Undar hur vanligt det är egentligen med komplikationer efter ett planerat kejsarsnitt? Känner till att risk finns för blödningar, blodpropp, att tarmarna kan rispas av kniven osv.
Men hur vanligt är det? Händer det ofta?
1 vaginal förslossning = komplikationer med mig och barnet
2 planeradekejsarsnitt men 1 komplikation som var mkt allvarlig för mig men barnet mådde bra.
2 kejsarsnitt - ett akut och ett planerat - inga komplikationer.
Jag fick blodbrist och lillkillen likaså, han fick genomgå en blodtransusion medans jag fick några rejäla dropp. Tog ett par dagar innan jag kunde stå på benen pga blodbristen, tog någon vecka innan jag var pigg i skallen så att säga.
Moderkakan låg precis vid snittet vilket ingen hade sett på UL, så de lyckades snitta lite i kakan.
1 Akut KS men ja o bebisen mådde bra hela tiden så deet gick lugnt till ändå. Inga kompilkationer, förlorade bara 150ml blod. Hade rätt ont ett par dagar efter men inga kompilkationer.
Har genomgått 2 planerade snitt varav 1 där jag fick blodbrist och var på gränsen att behöva blodtransfusion. Det var aldrig någon akut fara med vare sig mig eller tvillingarna som kom vid den snittet. Vid det andra snittet, då sonen kom, var det inga problem alls men då hade de visserligen full koll på om jag ev skulle blöda mycket med tanke på första snittet, vet inte hur mycket det gjorde att de var medvetna andra gången. Båda snitten har varit på Östra i Göteborg och jag ångrar absolut INTE att jag blev snittad vilket jag fick välja med tanke på fruktansvärd förlossningsrädsla.
Med facit i hand hade det blivit snitt båda gångerna ändå för flickan som skulle kommit först vid vaginal förlossning när tvillingarna kom låg i fotsäte och med sonen var det föreliggande moderkaka men men.
Jag har gjort ett planerat kejsarsnitt pga att sonen låg i fotsäte. Dagen efter snittet så fick jag frossa och hög feber pga att jag hade fått en infektion. Vi fick stanna sex nätter på BB och jag fick medicinen via dropp två gånger per dygn.
När jag födde dottern svimmade jag under förlossningsarbetet och kämpade i många många timmar på slutet gick hennes hjärta ner och läkaren och bm springer in och säger att nu måste vi få ut din barn. Jag skulle välja mellan akutsnitt och sugklockan och ut kom hon med sugklockan och hennes akel gick urled. jag blödde massor och fick sy 7 styggn vaginalt och 5 styggn anus och en dotter som var medvetslös blå i ansiktet men klarade sig efter åt jätte bra.
När jag väntade sonen så på tul vissade sig v 41 att han var beräknad väga 4885g det blev kontroll och planeradsnitt 2 dagar efter v 41+2 han var 5810g och 62cm huvud 40cm han hade det otroligt bra inget fel alls och jag blödde på op bordet men dom lyckades stoppa blödningarna där sen var det uppvakningen i 4 timmar och då började jag ha ont och började blöda igen och frös och det var ass jobbigt. dropp sattes på mer och mer och när jag väl kom till förlossningsrummet till sonen och sambon så var allt lugnt men efter några timmar började allt igen. jag blödde och blödde och det var inget stopp längre. barnmorskorna springer in och ut hela tiden och läkarna kommer in rusande för kontroll. Sambon lämnade mig och barnmorskan skricker åt honom att det kunde vara sista gången han såg mig i livet. då hade allt börjat kraftigare och blodvärdet gick ner och jag låg i sängen medvetslös vit i ansiktet och hade svårt att andas och läkarna trycker på magen och dropp sätts på och jag blöder och blöder det finns ingen stopp. sambon åker hem och man tror att det är lugnt nu men tyvärr. jag börjar få smärtsamma kramper i magen och mår illa och får ingen luft längre. kl 04 ringer jag och dom kommer in och tar mig upp sittandes som ny snittad och tar in en låååång slang in i näsan och ner i magsäcken för att ''tömma från spya och blod'' sond alltså med sonden lång jag i 3 dagar och hade jobbigt. jag fick åka in akut till rönken mitt i natten och det vissade sig att magsäcken var blodfyld och tarmarna nära att explodera sönder. jag fick inte äta på 3 dagar och levde på sond i 3 dagar och katern var på i 3 dagar och jag låg i sängen i 3 dagar på 4:e dagen tvingade jag mig själv att ta mig hem men dom var teksamma det kan jag förstå.
Så mitt liv stod i spel den dagen jag aldrig glömmer och allt berodde på ett stort barn i magen och kroppen fick ett rielt chock.
Fick ett snitt 2010 och allt var underbart !!
Interessant att läsa något man svarade på för flera år sen och se hur det var då. vad "enkelt" livet var jämfört med då.
Mina skador/komplikationer har förvärrats efter sjukvårdens försök att räta till dom.
Idag livnär jag mig på näringsdropp istället för drycker då vikten rasade till 38kg.
Samt har fått stomi och inflammationer i tarmarna. Svåra kramper i tarmarna där jag förlorar medvetandet.
Är sammanlagt opererad 12 gånger och har fler att vänta. Nu ska delar av icke fungerande tarmar snart börja plockas bort.
Näringsdroppen i sin tur ger komplikationer som ex. blodförgiftningar titt som tätt, vilket riskerar bli min död en dag.
Liksom svåra leverskador kan uppkomma och då är det kört att fortsätta med dropp och utan dom?
Lycka till alla drabbade kvinnor!
-skulle män föda barn skulle det se annorlunda ut den dag man söker hjälp.
När jag födde dottern svimmade jag under förlossningsarbetet och kämpade i många många timmar på slutet gick hennes hjärta ner och läkaren och bm springer in och säger att nu måste vi få ut din barn. Jag skulle välja mellan akutsnitt och sugklockan och ut kom hon med sugklockan och hennes akel gick urled. jag blödde massor och fick sy 7 styggn vaginalt och 5 styggn anus och en dotter som var medvetslös blå i ansiktet men klarade sig efter åt jätte bra.
När jag väntade sonen så på tul vissade sig v 41 att han var beräknad väga 4885g det blev kontroll och planeradsnitt 2 dagar efter v 41+2 han var 5810g och 62cm huvud 40cm han hade det otroligt bra inget fel alls och jag blödde på op bordet men dom lyckades stoppa blödningarna där sen var det uppvakningen i 4 timmar och då började jag ha ont och började blöda igen och frös och det var ass jobbigt. dropp sattes på mer och mer och när jag väl kom till förlossningsrummet till sonen och sambon så var allt lugnt men efter några timmar började allt igen. jag blödde och blödde och det var inget stopp längre. barnmorskorna springer in och ut hela tiden och läkarna kommer in rusande för kontroll. Sambon lämnade mig och barnmorskan skricker åt honom att det kunde vara sista gången han såg mig i livet. då hade allt börjat kraftigare och blodvärdet gick ner och jag låg i sängen medvetslös vit i ansiktet och hade svårt att andas och läkarna trycker på magen och dropp sätts på och jag blöder och blöder det finns ingen stopp. sambon åker hem och man tror att det är lugnt nu men tyvärr. jag börjar få smärtsamma kramper i magen och mår illa och får ingen luft längre. kl 04 ringer jag och dom kommer in och tar mig upp sittandes som ny snittad och tar in en låååång slang in i näsan och ner i magsäcken för att ''tömma från spya och blod'' sond alltså med sonden lång jag i 3 dagar och hade jobbigt. jag fick åka in akut till rönken mitt i natten och det vissade sig att magsäcken var blodfyld och tarmarna nära att explodera sönder. jag fick inte äta på 3 dagar och levde på sond i 3 dagar och katern var på i 3 dagar och jag låg i sängen i 3 dagar på 4:e dagen tvingade jag mig själv att ta mig hem men dom var teksamma det kan jag förstå.
Så mitt liv stod i spel den dagen jag aldrig glömmer och allt berodde på ett stort barn i magen och kroppen fick ett rielt chock.
Fick ett snitt 2010 och allt var underbart !!