Forum Förlossningsrädsla - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!

    Ons 23 jan 2008 16:07 Läst 29847 gånger Totalt 124 svar
    Ons 23 jan 2008 16:07

    Hej alla rädda och alla ni som faktiskt trivdes med att föda barn!!

    Jag är sååå urbota trött på alla dessa trådar med negativt innehåll, folk verkar älska att skryta om hur ont man hade när man födde barn, om hur mycket bedövning man fick, hur mycket man sprack och så vidare. Skrikandes Varför gillar kvinnor att skrämma upp varandra?

    Det första jag fick höra på jobbet när jag berättade att jag var gravid var : "Ja du, passa på att njuta, för snart kommer förlossningen och den är ingen lek minsann!!" samt "Har du tänkt på hur du skall klara av att föda barnet? Vet du hur ont det kommer att göra?" Etc etc....

    Är du också trött på sådant???

    Elaka kvinnor ombedes att hänga ngn annanstans, här inne kan vi som gillar att föda barn och vi som har positiva (även om det självklart kanske gjorde ont eller så!) upplevelser dela med sig av dessa!!

    Jag börjar med att klicka in länken till min förlossningsberättelse:

    http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b66757.html

    Självklart gör det ont att föda barn, men herre gud, det är det bästa som finns!!! Jag älskar att föda barn och längtar efter den dagen då jag får göra det igen!! Med eller utan bedövning, det märker vi.


    Tänk att man kan vara så här lycklig!!
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-24 15:20
    Ni som är gravida nu, vare sig ni nyss fått det efterlängtade (eller överraskande!) plusset på stickan eller snart är i mål: Glöm inte bort att hur själva förlossningen än kommer att gå, hur lätt eller svår den kommer att vara, hur mycket olika smärtstillande metoder ni kommer att testa eller inte testa: det kommer en stund då alla (ja, okej, inte ni som snittas, men använd fantasin så kanske man får ihop det ändå) då barnmorskan säger något i stil med: Krysta en gång till, så är huvudet ute! Som födande kvinna får man få superkrafter och tar i lite till, trots att man egentligen kanske inte orkar, så svider det till och sedan gör det inte ont mer. Istället känner man hur hela bebisens kropp fullständigt glider ur en, ofta med en ploppande känsla. Kanske kan man redan nu höra de första skriken, kanske den lilla prins/prinsessa inte ger ifrån sig ljud förrän den vaknat till lite, men en sak är säker: Man smälter när man för första gången får se sitt knyte! När barnmorskan slänger upp den lill* på magen eller bröstet och både mamma och pappa fullkomligt strålar av lycka.

    Är det inte värt lite smärta? Är det inte värt några sömnlösa nätter (om man har uttdragna värkar som jag hade) och total näringsbrist för att man inte orkat äta under den tiden..?

    Det är inte en lögn när mammor säger att man glömmer all smärta så fort bebis kommit upp på magen/bröstet. Det är verkligen så!
  • Lyckor­us 2008
    Visa endast
    Tis 29 jan 2008 23:04 #41

    jo nu gick det 

  • Tis 29 jan 2008 23:05 #42
    Läs i min blogg härCool
    23/7 kom min lilla Tiger!!
  • Ons 30 jan 2008 00:04 #43

    Hej!
    Jag har en positiv tvilling-förlossningsberättelse i min blogg "Elly och Nadja" här på FL.
    Om inte annat så kan ni iaf glädja er med att ni i alla fall slipper föda ett barn till direkt efter den förstaFlört Hehe, om ni inte väntar tvillingar förståss.. fast till er kan jag säga att det inte alls va särskilt jobbigt med den andra heller.

    Den första tjejen kom i vidöppen hjässbjudning och den andra tjejen i djup tväställning men det gick jätte bra ändå. När jag tänker tillbaka så tycker jag att den enbart va positiv (fast det gjorde ju ont såklart) ocj jag skulle gärna uppleva det igen. Det va det absolut häftigaste jag varit med om.
    Skulle jag nu i efterhand få välja mellan min förlossning eller att helt smärtfritt få ut barnen men missa förlossningsupplevelsen. Så skulle jag nog välja det första alternativet.


    ♥ Ofir1 + Darkest July ♥ Elly & Nadja, födda 29 okt ♥
  • Ons 30 jan 2008 00:06 #44

    Här kommer min!:)

    Förlossningsberättelse
    Trots att vi bor i Umeå har vi valt att åka hem till mina föräldrar i Vilhelmina och invänta bäbisen som vi planerat att föda i Lycksele. Ville inte alls föda i Umeå pga deras tidiga hemgång policy och vad jag upplevt en stressig miljö,och inte minst för att papporna inte får sova kvar i Umeå. Valet att föda i Lycksele känns mot slutet av graviditeten bara mer rätt och jag känner mig kolugn!

    Är i v.41+0 och är måttligt less på att gå över tiden

    Natten till tisdag 22 maj:
    Har lite småvärkar som kommer ganska regelbundet, inte alls jobbiga och jag kan ändå sova. Värkarna tilltar lite i styrka under morgonen och kommer med ca 11 minuter emellan. Jag får även gå på toa och göra nr.2 hela fem gånger! Värkarna för mig känns inte som mensvärk som så många beskriver utan istället som en skarp isande smärta i magen. Känner ingenting i ryggen.

    Ringer till barnmorskan i Vilhelmina och får komma in vid 11.30 för en koll. Hon konstaterar att livmodertappen bara är en cm lång och jag är öppen ca 3 cm. Hon drar lite i hinnorna för att få igång värkarbetet ytterligare och säger att vi kan börja bege oss så sakteliga till Lycksele. (Bor 12 mil därifrån). Jag ringer efter Markus som jobbar i Storuman och han är hemma inom en timme, vi käkar lite och drar sedan iväg. Ringer till BB och förbereder dem på att jag kommer komma in någon gång under kvällen. Min mamma och pappa följer efter i egen bil. Tanken var att även mamma skulle vara med under förlossningen men det hanns inte riktigt med:)

    Hade behagliga värkar med va 3-5 minuter emellan under bilfärden och när vi kom fram till Lycksele gick vi lite på stan och småshoppade fast jag fick stanna titt som tätt och andas mig igenom värkarna. Provade för skojs skull att inte andas och spänna mig genom en värk och fy tusan så ont det gjorde, värkar som inte alls var jobbiga då jag jobbade med andningen.
    Sen gick vi och åt pizzamiddag och drog sen vidare till min morbror. Där vilade vi och värkarna glesades ut lite och ibland var det upp till 30 minuter emellan.
    Jag och mamma tar en promenad och hälsar på min kusin en stund och sedan tar vi en dusch innan vi vid 21 tiden åker in på BB för en koll inför natten.

    Förlossningen:
    Sitter i CTG mellan 21-22 och har ca.7 minuter mellan värkarna. Jag är då öppen 4 cm och har en buktande hinnblåsa, vattnet har alltså inte gått. Vi blir inskrivna och får installera oss i mysrummet som de har på förlossningen. Ligger och vilar och profylaxandas igenom värkarna som bitvis gör ganska ont, funkar bra. Barnmorskan Susanne erbjuder mig att bada i badkaret som finns inne i mysrummet eller få rispåsar men jag tycker mest det känns bökigt så jag fortsätter att andas bara.

    Kl 24 hoppar jag dock i badet ändå och jag säger bara det..GUD så skönt! Värkarna som jag tidigare uppskattade som en 7-8 på värkskalan va nu bara en 5-6..underbart. Badar och njuter med min sockerdricka som barnmorskan servar mig med i 2 timmar. Tycker att det pirrar och strilar längs benet och misstänker att det är vattnet som går. Markus ligger och sover för att vila inför det som komma skall.

    Är uppe och går och pratar lite med barnmorskan och en uska som sitter och myser i personalrummet med en liten spädis dom lånat för att föräldrarna i fråga ska få sova.
    Morskan erbjuder mig en sovdos eftersom jag inte fått sova nåt men jag tackar först nej, sedan tänker jag att jag kanske ska prova ifall det är länge kvar innan den här skrutten ska komma ut. Sagt och gjort får jag vid 03 en injektion i rumpan. Morskan kollar och jag är då öppen 6 cm och hinnblåsan har spruckit och vattnet gått..precis som jag anade i badet.

    Efter den dosen så blir allt bara värre och jag får inte sova en blund! Värkarna tilltar och gör ordentligt ont. Jag andas mig igenom dem och vid 04.30 kommer barnmorskan in och jag förklarar att sömndosen inte funkat överhuvudtaget så vi går och gör en koll.

    Barnmorskan : ”Jag förstår att du har haft det lite jobbigt för du är fullt öppen nu”
    Öppnade mig alltså de 4 sista cm på 1.5 timme. Förmodligen för att sömndosen gjorde att kroppen slappnade av, även om inte jag upplevde det.

    Andas lustgas genom de sista öppningsvärkarna innan krystvärkarna och vid 05.30 börjar jag vilja krysta lite smått. Sätter mig tillrätta i sittande ställning och håller i handtagen längs med sängen. Är vid gott mod och skojar mellan värkarna. Visst är det jobbigt men jag känner mig klar i huvudet och väldigt lugn.
    Eftersom Lou´s hjärtljud var lite låga sätts en skalpelektrod på henne.
    Har lite glest mellan krystvärkarna och får andas syrgas för att Lou ska må bättre. Får värkstimulerande dropp eftersom jag har så långt mellan värkarna. Fördelen är att jag får vila ordentligt mellan värkarna.

    Två undersköterskor och en förlossningsläkare kommer in vid 06.20 och läkaren krystar aktivt med mig (hjälper till och trycker kring öppningen för att snabbare få ut Lou). Samtidigt pressar en undersköterska på magen. Upplever ingenting av detta som speciellt jobbigt förutom trycket mot underlivet av läkarens fingrar..känns stenhårt.

    När Lou står längst ner i öppningen gör det riktigt ont och jag uttrycker för första gången att ”nu jävlar gör det ont”. Annars har jag mest upplevt krystvärkarna som jobbiga, inte vidare smärtsamma.
    Krystar en gång till och ploff så är huvudet ute. Sträcker ner händerna och tar emot vårt älskade barn och lägger henne på bröstet. Hon skriker det första hon gör och uskorna torkar och ruskar henne ordentligt med handdukar för att få upp blodcirkulationen på henne eftersom hon va lite medtagen.

    Barnmorskan frågar efter ett bra tag om jag kollat vad det är för något, och nej inte hade jag haft en tanke på det..kunde inte bry mig mindre, det var ju vårt barn, spela roll om det va en kille eller tjej! Hade ju dock haft känslan av att det var en tjej under hela graviditeten ända sen jag såg plusset på stickan så när jag lyfter upp henne och får det konstaterat utbrister jag; ”Det Är ju en tjej” Min känsla visade sig stämma.

    Ur förlossningsjournalen: ” Fin flicka föds fram av fantastisk mor med navelsträngen runt halsen. Flickan välkomnas i mors famn och lägges mot mors bröst”

    Så med morgonsolen strålandes in i muppan föds Lou: Onsdagen den 23 maj kl 06.38. 3640g och 50 cm lång.

    Ligger och myser med älsklingen medan barnmorskan drar lite i navelsträngen för att moderkakan ska lossna och blir sedan sydd med 3 inre och 3 yttre stygn
    Går tillbaka till mysan och får ”go´fikat” och efter en stund kommer min mamma och pappa och hälsar på.
    Går på eftermiddagen över till vårat familjerum på BB där vi har ett helt rum för oss själva, Markus, Lou och jag.

    Upplevde förlossningen oerhört positivt och kände aldrig att det var så jobbigt att det inte gick genomföra. Hade ett jättebra stöd i profylaxandningen, kände mig aldrig stressad eller orolig utan var under hela förlossningsprocessen lugn och stabil. Jag upplever gärna en till förlossning, häftigare upplevelse får man ju leta efter. Under förutsättning att man får en ”normal” förlossningsprocess det vill säga. Mina 3 nyckelord om hur jag önskade min förlossning under profylaxkursen var, lugn, stabil, rolig..och allt det blev det. Var aldrig orolig och har enbart positiva minnen. Hade en enormt fin förlossning och det tackar jag profylaxandningen för!

  • Ons 30 jan 2008 22:01 #45

    Härliga berättelser allihopa!!


    Tänk att man kan vara så här lycklig!!
  • heddis­h
    Visa endast
    Fre 1 feb 2008 09:31 #46

    jag ansluter och meddelar intresserade att min förlossningsberättelse ligger på min presentation.
    Att föda barn är det mest fantastiska jag har varit med om. En helt galet sjuk underbar upplevelse. Alla ni som oroar er och är rädda, ni har något underbart framför er.
    Min förlossning kunde inte varit bättre, klart att det gjorde ont. Men alla som pratar om att en förlossning är som ett förlopp har helt rätt. Sådan är min upplevelse också. SOm ett förlopp med ett fantastiskt slut! Skulle inte ändra på något och jag gör mer än gärna om det igen!
    Lycka till alla ni som ska ploppa!

  • Tis 5 feb 2008 10:00 #47

    Här är en till positiv förlossningsberättelse:

    www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b11645.html

    Om tre månader är det dags igen och jag ser nästan fram emot att föda igen, det är så häftigt!!

  • Camill­a85
    Visa endast
    Lör 9 feb 2008 19:51 #48

    Födde mitt första barn för snart 3 månader sen. Klart det känns att föda, men det va ändå sååå kul och spännande!!! Känns som jag skulle kunna föda hur många som helst! Jag längtar redan tills det är dags igen! Det bästa som finns juh! Skrattande


    ***Amber 071120***
  • mars dotter
    Visa endast
    Sön 10 feb 2008 23:46 #49
    Svar på #32
    GUD VAD HÄFTIGT!
    jag fick tårar i ögonen av lycka när ja läste din upplevelse med nummer två!
  • Lussek­atten8­7
    Visa endast
    Fre 15 feb 2008 23:17 #50
    Jag har en förlossningsberättlese i min blogg!!

    Min förlossning tog bara 4 timmar!det var jätteskönt!
    ~.::*GABRIEL 9/1-08 *::.~
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll