige till danmark och jag fick ut min tredje barn 2 veckor innan så jag blev snittad då här i dk så får man inte igångsättning innan BF+ alls


    Jag är lättad men visst var jag livrädd och grät floder när snitt skulle komma men jag tänkte att jag hoppades att jag skulle vara i trygga händer och jag fick uppleva en snitt dröm denna gången då man gjorde så att man tog kontroll på mig innan operation och fick ta 2 st tabletter innan operation och 2 tabletter efter op tabletter som skulle hinda blödningar så denna gången blödde jag ingenting jag hade samma bb bida i 2 dagar och åkte hem redan dagen efter.


     


     


    Hur har du haft det ?


    Måste ha varit en mardrömsresa *ryser*
    Vet exakt vilken rädsla och skräck du måste ha känt.

    Känner du dig "klar" nu?
    Jag menar när du fått avsluta med en lyckad förlossning?
    Det är något jag har saknat att aldrig få uppleva när allt fungerat bra. Att barnafödslar, som är livets största händelser blir så negativa upplevelser. Man vill kunna förknippa det med den fina upplevelse det faktiskt är att få ett barn. Nu är det mer som att förlossningen är skräck och först efteråt kommer glädjen eller hur man ska uttrycka det. jag tror du förstår som också har jobbiga upplevelser.
  • Äldre 1 Jun 12:53
    #55
    3 barns mamma84 skrev 2011-05-31 21:15:24 följande:

    Jag skulle nu faktist kunna bli gravid många ggr minst 2 ggr till för att jag fick en upplevelse jag drömt om i många år. jag tror det är så som folk säger ''Tredje gången gillt'' sambon min var ju oxå livrädd och frågade flera ggr är allt bra med henne inget kommer väl att hända henne osv och dom svarade honom och mig att jag skulle vara i trygga händer nu och allt skulle gå bra. dom sa till och med att det kommer gå så bra för henne att hon kommer vilja åka hem redan dagen efter om inte samma dag. Haha som hade rätt jag upplevde allt som en förlossning precis som man gör när man fött att man står på fötter igen och åker hem dagen efter. Sambon sa till mig många ggr att jag var en stål kvinna att jag var knäpp som trodde jag födde vaginalt denna gången fast jag fick en större operation Så jag skulle kunna göra detta många ggr om igen.


    Jag hoppas jag hoppas och önskar att du skulle kunna få som jag hade denna gången att du får uppleva som jag och känna dig lättad och glad och lycklig och glömma allt fast allt alltid kommer att sitta kvar det gör det på mig än idag.


    Jag känner mig lycklig att jag har det bättre idag och att jag fick den hjälp jag behövde


    Härlig historia
    För min del blir riskerna för stora. Kroppen klarar det inte och risken att lämna mina nuvarande barn moderslösa är för stor så den risken kan vi inte ta.
    Men hoppet finns självklart alltid
    Forskning pågår ju hela tiden. 
  • Äldre 1 Jun 12:59
    #57
    MamaPapa skrev 2011-05-31 21:20:27 följande:
    Har haft två kejsarsnitt - det första akut eftersom förlossningen inte fortskred som den skulle. Inga komplikationer som jag fick reda på då, men när jag blev gravid igen 7 år senare så säger läkaren att jag inte kan föda vaginalt pga komplikationer från första snittet. Hade jag ingen aning om utan han hade läst det i min journal. Tydligen hade min livmoder fått en reva pga att sonen låg halvvägs ut i födelsekanalen och de var tvungna att dra upp honom. Revan gjorde att det var ett längre ärr på livmodern som skulle riskera spricka vid vaginal födsel.

    Vid andra kejsarsnittet märkte det också att jag hade massa ärrbildningar och sammanväxningar (urinblåsan bla och att livmodern att fasti magmuskler). Att få sammanväxter och ärrbildningar efter KS är vanligt.

    Det var så mycket att läkaren, som var rätt ung, kallade in överläkaren och det tog två timmar (mot första snittet som var 30 min). Överläkaren sa att livmodern var jättenära att spricka och att skulle jag bli gravid igen så är det höga risker och han tyckte jag inte skulle ta dem men att det var upp till mig. Men jag skulle ändå inte skaffat fler barn - är nöjd med två och är dessutom 40 år så tycker jag har gjort mitt på barnafronten  
     
    Var det din första bukoperation?

    Stackare. När de dessutom måste ta bort dom blir det i de allra flesta fall dubbelt så många nya. Sammanväxningar är ett rent h-e!
    Tänk om de bara kunde komma på VARFÖR kroppen börjar växa så de kunde lista ut något botemedel.
    Varför växer vissa kroppar massvis och andra inte alls?
    Varför kommer dom för vissa redan efter en vecka och för andra 40år senare? Och VAD gör att just de kropparna börjar växa 40år efter operationen? Varför just då?

    Det finns så många frågor jag önskar få svar på innan det är dags att trilla av pinn. Kroppen är väldigt interessant.
  • Äldre 1 Jun 13:13
    #58
    3 barns mamma84 skrev 2011-06-01 12:56:00 följande:
    Låter ass jobbigt vill ni ha en till ? kan förstå din räddla fy 17 jag ska bara själv vara glad över mitt sista snitt. vet inte häller om min kropp skulle klara av att bära stort barn igen jag har ju fått en kass rygg efter 2:an HUr har du det har du fått redan mer på varför det blev såhär ?
    Det är ingen som egentligen vet. Alla läkare har olika teorier om hur det gått till. Man vet att på något sätt har tarmens eget nervsystem blivit förstört. Men eftersom man inte är i närheten av det vid ett kejsarsnitt är den stora frågan hur det har gått till?

    Vad jag därimot vet är att den läkaren har sabbat fler kvinnor, fick sparken och idag inte får jobba med patienter längre utan är "en doktor med papper" som sysslar med forskning.
    Denna vetskap är min upprättelse.

    I övrigt vet jag att jag har mina näringdropp och med det blodförgiftningar titt och tätt. Samt svåra smärtor som med tiden blir värre, mycket pga sammanväxningarna som bara blir fler och fler samt då tarmen som kommer lägga av. Kommer fortsätta bli succesivt sämre tills den dagen kroppen inte längre orkar. I nulägget är kramperna tuffast. Och med det rädslan hos mina barn som tror deras mamma håller på att dö. Det är så ruskigt jobbigt för oss alla.

    Så för egen del har jag helt kommit över detta  med fler barn. Måste satsa på att ta hand om dom jag har och ge det bästa. Dom är mitt liv nu då jag tvingats ge upp allt som var mitt i livet. Alla intressen, arbete etc.  
  • Äldre 2 Jun 20:39
    #61
    Mamma20022005 skrev 2011-06-01 21:44:00 följande:
    Fick du alla dessa komplikationer av ett snitt?
    Japp.
  • Äldre 7 Jun 21:55
    #63
    Mamma20022005 skrev 2011-06-07 12:09:30 följande:
    Usch vad hemskt. Nu törs jag nog inte göra något snitt. Jag väntar mitt 3:e barn och har dålig rygg med flera diskbråck så jag velar mellan och försöka föda vaginalt igen eller planerat snitt.
    Men blev lite skrämd. Men alla får ju inte komplikationer.
    Skickar i alla fall styrkekramar till dig, måste vara tufft. Kram
    Det viktigaste är ju att göra en individuell bedömning. Barnet måste ju ut på något vis.
    Hade jag fått "välja" hade jag gjort kejsarsnitten igen. Hellre riskerar jag min egen hälsa än barnet och för barnet var kejsarsnitt det säkraste alternativet.
    Alla är vi olika och har olika förutsättningar!
  • Äldre 14 Jun 12:20
    #66
    8Viola2 skrev 2011-06-14 10:55:27 följande:
    Ditt inlägg får mig att fundera över mitt eget fall.
    Fick göra ett akutsnitt i samband med min igångsättning.
    De fick i samband med snittet laga en rift i baksidan av livmodern och det var tydligen lite trixit eftersom den gick bakom urinblåsan.Fast min läkare sa att det inte skulle innebära några problem vid kommande graviditet.
    Vågar man lita på det dock?! Obestämd
    Det beror ju helt på hur det såg ut. Hur djupt, hur stort och placering.
    Om de bedömde att det inte är någon fara är det vad du ska lita på. Är du ändå osäker kan du be om en second opinion - att en annan läkare, kanske mer specialicerad på just detta kollar igenom dina journaler/diskuterar med din läkare. Då får du ett andra utlåtande vilket kan vara en stor trygghet.
  • Äldre 14 Jun 12:44
    #68
    8Viola2 skrev 2011-06-14 12:38:13 följande:
    Tack för ditt svar!

    Jag kommer nog lita på deras ord men man kan inte undgå att fundera lite.
    Riften var så pass djup att de var tvugna att sy och det var den som delvis var orsaken till att jag förlorade mer blod än vad man vanligvis gör.

    Någon som fått en förklaring på hur dessa revor/rifter uppstår?
    Tydligen var det rätt ovanligt att den hamnade där jag fick den då en ytterligare läkare kallades in.
    Vid ett kejsarsnitt är de ju inne med vassa knivar och då kan det hända en hel del. Är det dessutom bråttom ökar de riskerna.
    Man glömmer lätt bort vad det är för verktyg läkaren faktiskt håller i.
  • Äldre 14 Jun 19:01
    #71
    8Viola2 skrev 2011-06-14 13:09:16 följande:
    Så sant, kanske därför de inte "visste" exakt hur den uppkom i mitt fall.

    Jag vet att de förstörde ngr nerver i all brådska så full känsel kommer jag aldrig få på magen.
    Fast så är det väl för alla.
    Ja så är det för alla. Nerver har vi överallt och det är helt oundvikligt att inte kapa flera stycken av dom.

    Så länge det "bara" handlar om känselbortfall tycker jag det är okej. Det är värre när dessa ändar som inte hittar tillbaka till varandra bildar sina små känselspröt som innebär svåra nervsmärtor. För det är svåra smärtor som kan vara svårt att hantera, de läkemedel som finns idag mot smärta biter ytterst sällan på den typ av smärta heller tyvärr.
Svar på tråden Har du fått komplikationer efter kejsarsnitt?